Widar Nord

Jahapp. Lite sköna låtar som vanligt. Har hittat en grym inspelning av Janis Joplins “Piece Of My Heart”, en bra låt som tyvärr varit dåligt mastrad i originalversionen kommer här, i en liveinspelning från Woodstock, till sin fulla rätt. I listan märks också Neil Young med ett stycke protestmusik från 2006, “Living with war” och “Flags of Freedom”, där den senare handlar om en familj vars yngste son ska rycka in som soldat i Irakkriget. När vi nu skickar svenska ungdomar till självmordsuppdrag i Afganistan, finns det skäl att mana till eftertanke och ta sig en funderare på vart vår egen nation egentligen är på väg. Neil Young sätter ord på krigets bekväma vardag här i väst, olikt någon annan.

Neil Young, 1960 tal

Sister has her headphones on
She hears the music blasting
She sees her brother marchin’ by
Their bond is everlasting
Listening to Bob Dylan singin’ in 1963
Watching the flags of freedom flyin’

She sees the president speakin’
On a Flat-screen TV
In the window of the old appliance store
She turns to see her brother again
But he’s already walkin’ past
The flags of freedom flyin’

Vecka 18 vill jag tacka: trams och Jonatan

The Rolling Stones - Gimme Shelter
Neil Young - Living With War
Bob Dylan - You’re A Big Girl Now
Janis Joplin - Kozmic Blues
Thin Lizzy - Jailbreak
Scissor Sisters - Laura
Neil Young - Flags of Freedom
Janis Joplin - Piece Of My Heart (Live At Woodstock)
Ladytron - Seventeen (The Droyds Mix)
The Sounds - Night After Night (Alternative Version)

Andra bloggar om: neil young, musik, janis joplin, kultur, irakkriget

Efter att ha sett alla avsnitt av komediserien Playa del Sol konstaterar jag att Peter Settman ändå lyckats göra ganska bra underhållning av SVT/Balubas produktion. I serien, som byggs upp kring en charterort på Gran Canaria, får vi gott om tillfällen att garva åt alltifrån enskilt fyndiga punchlines till ett långdraget ironiserande över svenska karriärister på semester.

Saga Gärde, Richard Ulfsäter, Mikael Tornving, Henrik Hjelt och Josephine Bornebusch

Storyn börjar med att civilekonomen Mårten (Henrik Hjelt) rekryteras till researrangören Shines ledningsgrupp, och därför skickas på praktik till en av bolagets anläggningar. Där träffar han platschef Tommy Andersson (Mikael Tornving) och hans medarbetare Sandra (Saga Gärde), Linn (Josephine Bornebusch) och Steffen (Richard Ulfsäter).

Redan i de första delarna kändes serien som en riktigt soft bris från sydeuropa. Medan Bornebusch och Ulfsäter levererade skådespeleri med inlevelse redan från början, gick Hjelt och Tornving runt och chillade och såg ut att vänta på att växa in i sina roller. Det skapade en riktigt soft stämning även för oss hemma i tv-sofforna, och tack vare den förutsägbara handlingen blev Playa del Sol en sådan serie där man kan gå på muggen en halvtimme, komma tillbaka, och inte vara rädd för att ha missat något som gör det svårt att hänga med. Gillar man 24 och Alias så känns kanske det hela obekant, men just det här är faktiskt ett av mina kriterier för en riktigt bra sitcom. Ett annat viktigt villkor - att det saknas skrattmaskin - har SVT för en gångs skull sett till att uppfylla. Dubbel tumme upp.

“Vi vill förknippas med figurer man skrattar åt – inte runkar åt”, SVT 2002.

Mot slutet har Hjelt levt sig in i rollen som marknadsansvarig på charterpraktik, och Tornving som lättirriterad och småaktig platschef. Serien har, om man jämför med hur det såg ut i början, vuxit till sig och är faktiskt riktigt, riktigt underhållande.

Själv funderar jag mest på vad som fick Josephine Bornebusch att bli så fantastiskt jävla urläcker just vid 26 års ålder. Peter Settman har naturligtvis sett till att återge den bildsköna rollfiguren Linn som både mer och mindre påklädd. En uppryckning från SVT, kan man tycka. När hon sparkades ur Kvarteret Skatan för fem år sen, efter ett utvik i Café, förklarade SVT att “vi vill förknippas med figurer man skrattar åt – inte runkar åt” i en artikel i Aftonbladet. Nu återger SVT själva en betydligt mer lättklädd Bornebusch än vad bilderna i Café gjorde då. Tiderna har onekligen förändrats.

Med allt ovanstående taget i beaktning får Playa del Sol, färdigsedd och klar, tre nötter av fem möjliga i betyg. Du kan se alla avsnitt högupplöst på SVTs hemsida.

Yepp, det rockar fett varje vecka

Det har varit Oscarsgala och bästa film blev som bekant The Departed, Martin Scorseses redan klassiska maffiathriller. Jag fastnade för soundtracket som rymmer en hel del bra rock, bl.a. en cover på Pink Floyds Comfortably Numb, med Van Morrison, Roger Waters och Bob Dylans The Band. Morrison sjunger David Gilmours rader från originalet, och Waters sina originalrader. Jag håller med om Mikael Viborgs konstaterande: “Morrison låter inte lika kåt som Gilmour”, vilket verkligen är en fördel. Låten är hämtad från plattan The Wall: Live in Berlin från 1990.

En annan grym låt i filmen är Dropkick Murphys punk/rockiga I’m Shipping Up to Boston. D.M. blandar in en klassisk irländsk ådra i den annars genomgående hårda punk/rock som bandet spelar. Det blir betydligt rockigare än The Corrs, och jag fastnade speciellt för huliganbandets As One, från albumet Blackout.

Det drar ihop sig till årligt rockparty i Hultsfred också, och det är hög tid att lyssna in sig på årets mer intressanta artister. Därför har en gammal favorit, Codebreaker, som redan varit med en gång på Veckans 10, återupptagits. Trots att electronica inte är min favoritgenre har Tunngs musik varit något som spelats ganska flitigt i min mobiltelefon ett bra tag nu. Jag har också återupplivat mitt Guns N Roses-lyssnande med nytappningen Velvet Revolver, som passande nog också kommer till Hultsfred. Självklart är de också med på veckans lista.

Efter veckans längsta promenad, som jag och en god vän avslutade på toppen av Skinnarviksberget i torsdags, kom jag att tänka på Stockholms visfestival som hölls vid bergets fot för ungefär 15 år sedan. Jag besökte den med mor och far och det var nog på den tiden som jag började lyssna på svensk vis/pop. Då betydde det i princip Stefan Sundström och Lars Winnerbäck, men från visfestivalen på Skinnarviksberget 1993 minns jag speciellt stockholmsskalden Mats Jerrolf. Han får därför avsluta veckans lista med en nytappning av den runt 150 år gamla Flickan från Bellmansro.

The Lost Patrol - Ain’t Got The Time
Velvet Revolver - You Got No Right
Lars Winnerbäck - Fenomena
David Bowie - Ziggy Stardust
Eagles - Heartache Tonight
Tunng - Code Breaker
Dropkick Murphys - I’m Shipping Up to Boston
Roger Waters, Van Morrison, The Band - Comfortably Numb
Dropkick Murphys - As One
Mats Jerrolf - Flickan från Bellmansro (ladda ned, hemsida)

Reaktionerna på min post om piratlobbyn har inte låtit vänta på sig. Även om kommentarerna inskränkt sig till ett fåtal, så har reaktionerna på IRC varit desto fler.

Den första att dyka upp med invändningar var brokep, som var sur för att jag publicerat hans efternamn i samband med ThePirateBay. Det är lite förvånande att en människa som av så starkt ideologiska skäl tror på nätbaserad informationsfrihet och yttrandefrihet väljer att på egen hand försöka censurera Internet. Likaså är det alltid intressant att möta människor som konsekvent lyckats undvika att behöva ta ansvar för sina egna handlingar och där kopplingen mellan handlande och konsekvens sedan länge upphört att fungera. När kammaråklagare Håkan Roswall skulle gripa de tre personerna bakom ThePirateBay i våras, lyckades han förväxla brokep med köpingsjuristen Mikael Viborg. Trots att en hel drös med tidningar, bl.a. IDG, har skrivit om ifrågavarande Peter från Skåne, så har ingen massmedia gått ut med hans namn. En sökning på Google på hans namn + ThePirateBay ger exakt 0 träffar. Det är fascinerande.

Från annat håll än Malmö har kritiken gått ut på att jag inte förstått skillnaden på Piratpartiet, Piratbyrån och ThePirateBay. Jag har fått veta av diverse anonyma bloggare, pirater mm. att tankefelet här består i att de tre organisationerna inte har ett dugg med varann att göra. Jag ska erkänna att jag har svårt att se skillnaden, då det i princip är samma personer (brokep bl.a.) som ingår i såväl Piratbyrå som ThePirateBay.

Kommentarer som konkret bemött kritiken har dock inte framkommit. Att avskaffa upphovsrätten skulle få svåra följder för såväl musik som film och mjukvarubranschen. Att upphovsmän ska ha rätten till sina verk framstår idag som något av en självklarhet. Bara för att det kommit teknik som gör det praktiskt enkelt att kopiera, betyder det inte att kopieringen blir mindre problemfri.

Piratlobbyn har visserligen en viktig funktion som kritiker av industrin, då de senare inte sällan utnyttjar sin position och där en allt mindre del av pengarna går till de verkliga upphovsmännen (t.ex. artisterna). Emellertid visar mycket av piratdebatten att det rent allmänt finns en motvilja mot att betala för immateriella rättigheter. Varför skulle annars Piratbyrån och Piratpartiet vara så starkt kritiska mot förslaget om en STIM-liknande avgift på bredband?

Man får känslan av att det, inom ThePirateBay och Piratbyrån, också finns någon slags inställning att moral rent allmänt är ointressant. Tankefelet i att alla ska kunna ladda ned kultur gratis, men samtidigt vägra en beskattning som gör det möjligt för kulturen att skapas, är helt enkelt inget man behöver förklara. Det är lätt att ladda ned och det är lätt att skylla på de stora dumma bolagen som utnyttjar artister, och vem bryr sig egentligen då om att resonemanget ska hålla hela vägen?

Så länge piraterna klagar för att de helt enkelt inte vill betala för sig, snarare än av ideologiska skäl, lär de stanna kvar i sandlådan.

Vecka 10 är det mest klassiker som vanligt. Äldst är Dions Runaround Sue, vars text för tiden var en ganska rättfram beskrivning av den slampiga exflickvännen. Den är med pga ett medelkärt återseende som jag gjorde på McDonalds Sveavägen i måndags. Har även sett Walk The Line, filmen om Johnny Cash, med helt fantastiska imitationer av originalet. På listan är också några bra rader av Dylan och Hendrix Voodoo Chile.

Eftersom våren plötsligt är här så är lite gladpop med, i form av fyra år gamla Alright med The Lost Patrol och Lisa Miskovsky. Det tuffaste med den låten är egentligen videon - en enda scen från Hökarängens centrum. Det är förutom vår också IT-yra och högkonjunktur, varför underbara Peace and Love i Sthlm City, skriven av Stefan Sundström under mitten av förra IT-yran, får avsluta den här listan!

Stefan Sundström

the lost patrol feat. lisa miskovsky - alright (kolla videon)
johnny cash - folsom prison blues
bob dylan - desolation row
dion - runaround sue
johnny cash - ring of fire
pink floyd - comfortably numb
janis joplin - me and bobby mcgee
jimi hendrix - voodoo chile
bob dylan - tangled up in blue
stefan sundström - peace and love i sthlm city

De senaste årens piratdebatt har förgiftat kulturrappotereringen i så gott som varje dagstidning. Det är vansinne. I nästan alla större kulturmagasin har kända “pirater” tillåtits sticka fram nosen och vädra sina åsikter fritt. Tyvärr är det inte bara piratkopiering det handlar om.

Piratlobbyns toppnamn i Sverige består av ett gäng skattesmitare, profitörer, extremhöger, gatstensvänster och en bloggande bögpedofil från Stockholm. Likt feminismen driver var och en den så kallade “piratfrågan” av helt egna intressen och på piratpolitikens agenda smyger sig allt fler egenartade punkter fram.

Pirat eller profitör?

Ta det här med avlyssning, till exempel. Det faller sig föga naturligt att övervakning av datatrafik och avkriminalisering av piratkopiering är frågor som per automatik ska gå hand i hand. Avkriminaliserar man nedladdningen så försvinner ju piraternas omedelbara problem med att bli avlyssnade.

Emellertid hyser ju piratlobbyns toppskikt många förbrytare inom helt andra områden än piratkopiering. De ägnar sig åt brottslighet av helt annan karaktär och verkar, vid sidan av piratfrågan, för avkriminalisering av allt från barnporr till narkotikainnehav.

Naturligtvis måste man fundera på med vilket allvar piratlobbyns agenda i det så kallade Piratpartiet ska betraktas. Har avlyssningsfrågorna hamnat där för att Oscar Swartz vill kunna surfa barnporr utan att störas av polisen? Har frågan om delad kultur och fri nedladdning möjligen hamnat där för att Peter “brokep”, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm vill tjäna pengar på The Pirate Bay? Finns det över huvudtaget någon fråga i Piratpartiet som man driver av rent ideologiska skäl?

Piratpartiet måste rensa ut förslagen som passar i princip alla kriminella, oavsett om det är barnporr, piratkopiering, skattefusk eller knark man sysslar med. Rickard Falkvinge måste ta avstånd från de pedofilbloggare, högerextremister och piratprofitörer som idag samlas runt partiet.

När man nu satsar på att samla röster från vanliga svenskar inför det kommande EU-valet, måste meningen vara att skydda fildelande barn och ungdomar från hot om miljonskadestånd och fängelse. Man kan inte fortsätta att istället samla ett gäng 30-åringar, som bevisligen hör hemma i fängelse, för att fritt driva sina egna frågor på kultursidorna under den tveksamma partibeteckningen “pirater”.

Falkvinge måste helt enkelt rensa ut slöddret.

Varje vecka postar jag de 10 låtar som snurrar oftast i min mobiltelefon. Alltså kan somliga låtar hänga kvar i flera veckor. Som ni kommer att märka är det en blandad kompott och alla som inte lyssnar på rena dåligheter (typ rnb, hiphop eller trance) bör alltså kunna hitta nåt kul här.

Christian Kjellvander är veckans etta med albumet Faya. Foto: MTV

Här är veckans lista:

christian kjellvander - chose the city
tunng - code breaker
stefan sundström - dina händer
janis joplin - move over
lars winnerbäck - julgröten
mark knopfler - back to tupelo
the cardigans - couldnt care less
jimi hendrix - bold as love
tom waits - flowers grave
bob dylan - visions of johanna

Bild/text: Stureplan.se

(det ska sägas att Alsing och Schulman jobbar för samma arbetsgivare, SAFs Mix Megapol)

Här har vi då ett test av smslån. “Idag tar en del personer SMS lån för att det går så snabbt. Det är främst ungdomar som söker snabba SMSlån på 1000, 2000 eller 3000 kr.
Fördelen med att låna pengar via sin mobil, är förutom snabbheten och enkelheten, att pengarna kommer in på kontot snabbt, ibland bara på 15 minuter. ”

Over and out…