Luleå tingsrätt dömde en kvinna som bitit, rivit och slagit sin sambo vid upprepade tillfällen till sex månaders fängelse för grov fridskränkning. Idag fastställdes domen av Hovrätten för Övre Norrland.
Kvinnan har enligt domen tillfogat mannen “smärta, ömhet, rodnad, sveda samt riv- och bitmärken”. Mannen uppgav att överfallen blivit en del av vardagen. Kvinnan nekade till brott och menade att hon vid några tillfällen klöst mannen men att hon då handlat i självförsvar.
Journalutdrag och fotografier visar att båda parterna haft skador efter bråken. Vid två tillfällen ingrep polis.
Emellertid valde rätten att döma kvinnan, då TR bedömde att mannen gjort ett “trovärdigt intryck” och att hans uppgifter varit “återhållna och nedtonade”. Domstolen bedömde kvinnans nödvärnsinvändningar så vaga att de kunde lämnas utan avseende.
Och vad är då skillnaden mellan fridskränkning och kvinnofridskränkning, kanske någon undrar. Svaret hittar vi i brottsbalken:
Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.
Ingen skillnad alls alltså. Varför har man då två olika brott? Är det bara för att stigmatisera (läs: våldtäkt mot barn) eller finns det någon saklig tanke med det hela?
Write a comment