För två veckor sedan, i mitt inlägg Skärp er eller utvisas, trodde jag att ståhejet kring Lars Vilks muhammedbilder skulle leda till att “någon på SvDs ledarsida eller i något annat korttänkt forum, önskar att man ingriper ‘med hårdhandskarna’ mot flagg- och dockbränning på gator och torg”.
Och SvD överraskar inte. Idag har man med gemensam ansträngning dragit slutsatsen att den islamistiska terrorn inte känner några gränser, eftersom någon inom Al Qaida uttalat hotfullheter mot Lars Vilks. Nu är det hög tid att “regeringen” tar i med hårdhandskarna eftersom denna alla muslimers inneboende ondska blivit allt för påtaglig på sista tiden. Hoten är inte en polisfråga menar man, utan en politisk fråga. Med andra ord är det extraordinära insatser som gäller.
Emellertid verkar det vara skillnad på vilka yttranden som behöver skyddas. När en muslimsk konstnär hyllade palestinska självmordsbombare, i en utställning på Historiska museet, var ledarredaktionen på SvD inte lika road. Den israeliske ambassadör som med våld rev ned installationen kritiserades på ledarsidan, men av någon anledning uteblev tugget om att den sionistiska terrorn inte känner några gränser.
Varför klarar inte SvD att låta världens muslimer visas samma respekt?
Andra bloggar om: islamister, muslimer, judar, svd, ledare, lars vilks, muhammedbilderna
P.S.
Farligare än såhär ser faktiskt inte anledningen till religionskriget ut. Muhammed som rondellhund:
Write a comment