Reaktionerna på min post om piratlobbyn har inte låtit vänta på sig. Även om kommentarerna inskränkt sig till ett fåtal, så har reaktionerna på IRC varit desto fler.
Den första att dyka upp med invändningar var brokep, som var sur för att jag publicerat hans efternamn i samband med ThePirateBay. Det är lite förvånande att en människa som av så starkt ideologiska skäl tror på nätbaserad informationsfrihet och yttrandefrihet väljer att på egen hand försöka censurera Internet. Likaså är det alltid intressant att möta människor som konsekvent lyckats undvika att behöva ta ansvar för sina egna handlingar och där kopplingen mellan handlande och konsekvens sedan länge upphört att fungera. När kammaråklagare Håkan Roswall skulle gripa de tre personerna bakom ThePirateBay i våras, lyckades han förväxla brokep med köpingsjuristen Mikael Viborg. Trots att en hel drös med tidningar, bl.a. IDG, har skrivit om ifrågavarande Peter från Skåne, så har ingen massmedia gått ut med hans namn. En sökning på Google på hans namn + ThePirateBay ger exakt 0 träffar. Det är fascinerande.
Från annat håll än Malmö har kritiken gått ut på att jag inte förstått skillnaden på Piratpartiet, Piratbyrån och ThePirateBay. Jag har fått veta av diverse anonyma bloggare, pirater mm. att tankefelet här består i att de tre organisationerna inte har ett dugg med varann att göra. Jag ska erkänna att jag har svårt att se skillnaden, då det i princip är samma personer (brokep bl.a.) som ingår i såväl Piratbyrå som ThePirateBay.
Kommentarer som konkret bemött kritiken har dock inte framkommit. Att avskaffa upphovsrätten skulle få svåra följder för såväl musik som film och mjukvarubranschen. Att upphovsmän ska ha rätten till sina verk framstår idag som något av en självklarhet. Bara för att det kommit teknik som gör det praktiskt enkelt att kopiera, betyder det inte att kopieringen blir mindre problemfri.
Piratlobbyn har visserligen en viktig funktion som kritiker av industrin, då de senare inte sällan utnyttjar sin position och där en allt mindre del av pengarna går till de verkliga upphovsmännen (t.ex. artisterna). Emellertid visar mycket av piratdebatten att det rent allmänt finns en motvilja mot att betala för immateriella rättigheter. Varför skulle annars Piratbyrån och Piratpartiet vara så starkt kritiska mot förslaget om en STIM-liknande avgift på bredband?
Man får känslan av att det, inom ThePirateBay och Piratbyrån, också finns någon slags inställning att moral rent allmänt är ointressant. Tankefelet i att alla ska kunna ladda ned kultur gratis, men samtidigt vägra en beskattning som gör det möjligt för kulturen att skapas, är helt enkelt inget man behöver förklara. Det är lätt att ladda ned och det är lätt att skylla på de stora dumma bolagen som utnyttjar artister, och vem bryr sig egentligen då om att resonemanget ska hålla hela vägen?
Så länge piraterna klagar för att de helt enkelt inte vill betala för sig, snarare än av ideologiska skäl, lär de stanna kvar i sandlådan.
Write a comment