Att man håller varandra om ryggen i toppen av den svenska demokratin är inget nytt, men det är hög tid att göra något åt problemet. Kulturen är djupt rotad och att misstro svenska politiker och tjänstemän anses onödigt, dumt och onödigt konspiratoriskt. I Sverige gillar vi inte skandaler, helt enkelt.
Att toppen granskar sig själv är också ett problem. DN säger att katastrofkommissionens ordförande Johan Hirschfeldt inte vill uttala sig om uppgifterna. Det är inte underligt. Hirschfeldt är hovrättspresident och vill han göra karriär till Högsta domstolen så är han beroende av regeringens samtycke.
Av denna anledning har S-regeringen ständigt tillförordnat Hirschfeldt som utredare när det verkligen krisar. När Danielsson skolkar från jobbet eller när det det smugglas vapen på Estonia är han den ende man kan lita på att inte framför mer kritik än vad som är absolut nödvändigt.
Kommer man tillräckligt högt upp är grovt tjänstefel tydligen inte grovt tjänstefel längre, och inte ens värt offentligt klander.
Carl Bildt är väl den ende som är rätt ute, i en intervju i Aftonbladet:
“I USA hade han varit på väg i fängelse”, konstaterar Bildt. “Jag är förvånad över att reaktionen på detta inte varit starkare. För mig handlar det om en grundläggande fråga om förtroendet för vårt politiska system”
Andra bloggar om: lars danielsson, konstitutionsutskottet, carl bildt, tjänstefel, demokrati, inrikes, flodvågskatastrofen, tsunamin
Write a comment