Widar Nord

Bristande omvärldsanalys heter den fyndiga rubriken på det skojiga inlägget om HAX publicering av FRA-handlingar.

Nu får ni kolla på det här jätteroliga nazistskämtet.

Den socialdemokratiska tidningen Arena, där bl.a. stjärnskottet Katrine Kielos jobbar, överraskar sällan.

I SvDs utmärkta ledarblogg* refererar man till följande sköna citat:

“Lärare borde förbjudas be barn berätta om sitt sommarlov”

Ja, det handlar såklart om klassklyftor, och ja - Arena tycker förstås att fattiga barn ska “slippa” höra de rika barnens berättelser om sommaren. För fattiga barn finns det tydligen gott om och Arena är såklart ensamma om att erkänna problemet:

“Det är svårt att acceptera eller ens prata om att fattigdom existerar i en av världens rikaste välfärdsstater.”

Och med fattigdom menar man vad? Barn som svälter? Fattigdom enligt FN? Nej, man menar barn som är “fattiga” därför att:

“deras föräldrar inte kan köpa sistaminuten-resor när sommaren har regnat bort”.

På så vis! Detta har jag faktiskt upplevt. Hela uppväxten till och med. Som son till en taxichaufför fast i löntagarekorrhjulet och en mamma som var arbetslös blev det helt enkelt inte pengar över till några resor till solen.

Men störde det mig att bättre bemedlade fick berätta om sin sommar med föräldrarna i Frankrike/Tunisien/Italien/Laos? Nej, och ärligt talat så tror jag inte det finns så många skitungar därute som bryr sig om den saken heller.

Sist jag kollade mina egna värderingar så tyckte jag inte att jetplan till solen var något som borde inkluderas i existensminimum ens i Sverige. Men för den nya vänstern är avundsjukan på medelklassens onödiga dumkonsumtion tydligen den största rättvisefrågan. Har man inte råd att dumkonsumera är man dessutom “fattig” och därmed ett offer vilket är ett “samhällsproblem” som det är “svårt att tala om”.

Och som vanligt, när det gäller den nya dumvänstern, så artikulerar man en lösning som går ut på strafflagstiftning och förbud. Fniss fniss.

Men om “fattigdom” definerat som “brist på charterresor” får de flesta att småflina så förtjänar Arenas nästa fattigdomsproblem (det om svält) ett rejält gapskratt. Det blir nämligen rejält skoj när “högerregeringen” enligt samma artikel får ta ansvar för att “maten har blivit dyrare”. Hahaha.

Sist jag kollade den saken var det ju inte just “högerregeringen” som strejkade till sig rekordlöneökningar för hela förbannade Sverige - och med det satte fart på en sedan länge i princip stillastående inflation.

Är det konstigt att allt blir dyrare när till och med SL:s omotiverade, otrevliga och - med rätta - i princip oavlönade busschauförer nu plötsligt ska tjäna 20 000 i månaden? Ett D-kort tar man väl på några veckor? Och så jobbar högskoleutbildade sjuksköterskor för mindre deg! Det är pinsamt och rätt åt busschaffisarna att “maten blir dyrare” och att de strejkat till sig 2000 kronor luft i lönekuvertet! Hur det hela blev Anders Borgs fel begriper dock bara Arena.

Men, för att se det hela lite positivt, så finns det även inom partier fyllda av dumvänster en och annan ljusglimt. Till exempel avskaffade miljöpartiet nyligen kravet på sextimmars arbetsdag och fri medborgarlön till alla i Sverige. Det var inte en dag för tidigt!

* Appropå SvDs ledarbloggen så bör den faktiskt läsas numera. Den har ryckt upps ig. Redaktionen har nämligen lugnat ned sig lite sedan irakkrigets utbrott, då man i någon sorts pervers frenesi satt och hetsade upp sig över hur många sandnegrer som skulle bombas och varför, så till den milda grad att läsaren fick anledning att oroa sig för att herr bloggare skulle skjuta i byxorna. Nu finns där faktiskt både nya knivskarpa skribenter och en mer varierad debatt. En rejäl förändring således, och inte heller denna kom faktiskt en dag för tidigt.

Vi åttiotalister har ju som bekant blivit indoktrinerade och itutade en hel del feministpropaganda genom årens lopp. En stor oro för oss som aldrig sa snippa har därför blivit hur vår egen generation kommer att uppfostra sina barn.

Nu börjar svaren komma. Direkt från verkligheten kan man hämta en hel del dyster läsning. Här har ni ett tragikomiskt skräckexempel från tidningen Allt om Barns expertfrågespalt:

Vår 12-årige son är intresserad av porr- vad gör vi?

Visst kan man, liksom mig, få svårt att hålla sig för skratt när man läser hur den moderna moderns inställning är, till att sonen kommer in i puberteten. Men det hela är ju knappt ens tragikomiskt. Det är tragiskt. Hon är nämligen långt ifrån ensam.

Visst måste det vara roligt för feministerna att de faktiskt, numera, lyckas låsa in fler män för våldtäkt än någonsin tidigare.

Det var ju så att säga ett av de uttalade målen med den nya lagen, de nya “genusutbildningarna” av våra domare, de nya kurserna i “genus” för alla våra blivande jurister och så vidare.

Dock har det faktum att så många av våra våldtäktsdömda är oskyldiga ett pris som inte bara kan mätas i mänskligt lidande (även för anhöriga kvinnor!). Det kostar nämligen deg.

Haningemålet, där en kvinna som gjort sig känd för att ljuga in/försöka ljuga in sin sambo för våldtäkt så snart kassan började sina, är ett bra exempel. Vid tredje försöket gick hon nämligen bet, och blev avslöjad och dömd för att ha ljugit om våldtäkten. Trots att hon infann sig i HD och förklarade att hon minsann “talat sanning” förra gången, friade HD den senast inljugna mannen genom att låta HovR:en pröva målet på nytt.

Nu kräver mannen, enligt en artikel i DN, runt miljonen i skadestånd. Om genusfeminismen får man väl helt enkelt konstatera att den kostar vad den smakar

Politik.

Under den förnumstiga rubriken Sex är också politik publicerar DN en intervju med Pridefestivalens presschef Anna Söderström. Till skillnad från hur DN sparkar bakut när andra evenemang vidtar presstyrande åtgärder, förhåller man sig nu helt okritiskt till att Pride tvingar pressen att “sköta sig” och “förmedla en bra bild av festivalen”.

Och vad är då reglerna för journalister som skriver om festivalen? I reportaget får vi veta:

Från början var festivalen främst för homosexuella. Nu omfattar den även bisexuella och transpersoner, men trots att sexualiteten på något sätt ligger i botten hela tiden har medierna stränga förhållningsregler.

- Det handlar om självidentifikation för den som blir intervjuad.

Vidare får journalisterna inte beskriva festivalen som en sexuell tillställning, eftersom HBT-personer som har sex - enligt Anna Söderström - egentligen inte ägnar sig åt sex utan i själva verket ägnar sig åt politik. Så när DN frågar om det inte finns en “risk” att folk missuppfattar festivalens tunga budskap - när den domineras av aktiviteter som att “kasta dildokubb” och “spela sexspel” - förklarar Söderström det hela på följande vis:

- Det finns en viss risk för det, men sex är ju kul. Det gäller att se att sex också är politik.

Så enkelt! Då är det bara att gå hem till DN-skrapan och skriva en artikel som vinklar det hela utifrån det. Skriver man inte positivt om området innanför gränsen till Tantolunden kommer man alltså inte in där igen. Ringvägen blir alltså, publicistiskt sett, ungefär detsamma som gränsen mot Nordkorea.

Det borde inte vara ett problem. Om Pride varit en festival i mängden (som K1) så får man väl bedriva vilken Goebblestaktik man vill mot media för att höja besökssiffrorna och framställa sig i bättre dager. Men Pridefestivalen finansieras inte av besökarna, utan av skattebetalarna (via bl.a. polisen, JämO, Folkhälsoinstitutet och kyrkan) genom “sponsring”.

Att då journalister inte får granska hur våra myndigheter använder skattepengar - till att underblåsa den annars så motarbetade “sexualiseringen av samhället” - är faktiskt ganska problematiskt. Homosexualisering eller ej.

Blev vittne till lite intressanta trafikbrott i helgen, när jag besökte den brottsutsatta ytterförorten Södertälje söder om Stockholm. Fängelse är stadgat som standardpåföljd i båda fallen skulle jag tro.

Nu är det visserligen vanligt med slöa advokater i trafikmål, men risken att försvaret googlar mig gör ändå att jag inte tänker uttala mig innan de eventuella domarna vunnit laga kraft, som de säger.

Mer om detta någon gång under nästa år - således.

Klart är i alla fall att undertecknad kommer att få spendera minst två dagar i Södertälje tingsrätt under hösten.

..tydligen göra narr av dumfeminismen. Jag vet att han redan gett sig på HBT-personer, färgade människor och människor med enkel eller multipel funktionsnedsättning** - men nu lär väl den mannens dagar vara räknade!

Läs: Alex Schulman: Är ni med mig eller mot mig?

“Vi som aldrig sa snippa” - haha. Det var nog den bästa gliring jag sett, mot Betnér och den där tönten på Aftonbladet som jag aldrig minns namnet på. Så ska de tas!

** Jag tänkte skriva bögar, negrer och handikappade, men enligt Socialstyrelsen får man ju inte längre skriva så. Det är numera nämligen omvärlden som är handikappad (”funktionshindrande”) och inte personen, enligt ßocialßtyrelsen. Det gäller att hänga med så att ingen blir kränkt!

Professorer som uttalar sig utanför sitt ämnesområde är alltid skoj att lyssna på. Ett exempel hittar vi i artikeln Snedvriden debatt om FRA-lagen i dagens DN.

Först får Wilhelm Agrell oemotsagd påstå att i princip alla andra länder redan spanar i sin egen befolknings kabelnät, men att vi i Sverige är ensamma om att faktiskt reglera det.

Dumheterna avlöses av Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, som “konstaterar” att “om inte FRA avlyssnar svenskarna så gör någon annan det”:

- För det första så tar NSA (National security agency i USA) rubbet. Vartenda mejl. Då kan man tycka att det är bättre om någon som kan den svenska kontexten gör det än en amerikan. NSA kommer att kunna släppa Sverige då, säger han.

Fel gissat av juristen. TCP/IP fungerar nämligen inte på så vis att NSA kan sitta på andra sidan Atlanten och “ta rubbet” när svenskar kommunicerar internt. Trafikpaketen förflyttas nämligen bara lokalt i det nät (”subnät”) som berörs. Ska alla svenska mail skickas till USA så skulle enorma infrastrukturombyggnader krävas hos alla leverantörer däremellan. Titta bara på vad som behövs nu när FRA ska ha tillgång till all svensk trafik!

Och nej. Avlyssning av den egna befolkningens kabeltrafik tillhör inte alls vanligheterna i västerländska demokratier. Att USA nyligen röstade igenom en liknande lag gör inte alls att vi i Sverige, och framförallt inte hela EU, är tvungna till något liknande. Självklart ger inte Agrell eller Töllborg några exempel på vilka länder de menar. Antingen så är de inte pålästa eller så vill de inte komma dragande med Nordkorea, Kina och Saudiarabien, vad vet jag.

Jag genomskådade en fin affärsidé när jag använde SLs biljettautomat för en tid sedan. Bland textmassorna och översättningarna av sedvanliga villkor, hot och ordningsregler fanns en liten parentes där det stod “(no change)”.

Köper man en biljett för 21 kronor och betalar med 30 kr behåller alltså automaten - trots att det är en automat med returmyntfack - 9 kronor i dricks.

Och nu när den obegripliga busstrejken är över står det klart att SL tänker tillämpa samma avtalsmoral mot sina konsumenter även här:

Inga periodkort återlöses retroaktivt, du kan alltså inte lämna in ditt kort i efterhand och få avdrag för de dagar du inte använt kortet.

Inte så mycket att bli upprörd över, kan man tycka. Men betänk att 600 000 personer reser - eller snarare borde ha rest - med SL under strejken. Och SL lär ju knappast ha betalt lön till strejkande chaffisar. Så vad i hela världen är det SL ska ha fullbetalt för?

Ingenting, givetvis, precis som med de lagvidriga bedrägeriautomaterna. Mitt årskort för typ 8 000 kr ska jag alltså lösa in i sin helhet medan strejken pågår för att få typ 300 kronor tillbaka. Ett skämt!

600 000 * låt säga 100 kronor = 60 000 000 kronor ned i SL-fickan. På ett enda grovt bedgrägeri. Det är det, och inte 100 spänn hit eller dit, som stör mig om nätterna!