Svenska polisers kåthet på att sätta dit mopedburen ungdom tar sig ofta rent perversa proportioner. För 10 år sen grep järnapolisen en femtonårig undertecknad för “olovlig körning” efter att jag kört i 39 km/h med moped i nedförsbacke.
Det hela slutade tack och lov lyckligt då åklagaren avskrev fallet med motiveringen “brott föreligger inte” och mopeden fick lämnas tillbaka (isärplockad).
Betydligt sämre slutade det för min gamle skolkamrat Micke, som i ett tappert försök att slippa penningböter körde ifrån samma polis några år senare. Järnapolisen inledde då en massiv biljakt som slutade med att Micke körde av vägen och dog. Utredningen mot poliserna hann knappt börja innan den lades ned av åklagare Ola Sand.
Igår kom en intressant dom i Svea Hovrätt. Polisen i Älvsjö hade jagat ungdomar på moped, sedan de inte följt polisens order om att stanna för kontroll. Färden gick över gräsmattor och cykelbanor och slutade med att ungdomarna körde omkull, varpå de försvann från platsen. Och till skillnad från åklagaren Ola Sand tyckte polisåklagare Christer Ekelund, på riksenheten för polismål, nog att förfarandet innebar tjänstefel.
Åklagaren förlorade målet i tingsrätten, men igår offentliggjordes alltså hovrättens domslut. Hovrätten skriver:
Enligt hovrättens mening har det rått ett uppenbart missförhållande mellan intresset att lagföra ungdomarna för trafikbrott och faran för att någon skulle skadas i samband med förföljandet. Gärningen bör mot denna bakgrund inte bedömas som ringa. [...]
Den omständigheten att DD och MW uppgett sig inte fått någon särskild utbildning på det aktuella området är inte ägnad att verka ansvarsbefriande. En polisman måste självklart hålla sig underrättad om vad som gäller för myndighetsutövning i tjänsten. Detta gäller särskilt för uppgifter som innefattar våldsanvändning eller, som detta fall, förföljande med bil. [...]
DD och MW ska till följd av det anförda dömas för tjänstefel. Påföljden bör bestämmas till dagsböter.
Svea hovrätt B 9247-08 - Tjänstefel
4 kommentarer, Kommentera eller pinga
Storebror
Nu är ju Christer Ekelund känd inom poliskretsar som “polishatare” och helt rabiat och med total avsaknad av verklighetsförankring 9 ggr av 10. Huruvida han i detta fall har lyckats göra något riktigt eller inte vet jag inte, men det har han sällan lyckats med tidigare…
19 Jun 2009
Widar Nord
Snackat om polishatare känner jag till. Det förekom redan i Kalla fakta-dokumentären från 2007.
“Christer Ekelund [åklagaren] är allt annat än objektiv”, “tycker fruktansvärt illa om poliser i allmänhet” och “driver det här av någon sorts personlig agg mot polisen”.
Det är dock så att många vanliga åklagare drivs av en överdriven omsorg om, kärlek till och förståelse för polisen. Det är ganska logiskt med tanke på att dom jobbar ihop mot den riktiga brottsligheten. Då vänjer sig polisen vid det och så fort någon säger ifrån så heter det alltid att dom är “allt annat än objektiva” osv. Ta t.ex. kritiken mot Göran Lambertz 2006 som exempel.
Tyvärr bildades, precis som i många andra länder, en kultur där polisen kan göra lite som de vill och kan skita i lagen, eftersom polisens brottslighet i tjänsten aldrig lagförs. Därför startade man i Sverige runt milennieskiftet Riksenheten för polismål. Nu funkar det lite bättre.
Jag tycker det är viktigt att polisen inte har ihjäl tonåringar i trafiken för att ändamålet (att dessa ska få böter) helgar medlen (döden). Vi har sett sånt alldeles för ofta sista åren och det räcker tydligen inte med tjänsteinstruktioner för att få stopp på det. Aktiva åklagare och fällande tjänstefelsdomar är tydligen det enda som biter.
Sen kan jag tycka att Sverige och t.ex. polisens PAN har lite för hårda krav på formell prickfrihet för t.ex. polisyrket och liknande jobb. Att man blir av med brickan för överskådlig framtid är helt orimligt för att man dömts för tjänstefel av det här slaget. Endast grov brottslighet bör leda till det. Annars tycker jag att poliser ska bemötas som andra medborgare när de missköter sig. Böter och inget mer, dvs. Men att de kan räkna med en informell överenskommelse om åtalsunderlåtelse är ingen bra lösning. Då beter de sig uppenbarligen hur som helst.
19 Jun 2009
Storebror
Jag håller med om att poliser givetvis aldrig skall riskera andra människors liv såvida det inte är nödvändigt i självförsvar eller för att hindra oskyldiga från att skadas.
Jag håller också med om att poliser när det gäller just denna typ av händelser upplever sig själva såsom immuna från det regelverk som skall reglera hur man hanterar dylika händelser och att det givetvis är bra att det statueras exempel så att efterlevnaden av regelverket skärps. Behovs- och proportionalitetsprincipen borde vara djupt inpräntad i rättsväsendet, men det är den oftast enbart frågor som inte är politiskt laddade.
Ett exempel på där polisens agerande är helt obegripligt är det där man med hjälp av Nationella Insatsstyrkan grep rånare i Umeå efter att man haft dem under uppsikt och avlyssning en längre tid. Trots att man visste att de skulle utföra ett rån, tungt beväpnade och försedda med sprängämnen lät man dem genomföra rånet för att kunna gripa dem på bar gärning eftersom detta ger ett betydligt allvarligare straff. Att det kunde ha slutat i tragedi för de inblandade och oskyldiga förbipasserande gav man uppenbarligen inte mycket tanke.
Våldsam skottlossning utbröt, en rånare sköts i ett ben och de anställda på värdedepån kunde lika gärna dödats av sprängladdningen som man använde för att försöka ta sig in i lokalen med. I detta fall skulle ett ingripande i ett tidigare skede varit fullt möjligt och risken för skador skulle varit obefintlig. Det ärende jag talar om är: http://svt.se/2.22620/1.1567831/vild_skottlossning_vid_ranforsok?lid=puff_1567832&lpos=rubrik
Just Christer Ekelund, för att återgå till den gode åklagaren, drar sig inte för att använda metoder han själv skulle åtala poliser för (tjänstefel) i samband med utredningar mot poliser. Till exempel fotokonfrontationer där man har den misstänkte polismannen iförd uniformsskjorta och de övriga i konfrontationen i civila kläder och där man frågar vittnet “kan du peka ut polismannen” när det i utredningen tidigare inte ens nämnts att den misstänkte skulle kunna vara polis. Hade en polis använt de metoderna hade säkerligen Ekelund studsat och åtalat för det.
PAN (den personalansvarsnämnd som är allena saliggörande i personalfrågor inom polisen) har dessutom en sammansättning som starkt kan ifrågasättas och en inställning som nog skulle vara starkt ifrågasatt om det inte gällde just poliser.
PAN är ett strålande exempel på hur det går när en nämnd strävar hårt efter att vara politiskt korrekta i stället för att följa gängse praxis och lagstiftning.
En polis riskerar avsked för brott som ger böter. En polis saknar i dessa lägen allt vad anställningstrygghet heter. Det borde vara en självklarhet att man inte kan avskeda folk, polis eller inte, för något som aldrig skulle ha renderat avsked på en annan arbetsplats. Likhet inför lagen gäller inte poliser. En polis som begår ett brott som ger böter på fritiden riskerar avsked, medan samtidigt en polis som inte sköter sitt jobb får vara kvar, till exempel.
Självklart skall poliser också sona sina brott, men inte hårdare än andra. Lika självklart skall poliser inte komma undan med brott enkom för att de är poliser.
20 Jun 2009
Widar Nord
Till exempel fotokonfrontationer där man har den misstänkte polismannen iförd uniformsskjorta och de övriga i konfrontationen i civila kläder och där man frågar vittnet “kan du peka ut polismannen” när det i utredningen tidigare inte ens nämnts att den misstänkte skulle kunna vara polis.
Det där tvekar jag på att stämmer. Ge mig ett målnummer så ska vi titta på det.
I övrigt håller jag med dig. Det bär den uppenbara fånighetens prägel när advokater som t.ex. annars vettiga Per E Samuelsson vill åtala rosengårdspoliserna för hets mot folkgrupp och nån idiotåklagare faktiskt inleder FU om hets med anledning av att nån fyllt i “Oscar Neger” i nåt blankettsystem. Trams.
Och som du och jag redan sagt. Låt poliser som dömts till böter för skitbrott jobba kvar. Poliser som får fängelse borde också få jobba kvar, lite beroende på vad fängelsestraffet berodde på. Våldsbrott kan väl placera dem i inre tjänst ett tag kanske, men en hemsk bokföringsbrottsling kanske man skulle våga anställa som polis?
20 Jun 2009
Skriv svar på “Poliser jagade moped - dömdes för tjänstefel”