Widar Nord

SvD skriver:

“Smittan ökar i alla län, men mest i Uppsala, Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västerbotten och Norrbotten. Totalt beräknas mellan 120 000 och 300 000 svenskar ha insjuknat sedan mitten av september. “

Vårdguiden skriver samtidigt att man beräknar att påbörja vaccineringen av hela befolkningen i slutet av december. Tills dess nöjer man sig med att vaccinera den politiska adeln, dess tjänstefolk journalisterna och dessutom medicinska riskgrupper. En stilla undran är då om det vid den tiden kommer att finnas någon ännu ej smittad svensk medborgare eller PUT-innehavare att vaccinera. Jag tvivlar på det.

I april skrev Per Ström att Sverige ersatt sin sedvanliga beredskap (andningsmasker, proviant och överlevnadsutrustning i stora bergrum) med en bunt papper i ett kassaskåp. Vad detta leder till ser vi ju nu.

Noterar också att Ukraina bett Sverige om hjälp med hanteringen av svininfluensan. Försvarsmakten har skickat en lastbil med andningsmasker. I övrigt tvingas Ukraina erfara att Sverige inte är Sverige på 70- och 80-talet längre. Vi är helt enkelt oförmögna att hjälpa till.

I veckan gjorde Norge det enda rätta och släppte receptkraven på Tamiflu och andra influensahämmande mediciner. Den som vill kan därmed gå in på ett apotek och köpa sig några veckors relativ säkerhet tills vaccinet anländer. I Sverige skulle väl ett sådant beslut riskera att “urholka förtroendet för staten som besserwisser”, eller något annat politiskt självändamål, och därför låter man bli.

På Karolinska Sjukhuset kan man vårda de som annars skulle dö av svininfluensan med konstgjord lunga. Jag ser en läkare berätta, på Rapport, att man har plats för att omhänderta 15 personer.

Nåja, vi överlever nog den här gången. Men som Per Ström säger, nästa gång kan det vara kört. I ett land där det enda som får anses farligt heter islamofobi och klimathot är det kanske inte så konstigt att samhällets skydd mot verkliga faror faller samman. Det är ju inte slumpen som avgjort det hela. Det är resultat av politisk vilja. Då och då får några svenskar smaka på konsekvenserna, såväl i Thailand 2005 som på Östersjön 1994. Men frågan är om vi finner oss i ett liknande utfall av svininfluensan 2009. Är det verkligen värt en massa döda svenskar för att behålla ett receptkrav för sakens skull, eller för att få globalisera lite i vaccintillverkningen? Den som lever får se.