Widar Nord

Ok, jag har snott den här vinkeln. Det är Christian Engström i Piratpartiet som skriver bra på Newsmill om det svenska ordet “missnöjesrösta”:

Att missnöjesrösta har dålig klang. Det borde det inte ha. Det är precis för att vi ska kunna visa vårt missnöje som vi har rösträtt.

I en del länder finns det inget sätt att visa att man är missnöjd med regeringen. De länderna kallas för diktaturer. Vi lever i en demokrati. Rätten att missnöjesrösta är hela skillnaden.

“Missnöjesparti” har blivit en del av det maktspråk som de 7 socialdemokratiska partierna i riksdagen använder för att misskreditera allt som står utanför. Tydligen tar man till det mot Piratpartiet, just eftersom de andra nyspråksorden (”utomparlamentarisk” och “högerextrem”) inte riktigt fungerar. Piraterna finns ju inte på någon given sida av blockgränsen.

På 70talet kallades Miljöpartiet för ett “missnöjesparti”. Idag är dom en del av den socialdemokratiska kontrollstaten och ingår i vad man kallar de etablerade partierna. I början på 2000-talet lade de som stödparti under Perssonregeringen grunden till bland annat FRA-lagen, IPRED-lagen, Thomas Bodströms försök att införa mjukvarupatent i EU och en hel del andra saker som Piratpartiet idag är just missnöjda med. I utbyte fick Miljöpartiet stoppa lite projekt inom segmentet broar, vägar och elektricitet. Dessutom fick man införa biltullar med kameraövervakning i innerstaden.

Vad Piratpartiet hittar på som stödparti åt det nya eller gamla arbetarepartiet återstår att se. Själv är jag inte någon övertygad “fildelare” och vad jag saknar mest i Sverige är egentligen ett verkligt liberalt parti. Men eftersom jag är genuint förbannad på den socialdemokratiska kontrollstaten, som alla etablerade partier förespråkar, så är Piratpartiet det enda trovärdiga alternativet.

Läs inlägget av Christian Engström