Widar Nord

En sjuåring fastnade i en hiss i Märsta och reparatör fick tillkallas. Efterspelet? Hissägaren kräver sjuåringen på 150 000 kr!

Förklaringen är att pojken ska ha hoppat i hissen och orsakat haveriet. Fniss fniss. Som om inte hissar ska tåla att småbarn hoppar i dem.

Sjuåring fastnade i hiss - kostar familjen 150.000

Rubriken är dock lite väl liberalt skriven av DN. Jag skulle gissa att den tingsrätt som får det där betalningskravet på sitt bord kommer att hånskratta och avvisa målet på handlingarna. “Graflunds” har inte en chans.

Den socialdemokratiska tidningen Arena, där bl.a. stjärnskottet Katrine Kielos jobbar, överraskar sällan.

I SvDs utmärkta ledarblogg* refererar man till följande sköna citat:

“Lärare borde förbjudas be barn berätta om sitt sommarlov”

Ja, det handlar såklart om klassklyftor, och ja - Arena tycker förstås att fattiga barn ska “slippa” höra de rika barnens berättelser om sommaren. För fattiga barn finns det tydligen gott om och Arena är såklart ensamma om att erkänna problemet:

“Det är svårt att acceptera eller ens prata om att fattigdom existerar i en av världens rikaste välfärdsstater.”

Och med fattigdom menar man vad? Barn som svälter? Fattigdom enligt FN? Nej, man menar barn som är “fattiga” därför att:

“deras föräldrar inte kan köpa sistaminuten-resor när sommaren har regnat bort”.

På så vis! Detta har jag faktiskt upplevt. Hela uppväxten till och med. Som son till en taxichaufför fast i löntagarekorrhjulet och en mamma som var arbetslös blev det helt enkelt inte pengar över till några resor till solen.

Men störde det mig att bättre bemedlade fick berätta om sin sommar med föräldrarna i Frankrike/Tunisien/Italien/Laos? Nej, och ärligt talat så tror jag inte det finns så många skitungar därute som bryr sig om den saken heller.

Sist jag kollade mina egna värderingar så tyckte jag inte att jetplan till solen var något som borde inkluderas i existensminimum ens i Sverige. Men för den nya vänstern är avundsjukan på medelklassens onödiga dumkonsumtion tydligen den största rättvisefrågan. Har man inte råd att dumkonsumera är man dessutom “fattig” och därmed ett offer vilket är ett “samhällsproblem” som det är “svårt att tala om”.

Och som vanligt, när det gäller den nya dumvänstern, så artikulerar man en lösning som går ut på strafflagstiftning och förbud. Fniss fniss.

Men om “fattigdom” definerat som “brist på charterresor” får de flesta att småflina så förtjänar Arenas nästa fattigdomsproblem (det om svält) ett rejält gapskratt. Det blir nämligen rejält skoj när “högerregeringen” enligt samma artikel får ta ansvar för att “maten har blivit dyrare”. Hahaha.

Sist jag kollade den saken var det ju inte just “högerregeringen” som strejkade till sig rekordlöneökningar för hela förbannade Sverige - och med det satte fart på en sedan länge i princip stillastående inflation.

Är det konstigt att allt blir dyrare när till och med SL:s omotiverade, otrevliga och - med rätta - i princip oavlönade busschauförer nu plötsligt ska tjäna 20 000 i månaden? Ett D-kort tar man väl på några veckor? Och så jobbar högskoleutbildade sjuksköterskor för mindre deg! Det är pinsamt och rätt åt busschaffisarna att “maten blir dyrare” och att de strejkat till sig 2000 kronor luft i lönekuvertet! Hur det hela blev Anders Borgs fel begriper dock bara Arena.

Men, för att se det hela lite positivt, så finns det även inom partier fyllda av dumvänster en och annan ljusglimt. Till exempel avskaffade miljöpartiet nyligen kravet på sextimmars arbetsdag och fri medborgarlön till alla i Sverige. Det var inte en dag för tidigt!

* Appropå SvDs ledarbloggen så bör den faktiskt läsas numera. Den har ryckt upps ig. Redaktionen har nämligen lugnat ned sig lite sedan irakkrigets utbrott, då man i någon sorts pervers frenesi satt och hetsade upp sig över hur många sandnegrer som skulle bombas och varför, så till den milda grad att läsaren fick anledning att oroa sig för att herr bloggare skulle skjuta i byxorna. Nu finns där faktiskt både nya knivskarpa skribenter och en mer varierad debatt. En rejäl förändring således, och inte heller denna kom faktiskt en dag för tidigt.

Professorer som uttalar sig utanför sitt ämnesområde är alltid skoj att lyssna på. Ett exempel hittar vi i artikeln Snedvriden debatt om FRA-lagen i dagens DN.

Först får Wilhelm Agrell oemotsagd påstå att i princip alla andra länder redan spanar i sin egen befolknings kabelnät, men att vi i Sverige är ensamma om att faktiskt reglera det.

Dumheterna avlöses av Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, som “konstaterar” att “om inte FRA avlyssnar svenskarna så gör någon annan det”:

- För det första så tar NSA (National security agency i USA) rubbet. Vartenda mejl. Då kan man tycka att det är bättre om någon som kan den svenska kontexten gör det än en amerikan. NSA kommer att kunna släppa Sverige då, säger han.

Fel gissat av juristen. TCP/IP fungerar nämligen inte på så vis att NSA kan sitta på andra sidan Atlanten och “ta rubbet” när svenskar kommunicerar internt. Trafikpaketen förflyttas nämligen bara lokalt i det nät (”subnät”) som berörs. Ska alla svenska mail skickas till USA så skulle enorma infrastrukturombyggnader krävas hos alla leverantörer däremellan. Titta bara på vad som behövs nu när FRA ska ha tillgång till all svensk trafik!

Och nej. Avlyssning av den egna befolkningens kabeltrafik tillhör inte alls vanligheterna i västerländska demokratier. Att USA nyligen röstade igenom en liknande lag gör inte alls att vi i Sverige, och framförallt inte hela EU, är tvungna till något liknande. Självklart ger inte Agrell eller Töllborg några exempel på vilka länder de menar. Antingen så är de inte pålästa eller så vill de inte komma dragande med Nordkorea, Kina och Saudiarabien, vad vet jag.

Fast kustartilleri - lika utdaterat som FRA. Rubbet lades ned 2002.

Varför fick vi den meningslösa FRA-lagen egentligen? Jo, för att ett gäng civilingenjörsexaminerade KTH:are, som aldrig skulle få en anställning i ett vanligt företag, annars riskerade att bli av med jobbet. Tyvärr tyder allt på att det är så enkelt som så.

De är ca 650 personer, kostar skattebetalarna 570 miljoner per år och utför ett, sedan kalla krigets slut, helt meninglöst arbete. FRA var helt enkelt lika nedläggningshotat som andra delar av försvaret, t.ex. det fasta kustartilleriet. För precis som artilleriets batterier i skärgården i dessa dagar saknar tänkbara sovjetiska mål att skjuta på, så saknar FRA numera samma ryska fiende att bedriva signalspaning mot.

Tyvärr lät man inte FRA gå samma öde till mötes som kustartilleriet. Istället lät man signalspaningen byta fiende - från militär till civil.

Signalspaningen har nämligen alltid utgått från ett militärt perspektiv, och det har varit i huvudsak militära frekvenser som man avlyssnat. Att, som Tolgfors gjorde i Riksdagen, argumentera att lagförslaget bara gör “en redan tillåten avlyssning [av radiovågor] mer teknikneutral”, är inte att hålla sig till sanningen. För den största förändringen, i och med att kabelburen kommunikation nu ska sändas till FRA, är ju inte skillnaden i “teknik”, utan tvärtom skillnaden i mot vem signalspaningen riktas.

I avlyssning av militära och krypterade radiosändningar är fienden av naturen militär. Ingen annan, förutom lite för FRA ointressanta myndigheter såsom Polisen och Sjöfartsverket, kommunicerar egentligen via radiovågor. När det gäller massavlyssning av datatrafik däremot, är fienden vanliga civila, även svenska medborgare - dvs du och jag.

Men om detta talas det över huvud taget inte. Jag hörde inte någon bemöta Tolgfors lögner om att lagen bara var en “teknikneutralisering” under veckans riksdagsdebatt. Däremot framkom en del annat intressant.

Moderaten och riksdagsledamoten Charlotte Cederschiöld, som är förespråkare av FRA-lagen, står nog för det bästa citatet i hela debatten. Hon säger till SvD att själva anledningen till att lagen behövs är att FRA kommer att övervaka svensk datortrafik “i alla fall” och alltså helt “oavsett vad riksdagen säger“.

På så vis! Vi lever alltså i en militärdiktatur. För var annars hittar man en försvarsmakt som landets parlament inte anser sig kunna kontrollera?

Andra bloggar om: charlotte cederschiöld, fra-lagen, fra, försvarets radioanstalt, lex orwell, sverige, demokrati, övervakning, bodströmsamhället, 1984

Homolobbyorganisationen RFSL fördömer i en debattartikel Hultsfredsfestivalen i Småland. Anledning: Risken att unga drabbas av HIV.

Förbundsordföranden vid namn Felix König påstår att Hultsfred identifierats som “smittohärd för HIV” av Socialstyrelsen. Han fortsätter:

Hultsfred är en institution i svensk ungdomskultur, och ett fantastiskt tillfälle att lära känna nya människor och ha roligt, och att njuta av sex.

König är dock farligt nära att släppa ur sig att Hultsfred är en heterosexuell festival, och alltså en festival som i största allmänhet bör fördömas. För tittar man på risken att bli smittad av just HIV, så bör nog König och hans böglobby sopa rent framför egen bögdörr innan de angriper vanliga svenska sommartillställningar med just argumentet “hot om HIV-smitta”.

För man behöver inte vara nynazist för att begripa att det i princip bara är bögar, afrikaner och sprutnarkomaner som sprider HIV-smitta i Sverige. Det beror på att sannolikheten att infekteras vid ett vanligt heterosexuellt samlag för kvinnor är ca 1 på 300 och för män ca 1 på 1000.

Om vi således tänker oss att en HIV-smittad man skulle ha oskyddat sex en gång i veckan med en ny partner, och att snittlivslängden för en HIV-smittad är 10 år. Då får vi ca 520 samlag, och antar man då den högsta av alla smittsiffror (50 av 10 000) så skulle han alltså i snitt föra vidare smittan till ungefär 3 personer under hela sitt liv. Och då har vederbörande alltså levt som om det vore Hultsfred året om, ungefär.

Men heterosexuella män har inte 520 olika sexpartners per 10 år. De ligger istället med runt 8 kvinnor i hela sitt liv. Huruvida “König” och hans RFSL har svårt att sätta sig in i denna närmast högkristerliga avhållsamhet vet jag inte, men med verkligheten i betraktande så faller deras HIV-resonemang ganska platt. För risken att smittas blir nämligen avsevärt högre vid analsex (närmare en procent). Bara att injicera smittat blod via kanyl, så som sprutnarkomanerna gör, ger en högre smittorisk (ca 100%). Och när det gäller invandrande afrikaner så tar de oftast med sig smittan från hemlandet, där andelen smittade är mycket högre.

Alltså kan man fråga sig huruvida de av RFSL föreslagna “insatserna” mot heterosammankomster istället bör riktas mot bögfestivalen här i Tantolunden, till exempel. För till skillnad från på Hultsfredfestivalen, som har 0 konstaterade smittotillfällen, så dräller det av HIV-positiva bögar och narkomaner i vår stolta huvudstad. Och vad vill RFSL göra åt det? Tvångsinternera dem? Återinföra bastuklubbslagen? Nej, de vill börja reglera på vilket sätt vanlig, svensk, skötsam, snäll, blid, rar och heterosexuell medelklass har semester. Till ingen nytta alls!

RFSLs debattartikel: Sex, musik och HIV

Vilken självdistans har man om man skriver sånt här: Klart Danielsson ska ha ett jobb, Bildt.

Vilka tidningsläsare syftar skribenten på att ska gripas av medkänsla och engagera sig i sossepartiets egna och odemokratiska interna elitkarriärsfrågor?

Inte nog med att man är arrogant nog att hemligstämpla vad fanskapet gjorde istället för att arbeta, medan tusentals medborgare dog på öar i Asien. Nu förväntar man sig att svenskarna ska läsa tidningen och tycka synd om fanskapet som inte erbjuds samma karriär som andra inom sosseeliten av moderten Carl Bildt.

Det är inte ens tragikomiskt. Det är skrämmande. Artikeln skvallrar om att sosseeliten, som ändå styr landet i vanliga fall, helt saknar varje form av verklighetsinsikt.

Vad betyder ordet tabu? På Wikipedia kan man läsa att tabu är en allmän uppfattning, ofta grundad i religion, att något är heligt eller förbjudet. Då en aktivitet eller sedvänja klassificeras som tabu förbjuds den ofta, och görs kriminell, enligt samma nätuppslagsverk. Motsatsen till tabu är alltså politisk korrekthet.

Så när SVT gör sin satsning på TV-programmet “Tabu” kan man nästan skratta ihjäl sig. Till studion har SVT bjudit in allehanda tyckare i sexualpolitiska frågor, vilka i kör sitter och jamsar med varandra i åsikter som alla låter antyda att svenskar är så särdeles sexuellt frigjorda i jämförelse med andra. Det är bland annat fantastiskt att våra Apotek säljer sexleksaker (men bara till kvinnor!) och att man numera - herregud - kan prata öppet om kvinnors sexuella njutning. Det som varit ett sådant tabu!

Programledarparet har den fantastifulla könsfördelningen 100% kvinnor, varav den ena är lite yngre och dessutom jobbar som serietecknare av erotiska serietidningar. När hon ska förklara vad som gör hennes tabubelagda serietecknande så speciellt heter det att:

- Jag har varit väldigt noga med att objektifiera mannen i mina tidningar. Om du till exempel tar den här bilden här, liksom, kolla in muskelaturen. Här är mannen verkligen objektifierad!

Ser man på! Och när det vankas tabubelagt reportage så har man valt att belysa den stora afrikanska sexturismen, där medelålders kvinnor reser till fattiga länder och köper sex av unga svarta män. DN framför i sitt reportage om programmet, Hon trotsar fördomar (sic!), följande tabubelagda åsikt:

Nanna är också svenska, 56 år och mycket medveten om att hon ibland blir manipulerad och utnyttjad.
- Det finns ingen jämlikhet mellan man och kvinna här i Afrika. De afrikanska männen förstår över huvud taget inte vad det ordet betyder. (…) Överlevnad och manipulation hänger ihop här, säger Nanna.

När studiosnacket om afrikakvinnorna kommer igång i “Tabu” är den enda negativa åsikten följande:

- Det enda som gör mig lite oroad är att hon talar om afrikaner som ett enda folk. Som om det vore någon slags ras från ett enda land. Hon säger inte gambier, till exempel!

Vad SVT bjuder på är alltså objektifiering av män, kvinnliga sexköpare som anses “bli utnyttjade” för att de får betala för sig, löspenisar men inga plastfittor på statliga Apoteket, och ett evigt tjat om pornografi för kvinnor och kvinnlig njutning samt en oändlig upprepning av lögnen att kvinnlig njutning ju är något som “anses tabu idag” och som “man inte kan prata om”.

Men hur är det i verkligheten? Talar vi inte 100 gånger mer om kvinnlig njutning än om manlig? Är inte manlig sexuell njutning ett verkligt tabu, ständigt under kriminalisering? Är det inte till och med svårt att vandra i det annars så avsexualiserade offentliga rummet utan att se löpsedlar som handlar om just kvinnlig sexuell njutning? Kan man ens läsa en runktidning av typen Slitz idag utan att behöva stå ut med sextips i stil med “Så ger du flickvännen bättre orgasm” och så vidare? Och har inte dildos funnits i urminnes tider i varje postorderkatalog, men sexleksaker för män helt lyst med sin frånvaro, precis som på Apoteket?

Och varför är det enda någon kan säga, om att svenska medelålders äckelkärringar knullar fattiga negrer mot betalning, att det finns en risk att negern inte “förstår jämställdhet”? Borde inte tanthelvetet åtnjuta samma fängelsestraff som svenska manliga sexköpare och sluta gnälla istället? Tydligen inte.

Nej. SVTs “Tabu” har fel namn. “Politiskt korrekt” borde programmet heta. Som underhållning, om man vill hånskratta åt sitt eget lands förfall, duger SVTs “Tabu” dock alldeles utmärkt. Titta därför gärna. Programtiderna finner du här.

Så idag var det då äntligen sagt. Att kvinnor ska kunna bli dömda för våldtäkt i Sverige är, trots en lagtext där det faktiskt är möjligt, självklart någonting som vi bara kan drömma om.

Högsta domstolen har nämligen idag förklarat, i två av varandra oberoende domar, att det är en skillnad i “kränkning” beroende på om brottsoffret är man eller kvinna. Ett kvinnligt könsorgan blir nämligen, enligt HD, mer “kränkt” än ett manligt vid övergrepp som sker när offret sover eller är redlöst berusad.

När det gäller sexuella handlingar mot personer som befinner sig i hjälplöst tillstånd gäller alltså sedan idag följande huvudregel som svensk juridisk praxis:

Att onanera åt en utslagen man = sexuellt tvång (högst två års fängelse)

Att onanera åt en utslagen kvinna = våldtäkt (2 - 10 års fängelse)

HD, som i båda fallen bestod av justitieråden Gertrud, Ann-Christine, Ella, Kerstin och Lena, slår fast:

Att en gärningsman onanerar åt en annan person torde i de flesta fall inte utgöra ett sådant övergrepp som innefattar en kränkning jämförlig med den som uppstår vid ett påtvingat samlag.

Således ska det inte dömas för våldtäkt utan för sexuellt tvång. Trots att målsägande i det här fallet var en pojke (17 år) i viss beroendeställning, som blivit utsatt för övergrepp av någon som både var hans arbetsgivare och betydligt äldre. Den utslagne pojken får alltså finna sig i något så fånigt som fyrsiffriga skadestånd.

I det andra avgörandet, med kvinnlig målsägande (22 år), blir det dock andra bullar. Såhär låter det när samma bastanta damer skriver domskäl i ett fall där en jämnårig kille tafsat den sovande tjejen mellan benen:

Hovrätten har dömt DJ för att ha stuckit in sina fingrar i LBs underliv medan hon sovit. Han har enligt vad hovrätten funnit utrett avbrutit sitt handlande så snart LB vaknat och klargjort att hon inte var intresserad av sexuellt umgänge. … Händelsen utspelades i LBs bostad, dit DJ och en kamrat till honom kommit för att övernatta.
…
Även i beaktande av att händelseförloppet varit kortvarigt måste den handling som DJ utfört med hänsyn till kränkningens art och övriga omständigheter anses jämförlig med samlag. Den gärning som hovrätten funnit styrkt skall alltså bedömas som våldtäkt.

Hoppla hoppla. Två år i fängelse för lite tafsande på en tjej som sover. Grattis!

Domarna hittar ni här (målsägande är pojke) och här (målsägande är kvinna).

P.S.
För er som glömt hur man såg på saken förr i tiden, innan avsexualiseringen av samhället blivit vad den är idag, kan följande citat från Big-Brother-Olga, som fick en fefferoni uppkörd i fittan, vara väl talande:

Jag kan förstå att det kan uppfattas som sexuella trakasserier. Men jag känner mig inte kränkt - jag ser det som ett dåligt skämt.

Och för er som läst domarna och förberett en förklaring med hänvisning till svenska tabun, såsom “men det är ju penetreringen som är det hemska”, så kan ni läsa denna HD-dom från 2006. Där har en förskolelärare pillat en fyraåring i stjärten så att smärta uppstått, men ändå inte ens lyckats blivit dömd för “våldtäkt mot barn”. Ni vet, det där brottet som 19-åringar blir dömda för om de har frivilliga samlag med sina strax under 15-åriga flickvänner.

Andra bloggar om: våldtäkt, hjälplöst tillstånd, högsta domstolen, praxis, nja 2008, kvoteringskossor som justitieråd, genusperspektiv

På något annat sätt är det svårt att tolka budskapet när den finske politikern får sparken för att han skickat sex-SMS till en kvinnlig dansös.

Det liknar Sverige i fråga om sexfientlighet. I det här fallet fanns ingen prostitution, inga övergrepp, inga sexuella trakasserier. Vad är problemet?

Tidskriften Hymy publicerar i dag 24 av Kanervas sms till dansösen. Meddelanden är förföriska och inbjuder till sex.

Att tjejen var 28 år? Inte ens Leijonhufvud tycker väl att hon bör skyddas av barnkonventionen? Vad heter brottsrubriceringen, försök till utomäktenskapligt sex eller?

Kanerva avgår efter sms-skandal.

Det är alltid kul att se hur feminism som ideologi fungerar om man provkör den i verkligheten

I Sundsvall försökte man, efter fackliga påtryckningar, testa ett antidiskrimineringsprojekt med “avkodade” jobbansökningar, som gjorde att chefen som skulle ta ställning till ansökan inte fick veta huruvida den sökande var man eller kvinna.

Resultatet?

Av en mängd ansökningar valde man ut fyra medelålders, heterosexuella män.

Slutsatsen?

Metoden ger ingen “garanti mot diskriminering”, säger Kommunal.

Rätt utläst ger den inte Kommunal möjlighet att tvinga fram diskriminering av medelålders, heterosexuella män, gissar jag. För får Kommunal/SKTF bestämma så är det ju bara fint folk från feministrörelsen och HBT-lobbyn som ska få bli chefer inom kommunen. Allt annat vore kränkande.

Källa: SMP