Jahapp. Då var det dags att dra igång skrivandet igen. Jag slutade skriva på internet år 2002, när antalet bloggare steg som mest. Det fanns, och finns, inom den s.k. “bloggosfären” långt mycket fler människor som vill ha uppmärksamhet än folk som vill ge dem det. Med fler bloggare än bloggläsare faller hela idén med bloggen som ny form av “gräsrotsjournalistik”, eftersom journalism i någon mån förutsätter att det finns folk som faktiskt läser det man skriver.
Det är inte helt enkelt att ge en enkel anledning till att så få läser bloggarnas texter. Den största är förmodligen att bloggare inte är journalister - de kan helt enkelt inte skriva med journalistisk kvalitet. Med tafatta eller krångliga formuleringar sprutar bloggarna ut så mycket textmassa om så ointressanta ämnen att ingen orkar gå igenom det.
Emellertid finns det vissa bloggar som faktiskt blir lästa. Jag har kollat in några av de mest populära, allt ifrån Linda Skugge till Oscar Swartz, och gjort ett litet privat konstaterande. Jag insåg att om folk orkar ta sig igenom de här människornas dåligt skrivna texter om samma gamla ämnen, dag ut och dag in, så har jag nog något att tillföra “bloggosfären” ändå.
Det återstår att se om den här bloggen får några läsare eller ej. Jag kommer att göra mitt bästa för att hålla en lättfattlig nivå och en populärjournalistisk ton i texterna. Kvaliteten och faktagranskningen i inläggen svarar jag också för att är korrekt. Jag har även skaffat ett grundlagsskyddat utgivningsbevis.
Ämnen jag kommer att behandla är de som ligger mig varmast om hjärtat:
- Rättssäkerhet/Juridik
- Utrikespolitik
- Sökmotorer
- Kultur
- Personligt
Där det sistnämnda är ett ställe där dagboksbloggen får krypa fram.Till sist vill jag tacka dig som läser bloggen för uppmärksamheten, och önska alla trevlig läsning!
Write a comment