|
 Illusionen om Sverige som högfungerande demokrati har såklart alltid varit ett mer eller mindre stort skämt. Ikväll blir det dock extra fånigt, när den s.k. FRA-lagen (Lex Orwell), kommer att klubbas igenom.
Det är Thomas Bodströms övervakningsförslag med rötter i S-regeringen som det handlar om. Inom borgerligheten var man från början kluven, eftersom lagen innebär ständig övervakning av samtliga svenska medborgare, dvs inte bara de som misstänks för något brott. Helt riktigt tycktes lagen knappast passa liberala ideal och en lång strid uppstod mellan Beatrice Asks justitiedepartement och dåvarande försvarsministern Mikael Odenbergs försvarsdepartement.
Efter att förslaget bordlades för ett år sedan har mycket små förändringar skett. I huvudsak är det samma förslag och den huvudsakliga skillnaden mellan debatterna då och nu är att en lång rad borgerliga riksdagsledamöter helt enkelt bytt åsikt. Partipiskan har helt enkelt gjort sitt, och kritiska röster, såsom justitieministerns, har tyvärr tystnat.
För vissa verkar lagförslaget dock ha blivit ett rejält dilemma. När jag under gårdagens debatt tittade på Fredrik Federleys anförande på TV synes det som om just han fått smaka på både ett och två piskrapp för mycket. Fredrik var gråtfärdig. Han talade om dubbla lojaliteter, dels med sitt eget intellekt, liberala värderingar och väljarna, och dels om sin lojalitet med partiledningen.
Tyvärr verkar det som att de sista kritikerna, som igår lyckades få förslaget återremitterat (med remisstiden 24 timmar, vad jag förstår), nu kommer att bli tvungna att ändra sig. Försvarsutskottet har petat lite i lagförslaget, men i sak är det inte ändrat. Massövervakningen av våra medborgare kommer att bli ett faktum, fast med 3 istället för 2 kontrollmyndigheter som ska tillse att den “personliga integriteten skyddas”.
Problemet är dock att ett lagförslag, som går ut på att alla svenskar ska avlyssnas dygnet runt och året runt, per definition helt åsidosätter rätten till den personliga integriteten.
Tack och lov är rätten till ett skyddat privatliv både grundlagsfäst i Sverige (Regeringsformen) och i artikel 8 i Europakonventionens deklaration om mänskliga rättigheter.
Vänsterpartiet har KU-anmält regeringen för brott mot Regeringsformen. Någon rättshaveristisk bloggare eller liknande kommer sannolikt att försöka pröva saken också i Europadomstolen.
Huruvida det faktum att övervakningen strider mot grundlagen kan sätta stopp för lagförslaget återstår att se. Det faktum att en majoritet av riksdagens ledamöter egentligen inte tror på förslaget tycks i alla fall inte vara något hinder.
Det borde det kanske vara. Om en majoritet av de folkvalda ratar förslaget bör det, i en riktig demokrati, inte gå igenom. Man kan inte ha en konsensuskultur där det är en de facto standard att folkvalda röstar emot sin egen övertygelse, bara för att de annars riskerar påföljder från sin partiledning. Ett parlament som fungerar på det viset är nämligen inte representativt demokratiskt, eftersom idén med att folkvalda ska rösta åt folket bygger på att de folkvalda röstar som de faktiskt tycker. Problemet är dock att Sverige, som vi alla vet, inte är en riktig demokrati.
Andra bloggar om: fra-lagen, fra, försvarets radioanstalt, avlyssning, lex orwell, övervakning, bodströmsamhället, oscar swartz, bodström, odenberg, tolgfors, fra-debatten
| 
