Widar Nord

Feminister brukar ju säga, med lite olika förklaringar, att de inte gillar feministiskt orienterade män. Det förstår jag. Varför det är så tycks de däremot inte begripa själva.

Därför har det nu utbrutit stor moralpanik i feministbloggarna då Neil Strauss (ni vet, raggningsexperten från USA som skrivit en bok om hur man får kvinnor på fall) ger dem en utmärkt förklaring på varför. Bloggaren Lisa Magnusson skriver:

Till exempel menar Neils egen guru att en av de viktigaste nycklarna till att attrahera en kvinna är att vara dominant och beskyddande, the leader of men and protector of loved ones.

Jag blir helt afhsi bfffffafwetswtihouagyhstoetgae!!!!1, jag vill protestera men vet inte ens var jag skall börja.

De feministiskt orienterade männen har blivit lika vansinniga, och utbrister i panik att:

I Neil Strauss värld tycks kvinnor porträtteras som någon slags passiv jury som tittar på en catwalk med raggande killar, och sedan väljer dejt eller flört eller one-night stand efter vad som erbjuds.

Det är en ganska komisk kommentar. Den “Neil Strauss värld” som skildras i boken - och som alltså läsaren ska lära sig att behärska - är ju inte något fantasifullt utopisamhälle byggt på HBT-ideal framlagda på senaste partistämman i VPK. Istället för att skriva en handbok för män som vill veta hur man förökar sig i ett sådant feministiskt drömsamhälle, så har Neil Strauss - klokt nog - valt att skriva en bok om verkligheten. Och i verkligheten ser det ju “tyvärr” ut så att kvinnor inte gillar jämställda män. Enkelt!

Aftonbladets näst minst begåvade koluminst (efter Belinda Olsson), Malin Wollin, upprörs också och skriver att “kvinnors problem är män som Neil Strauss“.

Mest komiskt är dock att de flesta som kommenterar inte har läst boken, eller inte tycks veta vad de är förbannade på. Strauss har nämligen sagt, i någon intervju med en kändisbloggare på Aftonbladet, att “kvinnor inte vill ragga”.

Samtidigt har han skrivit tre böcker som alla utgår från att kvinnor lika gärna som män vill ha one-night-stands och tillfälliga relationer, och att många unga kvinnor är rädda för eller undviker ett fast förhållande. Samtliga böcker har den självklara utgångspunkten att män inte vill ragga, men att vi är så illa tvungna att lära oss det ändå. Resten av böckerna handlar om hur.

Så frågan är då om bloggfeministernas reflexmässiga sexilska har något att göra med verkligheten, eller om de som vanligt låtit känslorna springa före förståndet och fattat pennan innan de läst böckerna. Jag gissar på det senare. Och det är ju inte alls första gången.