Widar Nord

En kille i 30-årsåldern träffade en - vad han trodde var - 16-årig tjej, och de båda hade sex. Samlaget spelades in på film.

Nu visade det sig emellertid senare att kvinnan ljugit om sin ålder, och i själva verket bara var 14 år när parterna hade sex. Tingsrätten tyckte att han nog borde förstått att tjejen ljög och dömde honom för “våldtäkt mot barn”, som frivilligt sex med 14-åringar numera heter, samt “barnpornografibrott”, för själva filmandet.

Eftersom minimumstraffet för frivilligt sex med 14-åringar är 2 års fängelse så fick vederbörande sitta kvar i häkte fram tills hovrätten nyligen friade honom från anklagelserna om “våldtäkt”.

Eftersom han fick sitta närmare 100 dagar i häkte och dessutom förlorade sitt jobb kräver han nu en ansenlig mängd pengar i skadestånd från staten. Förmodligen får han väl, om jag får gissa, någonstans runt hälften.

Homolobbyorganisationen RFSL fördömer i en debattartikel Hultsfredsfestivalen i Småland. Anledning: Risken att unga drabbas av HIV.

Förbundsordföranden vid namn Felix König påstår att Hultsfred identifierats som “smittohärd för HIV” av Socialstyrelsen. Han fortsätter:

Hultsfred är en institution i svensk ungdomskultur, och ett fantastiskt tillfälle att lära känna nya människor och ha roligt, och att njuta av sex.

König är dock farligt nära att släppa ur sig att Hultsfred är en heterosexuell festival, och alltså en festival som i största allmänhet bör fördömas. För tittar man på risken att bli smittad av just HIV, så bör nog König och hans böglobby sopa rent framför egen bögdörr innan de angriper vanliga svenska sommartillställningar med just argumentet “hot om HIV-smitta”.

För man behöver inte vara nynazist för att begripa att det i princip bara är bögar, afrikaner och sprutnarkomaner som sprider HIV-smitta i Sverige. Det beror på att sannolikheten att infekteras vid ett vanligt heterosexuellt samlag för kvinnor är ca 1 på 300 och för män ca 1 på 1000.

Om vi således tänker oss att en HIV-smittad man skulle ha oskyddat sex en gång i veckan med en ny partner, och att snittlivslängden för en HIV-smittad är 10 år. Då får vi ca 520 samlag, och antar man då den högsta av alla smittsiffror (50 av 10 000) så skulle han alltså i snitt föra vidare smittan till ungefär 3 personer under hela sitt liv. Och då har vederbörande alltså levt som om det vore Hultsfred året om, ungefär.

Men heterosexuella män har inte 520 olika sexpartners per 10 år. De ligger istället med runt 8 kvinnor i hela sitt liv. Huruvida “König” och hans RFSL har svårt att sätta sig in i denna närmast högkristerliga avhållsamhet vet jag inte, men med verkligheten i betraktande så faller deras HIV-resonemang ganska platt. För risken att smittas blir nämligen avsevärt högre vid analsex (närmare en procent). Bara att injicera smittat blod via kanyl, så som sprutnarkomanerna gör, ger en högre smittorisk (ca 100%). Och när det gäller invandrande afrikaner så tar de oftast med sig smittan från hemlandet, där andelen smittade är mycket högre.

Alltså kan man fråga sig huruvida de av RFSL föreslagna “insatserna” mot heterosammankomster istället bör riktas mot bögfestivalen här i Tantolunden, till exempel. För till skillnad från på Hultsfredfestivalen, som har 0 konstaterade smittotillfällen, så dräller det av HIV-positiva bögar och narkomaner i vår stolta huvudstad. Och vad vill RFSL göra åt det? Tvångsinternera dem? Återinföra bastuklubbslagen? Nej, de vill börja reglera på vilket sätt vanlig, svensk, skötsam, snäll, blid, rar och heterosexuell medelklass har semester. Till ingen nytta alls!

RFSLs debattartikel: Sex, musik och HIV

Så idag var det då äntligen sagt. Att kvinnor ska kunna bli dömda för våldtäkt i Sverige är, trots en lagtext där det faktiskt är möjligt, självklart någonting som vi bara kan drömma om.

Högsta domstolen har nämligen idag förklarat, i två av varandra oberoende domar, att det är en skillnad i “kränkning” beroende på om brottsoffret är man eller kvinna. Ett kvinnligt könsorgan blir nämligen, enligt HD, mer “kränkt” än ett manligt vid övergrepp som sker när offret sover eller är redlöst berusad.

När det gäller sexuella handlingar mot personer som befinner sig i hjälplöst tillstånd gäller alltså sedan idag följande huvudregel som svensk juridisk praxis:

Att onanera åt en utslagen man = sexuellt tvång (högst två års fängelse)

Att onanera åt en utslagen kvinna = våldtäkt (2 - 10 års fängelse)

HD, som i båda fallen bestod av justitieråden Gertrud, Ann-Christine, Ella, Kerstin och Lena, slår fast:

Att en gärningsman onanerar åt en annan person torde i de flesta fall inte utgöra ett sådant övergrepp som innefattar en kränkning jämförlig med den som uppstår vid ett påtvingat samlag.

Således ska det inte dömas för våldtäkt utan för sexuellt tvång. Trots att målsägande i det här fallet var en pojke (17 år) i viss beroendeställning, som blivit utsatt för övergrepp av någon som både var hans arbetsgivare och betydligt äldre. Den utslagne pojken får alltså finna sig i något så fånigt som fyrsiffriga skadestånd.

I det andra avgörandet, med kvinnlig målsägande (22 år), blir det dock andra bullar. Såhär låter det när samma bastanta damer skriver domskäl i ett fall där en jämnårig kille tafsat den sovande tjejen mellan benen:

Hovrätten har dömt DJ för att ha stuckit in sina fingrar i LBs underliv medan hon sovit. Han har enligt vad hovrätten funnit utrett avbrutit sitt handlande så snart LB vaknat och klargjort att hon inte var intresserad av sexuellt umgänge. … Händelsen utspelades i LBs bostad, dit DJ och en kamrat till honom kommit för att övernatta.
…
Även i beaktande av att händelseförloppet varit kortvarigt måste den handling som DJ utfört med hänsyn till kränkningens art och övriga omständigheter anses jämförlig med samlag. Den gärning som hovrätten funnit styrkt skall alltså bedömas som våldtäkt.

Hoppla hoppla. Två år i fängelse för lite tafsande på en tjej som sover. Grattis!

Domarna hittar ni här (målsägande är pojke) och här (målsägande är kvinna).

P.S.
För er som glömt hur man såg på saken förr i tiden, innan avsexualiseringen av samhället blivit vad den är idag, kan följande citat från Big-Brother-Olga, som fick en fefferoni uppkörd i fittan, vara väl talande:

Jag kan förstå att det kan uppfattas som sexuella trakasserier. Men jag känner mig inte kränkt - jag ser det som ett dåligt skämt.

Och för er som läst domarna och förberett en förklaring med hänvisning till svenska tabun, såsom “men det är ju penetreringen som är det hemska”, så kan ni läsa denna HD-dom från 2006. Där har en förskolelärare pillat en fyraåring i stjärten så att smärta uppstått, men ändå inte ens lyckats blivit dömd för “våldtäkt mot barn”. Ni vet, det där brottet som 19-åringar blir dömda för om de har frivilliga samlag med sina strax under 15-åriga flickvänner.

Andra bloggar om: våldtäkt, hjälplöst tillstånd, högsta domstolen, praxis, nja 2008, kvoteringskossor som justitieråd, genusperspektiv

I så gott som alla andra civiliserade länder har man ju någon anständighet på det hela. Till exempel lite lättklädda tjejer av attraktivt snitt.

Men i Sverige firar vi våren genom att ställa ut rikets minst sexiga medborgare - KTH:arna - på gator och torg. Ja ni vet, människorna i fula overaller som snart ska ta examen från det där malliga lärosätet på Valhallavägen, nu i stolt följe av egenhändigt konstruerade fordon byggda av skrotbilar, begagnade toalettstolar och diverse annat skräp.

Quarnevalen är inte bara en jättetöntig gatufest med nördhumor man tröttnat på redan i högstadiet, den är också i mångt och mycket en ren freakshow. Måhända skulle den tjäna som socialantropologiskt studieexempel i hur insnöade grupper kan utveckla en egen och för omvärlden mycket tråkig “humor”, men som nöje på stan fyller dumheterna ingen som helst funktion.

Innan det nu är sommar på riktigt och det är dags för politiskt korrekt freakshow omgång 2 i Tantolunden, så gäller det faktiskt att hinna fly landet.

Om någon vill följa med så har jag några förslag. Vad sägs till exempel om springbreakfirandet i USA, en riktig Karneval i Brasilien eller kärleksfestivalen i Österrike till exempel? Här hemma har man ju som bekant feministat sönder varje anständigt försök till liknande arrangemang.

Andra bloggar om: avsexualiseringen av samhället, politiskt korrekta nöjen, hata kth, quarnevalen, carnevalen, quarneval, kth, kungliga teknika högskolan, civilingenjörer, kthare, oskulder, nördar, valhallavägen

Hon är väl vuxen ändå?

Bild: Dyslesbisk (f.ö. en bra blogg)

Chef över en hel jävla huvudstad.

Nog för att hon är kvinna, men kan man inte få tycka att sånt här borde rendera annan uppmärksamhet än den här “naw, stackars lilla gumman”-journalistiken som förs just nu? Var är granskningen?

Jag har aldrig förstått VAD det var som gjorde att det var så förbannat synd om just Axén Olin, och varför hennes missbruk berodde på “männen” och inte på henne själv. Kvinnan hade ett förtroendeuppdrag och jobbade 8 timmar om dagen. MEN KOM IGEN. Hela jävla Sverige jobbar heltid. Hon är ingalunda ensam och alls inte den enda kvinnan. Vad är det som är så omöjligt, hjältemodigt och svårt med att jobba 8 timmar om dagen?

Det är mig inte direkt glädjande att hon, som det misslyckade jämställdshetprojekt hon är, nu ska försörja sig på mina skattepengar resten av livet. Medan Axén Olin ligger hemma och slappar på heltid, med ett dagligt intag av morfin och alkohol, så ska vi andra hårt arbetande människor tydligen stå för notan. Sannolikt i typ 40 år till.

Och den av Axén Olins parti allt mer nitiska Försäkringskassan kommer knappast att besvära henne. Deras hårdare linje mot sjukpensionärer gäller självklart inte moderaterna själva, utan bara folk med verkliga psykiska problem eller människor med rikiga sjukdomar. En och annan “utbränd” slacker i Stadshuset klarar sig precis lika bra som förr. Det är nämligen skillnad på sjuk- och borgarrådspension!

Nej. Åt helvete med Axén Olin.

Den i grunden religiösa organisationen Ecpat utger sig för att vara en välgörenhetsorganisation med syfte att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp. Detta är dock en brutal lögn och huvuddelen av Ecpats arbete består, vilket Expressen på ledarplats uppmärksammat i början av veckan, istället av rena vansinnigheter.

Mest ägnar man sig nämligen åt lobbyism (ordföranden är ju nämligen f.d. justitieminister och numera ordförande även i justitieutskottet) för rena dåraktigheter som, vilket Expressen också uppmärksammar, skulle räknats som just helt vansinniga bara för ett par år sen. Att de är möjliga att genomföra idag beror bara på den stämning som Ecpat själva piskat upp, där medborgare luras att vara rädda för marginella hot som genom lögner framställs som enorma. Främst handlar det såklart om det svenska “pedofilhotet”.

Ta till exempel “groominglagen”, som i princip är en produkt av Ecpats lobbyarbete. Fick Ecpat som de ville i den frågan skulle det vara kriminellt att chatta med alla barn upp till 18 - ja arton år - om den som chattar har sex i åtanke. I det lagförslag som kommer att klubbas igenom i sommar är det visserligen 15 år som gäller, men tänk på att det är ett tankebrott som lagen kriminaliserar och inte ett faktiskt handlande. Det faktiska handlandet är redan kriminaliserat och leder redan till fängelse. Betänk också att seriösa instanser som på riktigt och i verkligheten jobbar med ungdomar, brottsoffer och sexualitet - såsom RFSU och Advokatsamfundet - helt eller i stora delar sågat förslaget.

Ecpats föreslagna “skärpning” av barnpornografilagen är också ett vansinnesspektakel. Här kämpar man för att ungdomar (15-18) som innerhar nakenbilder på sina flick- eller pojkvänner ska dömas för barnpornografibrott. Det faktum att många i den här åldern själva lägger ut bilder på sig själva på nätet, så att ingen syndabock kan sättas dit, borde måhända ställa till det för den myndighet som ska hitta en gärningsman att kasta i fängelse. Man kan såklart anta att ett sådant förhållande inte kan leda till någon påföljd. Men icke! Brottsoffrens skyddsänglar i Ecpat vet bättre. Man sätter helt enkelt småbrudarna i fängelse:

…Inte heller kan barnet straffritt t.ex. sprida sådana bilder av sig själv som enligt straffbestämmelsen om barnpornografibrott är att bedöma som barnpornografiska.

Så att granska sexofoberna i Ecpat är sannerligen en god idé. Den granskning som redan börjat (i och för sig mest gjord av bögar och pedofiler) får av naturen ganska svårt att få gehör. Men eftersom vansinnigheten är så extrem och Ecpat genom sina färdigskrivna motioner och hotfulla lobbystrategier i princip skaffat sig motionsrätt i riksdagen, behövs en ingående ganskning.

En annan sak är de våldtäktsentreprenörer som dras till Ecpat likt flugor dras till hundskit. Många människor gör ju pengar på pedofilhysterin. Det rör sig om allt ifrån icke så nogräknade flintskalliga “säkerhetsexperter” från IT-företaget Symantec till mer eller mindre rabiata pensionärer och kända sexhatare som t.ex. professor emerita Madeleine Leijonhufvud och sexualbrottsutredare pensionärus Monica Dahlström-Lannes.

Läs mer:

Sexualpolitik Idag: Sanningen om Ecpat

Projo: Ecpat-Hjältarna

Miljöpartiets våldtäktsdreamteam.

Det kommer att bli olagligt att ha sex med kvinnor som man träffat på krogen, om Miljöpartiet får bestämma. Man tycker nämligen att våldtäktslagen är otillräcklig eftersom den inte “skyddar” den som i fyllan och villan bestämmer sig för att ha sex med någon som i nyktert tillstånd hade ansetts allt för ful.

Lösningen heter bland annat samtycke och våldtäktsklassning av sex med kvinnor som befinner sig i en “särskilt utsatt situation”, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Där tar straffrättsprofessor Madeliene Leijonhufvud upp ett exempel från Jordbro, som jag skrivit om förut:

- Eftersom de inte använde våld eller hot kunde bara en av männen dömas för våldtäkt. Hon var inte så berusad att hon bedömdes som hjälplös.

Leijonhufvud får det att låta som någon typ av gruppvåldtäkt där endast en man blev fälld eftersom de andra inte använde våld, men så var det inte. Våldtäkten var en isolerad händelse (långt efteråt) och de (helt) andra två pojkarnas sex med tjejen var ömsesidigt frivilligt - alltså blev de inte fällda för våldtäkt.

För en normalt funtad människa är inte detta några problem att förstå. Miljöpartiet, eller snarare Peter Eriksson, har dock någon form av komplex kring det här med frivilligt sex och har därför anlitat den pensionerade straffrättsprofessorn och sexualbrottsdebattören i fråga för att göra en “utredning av våldtäktslagen”.

Man kan naturligtvis fundera över det kloka i att anlita en ökänd extremist på området - vars slutsats redan är given - för att göra en pseudoutredning som bara kan slå fast en enda sak. Än mer komiskt blir det när Leijonhufvud på Miljöpartiets hemsida berättar om vilka övriga militanta sexualbrottsdebattörer som ska “utreda” Peter Erikssons förslag:

Leijonhufvud kommer att samla en expertgrupp omkring sig, bland andra Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms Universitet.

På en enda rad i instruktionen till “expertgruppen” avhandlar Miljöpartiet sina funderingar kring rättssäkerheten:

“Rättssäkerhetsaspekten för den tilltalade ska särskilt beaktas.”

Haha. Som om Diesen och Leijonhufvud skulle klara av det. Valet av personer i “expertgruppen” utgör en självklar garant för att så icke kommer att ske. Diesen har så svårt att förstå att någon som utpekas som skyldig kan vara oskyldig att han nyligen lyckades få tidningen Juridisk Tidskrift att bli skadeståndsskyldiga för förtal, efter att han ljugit om att en oskyldig man blivit dömd för sexualbrott i en publicerad artikel. Eftersom han förmodligen har svårt att få in fler artiklar i JT och SvJT efter denna fadäs kan han inte fortsätta sitt vanliga statsfinansierade heltidsdebatterande i fackpressen, utan måste hitta nya inkomstmöjligheter. Miljöpartiet to the rescue!

Det ska bli intressant att beskåda vilka ytterligare dårar som Miljöpartiet kommer att knyta till sin expertgrupp på våldtäkter. Att alla är med i den militanta antisexorganisationen Ecpat kan vi i alla fall vara säkra på. Så ser det i vart fall ut hittills. Vad säger ni om t.ex. Thomas Bodström, Monica Dahlström Lannes eller kanske sexualbrottsvittnesexperten med egen erfarenhet - Carola Häggkvist?

Tragikomiskt ska det i alla fall bli att läsa deras slutsatser.

Andra bloggar om: våldtäktsfanatism, idioti, carola häggkvist, christian diesen, madeliene lejonhufvid, hjälplöst tillstånd, frivilligt sex, sex, prostitution, våldtäkt, feminism, politik, vänster, höger, mediekritik, miljöpartiet, peter eriksson, maria wetterstrand

Regeringsrätten fastställer ett intermistiskt beslut från snart 4 år tillbaka. Viagra och Levitra ska, som i princip enda receptbelagda läkemedel, vara undantaget från reglerna om subvention. Samtidigt ökar andelen unga som drabbas av erektionsproblem.

Det synes kanske vara en löjlig fråga att bråka om, men en tablett Viagra från Pfizer kostar runt 120-140 kronor beroende på dosering. Den aktiva substansen heter sildenafil (citrat) och är patenterad och skyddad som medicin i hela västvärlden i många år till.

Kanske är det inte så underligt att samhället inte vill betala för en medicin som kostar så mycket, men motiveringen som man använder är inte direkt slående. “Det finns många andra medicinska problem som är mer angelägna att ta hänsyn till”, heter det. Kort och gott: Det är ingen sorts rättighet att ha sex. Om man är man, vill säga. För det är väl ingen som tror att något undantag av subventionering för medicin mot kvinnors sexuella problem skulle få gehör någonstans? Föreställ er vilket jävla liv det hade blivit i så fall!

Det intressanta är också kostnaden när även yngre människor i ökad utsträckning drabbas av diabetes och erektionsproblem som psykisk sjukdom. Kostnaden för att upprätthålla ett normalaktivt, eller i värsta fall väldigt aktivt sexliv, blir skyhög.

Låt säga att varje samlag kräver 1-2 tabletter och att varje tablett kostar 140 kr. Ett samlag om dagen i snitt kostar således 4 200 sköna kronor i månaden. Värre blir det såklart för ungdomar som vill ha sex ännu oftare. Då skulle man kunna tänka sig uppåt 6 - 7 000 kr/mån.

Eftersom regeringsrätten tagit bort subventionskravet från Läkemedelsförmånsnämnden försvinner det också från försäkringsbolagen. Det får självfallet inte heller dras av på skatten för anställda och jag är osäker på om det ens får dras av som företagshälsovård inom ett företag som erbjuder sina anställda viss läkarkonsultation.

För oss som bloggar om feminism, och således ständigt matas av statens antierektionspropaganda, är det ju uppenbart att vi lever i riskzonen. Jag glädjer mig dock åt det faktum att jag är så lyckligt lottad att jag har råd att köpa Viagra från Pfizer, hur lite den än subventioneras. Ni andra ungdomar får väl se till att hitta en tjej med vestibulit.

Fast det är ganska kortsiktigt. För samtidigt som man drar in subventionen för män med sexuella problem har man nämligen bestämt sig för att storsatsa på vestibulit, ivrigt påhejad av media.

Komiskt, mediamässigt, är också att se hur tidningarna samstämmigt förtiger nyheten. Lilla Sörmlandstidningen, (där jag f.ö. tydligen ska vara citerad idag, okänt hur) har man dock gjort en liten notis. Fantastiskt.

P.S.
Ni som vill köpa sildenafil citrat som piratmedicin för 20 spänn tabletten kan göra det här, här och här. Inom EU hittar tullen normalt inte paketen men skulle det ske riskerar importören att dömas för olaga hantering av smuggelgods, eller något i den stilen, till böter. Lycka till!
D.S.

Andra bloggar om: viagra, levitra, impotens, feminism, antierektionspropaganda