Widar Nord

Men hör nu här, bäste Allan Ballan! Där sitter du uppkrupen i din blogghörna som en tvålfager körgosse och vill dela ut en uppfriskande örfil åt lilla naiva sötdumma mig. Och påstår att du inte har en kvinnoboxare i din bekantskapskrets och aldrig skulle kunna anställa en. Bravo, sötnos! Ponera då att en av dina kompisars/anställdas/biznizpartners flickvänner berättar att hon fått prygel av denne där. Vad gör du då? Jo, enligt din omvända logik ger du väl den spöade flickvännen ännu en örfil. Det var ju trots allt hennes fel, eftersom hon valde att gå in i en relation med skitstöveln.Läs på innan du ger dig in i en sån här diskussion! Har du bott under en sten? Vet du inget om Stockholmssyndromet, om Good cop/Bad cop, om dubbelbindning, ja, om psykologi överhuvudtaget?
Jag anser liksom du att det är bedrövligt att moderna fruntimmer attraheras av psykopater, men det är ju så psykopater opererar. Nu talar jag inte om trasiga kvinnliga vrak som skickar fan mail till förbrytare på kåken. Och jag har heller inte Graafsyrrorna som förebild, bara som exempel. Men psykopater finns överallt, mitt ibland oss. Och du är helt säkert lika blind inför dem som vi andra. Det är ju det som gör att psykopatsvinen ofta hinner gå jävligt långt innan de blir avslöjade.
Vänta du bara tills du själv blir dumknullad. Risken är överhängande - du är ju så himla söt!

Puss på rumpan / Unni

Va? Menar du alvar?

Svar till: Unni Drougge

Du tycks mena att det är fullständigt omöjligt att inte gå i säng med en kriminell man bara man träffar honom. Hur effektiva duperare är psykopater egentligen? Jag kan förstå att det är svårt att avsluta en destruktiv relation - sådana kan även män hamna i nämligen - men varför kvinnor aktivt uppsöker kriminella män är faktiskt en gåta för mig.

Men eftersom du är kvinna så få man väl anta att du har rätt. Det är alltså helt omöjligt att sätta sig över viljan att suga kriminell kuk. Om det stämmer, att man inte kan ställa högre krav på våra kära fruntimmer än så, så börjar det kanske också bli dags att omvärdera kvinnors lämplighet på en del andra områden.

Man skulle kunna ta en seriös diskussion om huruvida ni ska kunna bli chefer, läkare, psykologer, nå högre militära befattningar eller för all del få delta i allmännna val till exempel.

Jag ser dock hellre att ni skärper till er, lär er kontrollera er, ställer samma krav på er själva som på den manliga delen av befolkningen och kanske inte enbart skyller ifrån er. Först då börjar klimatet likna jämställdhet och inte feminism.

Ponera att alla kvinnomisshandlare är psykopater. Då är det ju rätt intressant att kvinnor som blivit misshandlade innan lyckas bli duperade gång på gång av kvinnomisshandlare, när det bara är statitiskt sett ungefärligen en procent av befolkningen som är psykopater. Sedan är ju ca trettio procent av de som är fängslade psykopater, så då kan vi ju räkna bort dem som potentiella partners.

Jag tror inte att alla kvinnomisshandlare är psykopater. Jag tror att kvinnor söker sig till kvinnomisshandlare på en nivå, varesig de är läkare, psykologer, städare, golfproffs, musiker eller bloggare eller i något annat ämbete. Precis som vissa män söker sig till sjukligt dominanta och psykiskt (och ibland fysiskt) misshandlande kvinnor. Jag tror också att den misshandlande i viss mån drivs av sin partner, vilket självklart inte gör det mindre fel, men som kan förklara varför det existerar.

Usch, vad deprimerande att läsa så svagsinta kommentarer. Vet inte ens om det är lönt att försöka skingra dimman i den här avkroken.

De flesta män som misshandlar kvinnor är inte kriminellt belastade förrän de spöar sin dam, och det är som bekant inte så ofta det heller kommer fram. Inte förrän efteråt, av förståeliga skäl, eftersom kvinnan inte vågar berätta av rädsla för mer repressalier.

En sak till. Kvinnorna söker sig sällan till misshandlande män. Det är de som söker sig till kvinnor, ofta resursstarka sådana. De är små, små människor, de här karlarna. För att de ska må bra själva måste de tillfoga sin partner lidande. Det bästa vore väl om kvinnor slutade älska män, eller hur? För då skulle de inte stanna en sekund hos en man som behandlar dem som skit.
Jag är med på att det är totalt omdömeslöst att gänga sig med en dömd brottsling, särskilt en som gjort sig skyldig till kvinnofridsbrott eller allvarliga våldsbrott. Men majoriteten av kvinnor som lever med arslen som slår dem har inte sökt upp dem i ett brottsregister.

Get real nu! Våld mot kvinnor är den våldsammes problem inte kvinnans. Haja! Inte kvinnans problem att han bankar skiten ur henne. Mitt ex slog mig sönder och samman för att han inbillade sig saker. Det hade nada med mig att göra. Fy fan vad ni försöker slingra er. Du lille sötnos där: Om du anser att kvinnors lämplighete inom framstående professioner ska ifrågasättas därför att de blir ihop med busar, då måste väl även männen ifrågasättas eftersom det är de som begår brotten. Sluta var så förbannat fördomsfull. Det är faktiskt töntigt och helt out of date. Ett gott råd. Vädra inte de här åsikterna i den riktiga offentligheten. Och förresten var det ingen krönika jag skrev. Det var en debattartikel. Som uppenbarligen skapade lite debatt åtminstone.

Men nu kan du väl hålla käften och bara vara söt…

Unni: Sökte ditt ex sig till dig, eller sökte du dig till honom? Jag tror att du invaggar dig själv i ett nät av bortförklaringar, liksom många andra tidigare misshandlade människor i förhållanden. Nej, jag påstår inte att det är rätt, det männen/kvinnorna gjort er. Kände du aldrig att han var potentiellt våldsbenägen förrän han slog dig? Kom det verkligen från en klarblå himmel? Och om inte; varför lämnade du honom inte? Är du så svag eller naiv? Isåfall kanske, kanske du får skylla dig själv en aning, även om det inte på något vis rättfärdigar hur din tidigare partner betedde sig. Kvinnomisshandlare likt väl som mansmisshandlare kommer alltid att finnas, det är ett dominanssystem, och känner du dig dominerad så är det väl bara att packa och dra. Det måste ju finnas en förnimmelse av att något inte står rätt till innan partnern blir våldsam? Nåja, jag har möjligtvis fel, de kanske bara dyker upp en dag med rosor, choklad och ett brett smil, redo att ta en i sina armar och bära in en i sovrummet för en strykomgång. Helt från en klarblå himmel.

Förresten skriver du i din debattartikel ungefärligen att man ska frysa ut folk som blivit dömda för kvinnomisshandel. Är det verkligen en sund syn på vårt rättssystem? Är det inte domstolens uppgift att straffa brottslingar? Ska samhället fortsätta straffa dem? Är det rättvist tycker du? Visst, kvinnan får bära på alla dåliga känslor som relationen bidragit till, men att man ska frysa ut människor som blivit dömda och därefter avtjänat sitt straff tycker jag låter som en riktigt vidrig syn på rättssystemet och hur vårt samhälle ska ta hand om brottslingar. Du säger att det är små små människor. Är det rätt väg att gå att frysa ut dem, blir de större och bättre människor då? Eller har du helt enkelt en ovilja att hjälpa dessa människor? Vill du att det ska existera kvinnomisshandlare? Eller tror du att fängelserna fixar kvinnomisshandlarna så att de blir hela? Isåfall behöver de inte frysas ut längre. Vedergällning är aldrig en effektivt metod för att hjälpa någon. Du verkar besitta ungefärligen samma mentalitet som ditt ex, att slå och straffa är rätt väg att gå. Du kanske ska släppa taget om dina tidigare erfarenheter och se på dem med lite distans innan du öppnar käften. Kanske?

Svar till: Unni Drougge

Du skriver att mina åsikter är out of date och att jag inte bör vädra dem i offentligheten. Men min ambition är inte att ha åsikter som är up to date med vinklingen i varje rådande mediaklimat och kompatibla med debatten på varje dagstidnings kultursida.

Det enda jag menar är att det helt enkelt inte går att kräva kvinnliga styrelseposter, riksdagsplatser och militära befattningar, samtidigt som man efterlyser ett samhälle som utgår från att kvinnor är så oförmögna att fatta självständiga beslut och ta ansvar för sina liv, att till och med kvinnlig rösträtt borde ifrågasättas.

Till och med ett så korkat beteende som att stanna med en man som misshandlar, eller rent av uppsöka våldsbenägna män, får bara betraktas ur någon sorts genusperspektiv och absolut inte tillskrivas varje enskild kvinna som ett personligt problem.

Jag är, även om du tydligen tvivlar på det, ett stort fan av den förstnämnda ordningen. Kvinnor behövs i såväl företagens styrelserum som inom politiken. Men de kvinnor som tar sig dit måste kunna sköta sitt jobb på könsneutrala villkor och utan att förutsättas skylla sina personliga misslyckanden på genus, könsmaktsordning och patriarkat.

Självklart vill jag inte se några män som misshandlar i någon typ av maktposition, likväl som jag inte vore helt förtjust i att ha en högst frivilligt Slagen Dam som chef. Men vi måste inse att båda typerna har sina egna problem och inte skylla varje kvinnligt idiotbeteende på “dubbelbindningar”, “stockholmssyndromet” eller könsmaktsordningen. Det här är helt enkelt kvinnor som borde skärpa till sig och sluta gänga kriminella.

När jag var barn försörjde du dig på att glida runt i högstadieskolor och föreläsa om män som slogs, heroinberoende etc, med sensmoralen “gör inte om mina misstag”. Den självinsikten verkar dock ha falnat en smula såhär lagom till sextioårsdagen och jag kan bara konstatera att det är tråkigt att se.

Hej!

Jag läste att Nords åsikt var out of date. Nu undrar jag; finns det någon tidning som är ungefär som en modetidning fast den handlar om åsikter så att man kan följa med i svängarna?

Hej då!

Jag tänker inte fortsätta svara. Nivån är för dum och låg. Jag vill bara en gång för alla påtala att män som misshandlar och förtrycker kvinnor är skyldiga till det beteendet och till sin kvinnosyn, en kvinnosyn som dessvärre tycks florera även bland er här. Det är allmänt känt att en man som måste dominera sin kvinna för att må bra själv fortsätter med det. I nästa relation. Om han inte söker hjälp. Och den hjälpen kräver att han går i terapi i många långa år. Det ligger i sakens natur att den här sortens män inte söker felen hos sig själva, utan hos kvinnorna. Precis som ni gör.

Så tack för mig. Nu lämnar jag denna misogyna sida. För gott.

Det är allmänt känt att det är otillräckliga män som misshandlar. Hur har det kunnat gått dig förbi?

Det är också allmänt känt att det är män som ägnar sig åt peddosnusk, våldtar, är i majoritet när det handlar om all form av våld och kriminalitet. Även det tycks du ha missat.

Männen som inte ägnar sig åt dessa vidriga handlingar måste ta avstånd och ta ställning. Att kasta skuld på kvinnorna bidrar bara tyvärr till att du ger näring åt “skyll dig själv”.

Väx upp och stig ut i verkligheten.

Ni tycks fantisera om att jag gillar kvinnomisshandlare och rent av tycker att felet ligger hos deras partner och inte hos dem själva. Det är dock en lite djärv slutsats.

Det enda jag föreslog var ju att kvinnor, på samma sätt som Unni vill att män gör, tar avstånd från den typ av kriminella som hustrumisshandlare är, och på så vis ytterligare minskar de incitament som en psykopat kan ha att spöa sin fru.

Emellertid är det tydligen på tok för mycket begärt, enligt Unni, och som vanligt kommer då en massa helt irrelevanta påståenden om att man “skyller på kvinnorna”, har “dålig kvinnosyn” mm bara för att man vill förutsätta att kvinnor har samma förmågor att ta självständiga beslut som män.

Jag håller helt klart med om att det är otillräckliga män som misshandlar samt är mycket väl medveten om att män är överrepresenterade inom samtliga beteenden som upptas i brottsbalken. Jag har aldrig förnekat att kvinnor är det bästa vi har på jorden idag.

Det blir också lätt komiskt när Sveriges kanske mest oförsiktiga författare vad gäller sexistiskt språkbruk kallar nivån här för onödigt “dum och låg”.

Jag orkar inte citera något “mansförnedrande” som Unni skrivit och har inga planer på att börja gnälla om det då det mesta som ironiserar över män faktiskt är förbannat kul. Men för min egen del kan det väl omöjligen vara “kvinnoförnedrande” att påstå att även tjejer har förmågan att ta avstånd från kriminella män.

Måhända är det Unni-förnedrande och det är nog det som är problemet.

Fortfarande har Unni inte gett något svar på huruvida det, genom utfrysning, hjälper män som misshandlar kvinnor att sluta upp med sina beteendestörningar. Jag gissar att hon hatar kvinnomisshandlare så pass mycket att hon inte tycker att det är värt att hjälpa dem - det är ju bättre att bara frysa ut dem och låtsas som de inte existerar. Då slutar de säkert misshandla kvinnor. (Jag väljer här att tala ut mot de andra som läser denna blogg, Unni, då du har slutat svara, men…)

Det vore ju rimligt om du, Unni, kanske för den här gången slutar att kasta dig in i sådana här frågor och diskussioner med hela ditt register av irrationella känsloutspel och kanske lär dig att diskutera saker och ting objektivt. Dags att växa upp?

Jag är övertygad om att det är ett stort antal människor som hatar kvinnomisshandlare, inte enbart kvinnor och defenitivt inte bara Unni…

Varför skulle Unni sluta att uttala sig om denna problematiken? Hon har mycket att bidra med. Jag antar att du som skrivit inlägget ovan är man, eftersom du hänvisar till irrationella känsloutspel. Så typiskt, ungefär som att hänvisa till PMS. Hysteriska fruntimmer osv.

Är det inte så att du försöker smyga dig till besökare med hjälp utav vissa namn? Tönt!

-: Ser inte direkt att hon som fruntimmer är irrationell. Bara att hon är det som person. Jag skiter ganska hårt i att hon har en vagina. Hon tycker att diskussionen är låg för att folk inte håller med henne. Den är för dum för att folk ifrågasätter henne.

Varför Unni ska sluta uttala sig om problematiken är för att hon som sagt skriver debattartiklar i Expressen där hon uppenbarligen uppmanar folk till att frysa ut folk istället för att hjälpa dem. Att hennes vilja att straffa kvinnomisshandlare är större än att hjälpa dem. Men visst, Unni är av den gamla skolan och hon är säkert uppfostrad med synen att straff är effektivt och att det faktiskt fungerar på människor som inte vill bättra sig. Jag tror, personligen, att kvinnomisshandlare inte blir det minsta motiverade och bättrade av att, efter ha blivit dömda för kvinnomisshandel och genomgått sitt straff, inte ha möjlighet av att få jobb, mista hela sin umgängeskrets etc. Det enda Unni har att bidra med är ett inhuman samhällssyn på män, kvinnomisshandlare som inte får den hjälp de behöver, och en vilja att kvinnor ska vara rädda för män. Varje man man träffar kan ju vara en kvinnomisshandlare, våldtäktsman, psykopat, pedofil eller något annat.

Visst kan jag också känna som Widar, att man borde av vuxna kvinnor kunna avkräva ett visst ansvar att inte låta sig hunsas, förnedras och till slut misshandlas utan att resa sig och gå eller åtminstone slå tillbaks.
Men det finns ett element av socialisering in i könsroller, både via familj, skola och medier, som så att säga gör klart vem som står högst på samhällsstegen. Denna idé är ingenting som bara försvinner inom loppet av ett tiotal år, oavsett vilka framsteg feminismen har gjort, utan är något man konstant måste arbeta med. Att ständigt bli utpekad som överordnad respektive underordnad kan bli till en självuppfyllande sanning vare sig man vill eller inte, och detta gäller mäns syn på sin plats i hierarkin i lika hög grad som kvinnors.
I misshandelsförhållanden tillkommer dessutom aspekten “kärlek”. Det vill säga, det är den du älskar och lever med, litar på och lutar dig emot, handlar mjölk med och lagar mat med, ser på film med och ligger med, som plötsligt gör dig illa. Till och med ett normalt par kan göra varandra illa i ett hetsigt bråk. För den som har en trasig och skev inställning till hur en relation ska fungera är antagligen gränsen för när ett vanligt bråk övergår i psykisk eller fysisk misshandel allt annat än skarp.
Att använda dessa människor som ett aldrig så ironiskt argument för att dra tillbaka rösträtten för kvinnor är ett mycket billigt knep, även om jag till viss del förstår frustrationen som framkallar det.

Däremot att använda de kvinnor som skickar kärleksbrev till interner som ett argument överhuvudtaget är bara korkat. Ska vi döma alla kvinnor efter könets mest skadade individer så ska vi också döma alla män efter samma måttstock. Och det blir inte vackert.

Svar till: mary

Du frågar om kvinnlig rösträtt. Såhär 2 månader senare verkar självaste Unni Drougge ha tagit till sig min argumentation i frågan. Här angående att kvinnor läser en bok skriven av en psykopat, som lämnar sin fru döende i cancer, för att istället ägna sig åt älskarinnan (vilket jag självklart också tycker är ett jävligt äckligt beteende):

När ska vi få upp ögonen för såna här psykosickon! Som med kletig sentimentalitet klär sina ruttna liv i guld och glitter. Det är kvinnor som läser den förljugna smörjan, och den vetskapen kan fan få mig att i ett svagt ögonblick undra om det verkligen var en så god idé att införa kvinnlig rösträtt.

Citat: http://unnidrougge.blogg.se/1192039503_ris_t_rvhl.html#comment

Jag har inte läst allt du skrivit men det jag läste tyder på ett både knivskarpt och glasklart intellekt.

Unni har ju dumförklarat sig själv
http://www.aftonbladet.se/kvinna/article18943.ab

Problemet med Unni är att ifall du konfronterar henne och frågar vad hon menade med t.ex. artikeln i Aftonbladet då kommer svaret att hon sa så av “lojalitet” mot sin partner. Det var alltså inte hennes egna åsikter som hon dumpade - och sålde - för oss läsare utan åsikter som HAN ville höra. Nu när HAN inte är med i bilden längre då kan hon säga vad hon EGENTLIGEN tycker.
Visst blir det lite problematik med trovärdigheten?

Nej,det här var inte speciellt insiktsfullt eller smart skrivet. Skärp dig.

Ursäkta mig men du är ju helt dum i huvudet. Widar Nord.
Vänta tills din dotter blir spöad av någon Karl. Då kommer du väl att sitta och skylla ur henne.
Då kan vi väl också säga att om du blir spöad på gatan av någon snubbe så är det också ditt fel. Du gav väl han den där blicken,,,, den där blicken som betyder ” slå mig”. Har du supit bort allt vett i skallen eller…

Och lär dig en sak grabben.. Vi kvinnor finns inte till för er skull, så vill vi arbeta som läkare eller whatever, så är inte det upp till dig att bestämma detta och det borde du lärt dig redan i första klass.
Åk hem till grotta nu och fortsätt tugga på dina ben.

Bloggen med den största idioten …widar nord finnes här inne… grattis…

Elin_533

Jag tror inte att Widar menar att kvinnor inte ska få arbeta som läkare, eller något annat om dom så väljer. Förstår inte vad det är du är ute efter? I den här diskussionen finns det bara en vinnare, och det är Widar.

Jag förstår inte ilskan för att män uppmanas ta avstånd från kvinnomisshandlare. Om det nu är så att du redan gör det, varför då reagera? Varför då försvara sig så hårt? Och varifrån behovet att racka ned på “blonda blåsta tjejer” och tjejer i allmänhet?

“Frågan är dock hur vi män nu fick bära skulden för det här kvinnliga otyget.”

Om det är mannen som slår och tillfogar skada är han skyldig till brott. Sen tror jag att både kvinnor och män upprätthåller en våldsrelation. Kvinnor (tror ofta att de) älskar männen som misshandlar dem, tror inte att mannen klarar sig utan dem - tror på det mannen säger om att de själva är värdelösa. Men kvinnan och mannen har också ett ansvar för att ta hand om och skydda sig (och sina barn).

I en misshandelsrelation där kvinnan stannar tar ingen ansvar för att sätta sina egna gränser - varken “offer” eller “förövare”. Båda ser sig som offer. Båda är oansvariga, men det är mannen som har skulden för våldet och frihetsinskränkningarna som han tillfogar. Att lämna en man som misshandlar är att ta ansvar för sig själv.

Problemet är att i det här samhället finns det fortfarande en idé om att män inte kan kontrollera sina känslor och att det är kvinnor som ska ta hand om dessa. Istället för att ta hand om sin egna. Kvinnorna tycker synd om männen som slår och tar på sig skulden för våldet. Männen tar sig och ges, rätten att bete sig som jätte bebisar. De som blir mest bortglömda är barnen.

Svar till: maline

Ingen ilska alls. Problemet är att Unni Drougge, rikskändis med enda merit att ha legat med en stor mängd kvinnomisshandlare, går ut och skäller på svenska män för att vi “inte tar nog avstånd” från sådana. Bara för att Unni Drougge åkt på en hel del stryk i sina dar gör det inte att hon alltid har rätt och att alla som argumenterar emot henne är kvinnomisshandlare/kvinnohatare. Men det är ju vad en majoritet av mina kvinnliga bloggläsare tycks tro. Men bara för att jag föraktar Unni Drougge så föraktar jag faktiskt inte “kvinnor som grupp”.

I övrigt håller jag med dig. Dock är det, som Eva Lundgren skulle säga, “norm” att kvinnor attraheras av män som slåss. Att så många kvinnor - inklusive Unni Drougge - tycks sakna förmåga att sätta sig över viljan att knulla kriminella upprör mig faktiskt. Två fel gör inte ett rätt. Det är idiotiskt att slå sin fru och det är idiotiskt att, som Unni gör i sin senaste bok, medelst aktivt handlande försätta sig i en misshandelsrelation. Att sedan mannen har det straffrättsliga ansvaret tror jag att vi kan enas om.

Jag tror inte att samhället betraktar män som människor som inte kan kontrollera sina känslor, och om det finns en sådan uppfattning så delar jag den inte. Däremot anser jag att Unni är ett typexempel på kvinna som tycks sakna en sådan förmåga. Hon har betett sig som en jättetonåring hela livet och precis som du säger - de som blir mest bortglömda är barnen.

Maline skrev “Jag förstår inte ilskan för att män uppmanas ta avstånd från kvinnomisshandlare…”

Jag uppfattade inte Widars blogg på det viset, däremot som kritik mot Unni för att hon uppenbarligen själv inte vill ta något ansvar för att samhället ser ut som det gör. Hon kommer med krav att männen ska ställa problemet med kvinnomisshandel till rätta, eftersom det är männen som orsakat problemen. Man får känslan av att hon anser att kvinnor varken kan eller behöver ta något som helst ansvar.
Varför uppmanar hon just män till att frysa ut kvinnomisshandlare? Varför inte alla - män liksom kvinnor?
Visst är en misshandlad kvinna ett offer för sin misshandlande man, och jag tycker att hon absolut inte har något ansvar för det som hon råkat ut för. Men att dra detta så långt att man insinuerar att hela kvinnligheten är offer för män, det kan jag verkligen inte jag hålla med om.

Jag tycker Widar har många poänger med sina funderingar. Att som Unni, och många av personerna på den här sidan, bemöta Widars argumentationer med sexistiska eller dumförklarande personangrepp och andra förminskande härskarstrategier tycker jag är för sorgligt. Det är svårt att respektera människor som försöker segra i en diskussion med hjälp av verbalt våld.

Jag förstår inte heller vilka åsikter i denna blogg som inte borde få vädras offentligt. Det är väl bra att människor är ärliga med hur de tänker?
Om då person A tänkt helt fel, kan person B hjälpa person A att rätta till sina tankebanor genom att dela med sig av sina insikter på ett intelligent sätt, utan verbala våldsamheter.

Jag håller med dig!

Om person A misshandlar person B så måste givetvis person A övertygas om att den har gjort fel och borde dessutom få hjälp med att hantera sitt beteende och det som får detta beteende att uppkomma.

Jag tror att många som skriver mycket elaka kommentarer till Widar är sura på honom för hans engagemang i frågor som det såkallade stureplansmålet och hans ibland vedervärdigt provocerande språk.

När det gäller Unni så måste man ju ifrågasätta vad det är som får en kvinna att bli misshandlad i ca 10 olika förhållanden, är det hennes beteende eller är det kanske hennes försök att “låsa fast” sina karlar i “strukturer”, kanske borde hon pröva på “gödnings” strategin i framtiden?

Lite uppdatering kring fallet Unni Drougge och hur hon gör en Jan Guillou… 
Expressens samlevnadsexpert Katerina Janouch har i DN erkänt att hon under sin mans missbrukstid ofta slog, slog och slog sin svårt alkoholiserade man under de nattliga bråken. I Expressen berättar hon vidare hur förolämpningar, hot, bråk, gräl och tillmälen hör till vardagen även i dagsläget trots mannens totala nykterism.
När Jan Guillou uttalade sig och sa att han inte trodde på någon misshandel (av Unni) fick han utstå massiv kritik. Inte minst av Unni själv. Vad visste Jan om det? Var han på plats så att säga? Och framför allt var ju detta uttalande löjligt med tanke på den psykiska misshandeln som enligt Unni själv var den allra värsta och lämnade efter sig de mest bestående skadorna.
18. mars skriver Unni på sin blogg (i den näst sista kommentaren till inlägget från den 12.3.) angående Katerina Janouchs misshandel av sin man: ”I fallet Katerina kan jag bara säga att de eventuella skador hon tillfogade sin man inte går att jämföra med skadorna jag fick av N:s upprepade övergrepp (som f ö är dokumenterade i olika rättsintyg och journaler).”
Och nu frågar jag: vad vet hon om det? Var hon på plats så att säga? Framför är inte detta uttalande löjligt med tanke på den psykiska misshandeln..
Unni gör alltså en regelrätt Jan Guillou  Hon uttalar sig om saker som hon rimligtvis inte har en aning om, eftersom hon inte kan veta vad som händer hemma hos folk när hon inte har varit där och inte har kunnat lyssna på vad som sades eller gjordes. Lika lite som Jan Guillou. Båda väljer att tro på något, men ingen av dem kan veta med säkerhet. Intressant dock att inte ens förövarens egna ord räcker för Unni som vittnesmål – kanske för att förövaren är en kvinna?
Ingen har förresten kritiserat Unni på hennes blogg för denna tankevurpa. Vad beror det på? Att hon är en kvinna? Att hon är feminist? Eller att kommentarfunktionen är för tillfället ”ur funktion”
Och sedan tankevurpa nr 2:
Unni har i skarpa ordalag moraliserat över de författare som fortfarande stannar i Niclas stall. Trots att Niclas är en kvinnomisshandlare. Dock inte ett moraliserande ord om de författare som stannar i Jan Guillous ja Liza Marklunds stall trots att dessa författare måste rimligtvis veta att Katerina Janouch är en mansmisshandlare. Må detta återigen bero på att kvinnliga förövare ska man INTE ta avstånd ifrån – medan manliga dito ska man isolera på en öde ö?
Trevligt påsk!
Här får du länken till inlägget och som sagt pärlan finns i Unnis nästsista kommentar som punkt 3.

http://unnidrougge.blogg.se/1205315833_ego_guys.html#comment

Svar till: matti

Män som får spö av sina kvinnor får väl helt enkelt slå tillbaka, eller byta kvinna. Jag ser inte svårigheten i något av fallen.

Vad gäller gulletrollet Jan Guillou så är han tyvärr ute på hal is när han kritiserar Unni för hennes “förtalsböcker”, samtidigt som hans egen karriär till stora delar bygger på världens mest stålda förtalsbok “Ondskan”.

Nog håller jag med vissa om att Unnis böcker ger mer sken av att vara skrivna i “hämndsyfte”, genom att lämna ut de tidigare männen, än Jan Guillous bok som har en självständig historia.

Men man bör här har i åtanke att Unni Drougge är kvinna, och således har ett rent biologiskt behov av att prata snusk/skvaller/relationer/sex ungefär varannan sida i vad hon än skriver.

Det finns en del kvinnor som klarar av att fokusera på andra ämnen när de skriver böcker, men de har förmodligen asperger…

För egen del tvekar jag inte på att snyggingen Niclas spöat Unni så som hon påstår samt att hon kanske inte hade en så bra relation med honom i övrigt. Att hon gör allt för att hämnas detta är kanske inte så konstigt, men jag har för länge sedan tröttnat på att följa debatten. Nivån är, som Unni själv skulle säga, på tok för dum och låg.

[…] borde försöka sätta sig över känslorna och lämna våldsamma män ändå, ja då brakar helvetet löst (se spec. kommentarer från Unni Drougge). Dock är det frågan om en tillfällig sexuell kontakt […]

rtp - jag tror Unni tycker diskusionen är låg för att den är låg och inte för att du inte håller med i vad hon säger.