Sofo den 28:e juli 2004. Exakt tre år sedan. Jag är vid Skanstull och har varit och tittat på en lägenhet på Östgötagatan med en vän. Vi bestämmer oss för att ta en kaffe någonstans och kliver in på ett litet ruffigt skitställe med texten “Svaj” på en plåtskylt utanför.
Stället erbjuder det vanliga sortimentet för Stockholms konceptcaféer med ångestladdat trendkomplex: En trave torra formfranska med namn som foccacia, mozarella-, deli-, pesto-, ciabatta och så vidare. Bakom disken står ett kvinnligt emo i övre tonåren och blänger på mig.
- Får jag be om legitimation? säger flickstackarn.
Något frågande tar jag fram plånboken och räcker henne plastkortet från Posten.
- Det går inte. Vi har 25:årsgräns. Välkommen tillbaka om 5 år.
- Ursäkta?
Jag tror att hon driver med mig, men icke.
- Vad är det för försök till pretentioner? Får jag inte köpa en cocacola mitt på dagen i den här jävla stadsdelen om jag inte är över 25?
- Det har varit så mycket problem med de under 25.
- Som vadå? Att de inte vill slösa sitt studiebidrag på smörgåsar som kostar 79 kr? Hejdå och vi ses fan inte om fem år.
Förnedring.
Väl hemma försökte jag komma på om den var laglig och jo, det var den. Åldersdiskriminering får man tydligen syssla med som näringsidkare, då ungdomar inte alls anses vara någon utsatt grupp. Det är tydligen fullt OK att dra alla under 25 över ett bräde för en företagare som vill kränga delirätter för hundralappar istället för tråkigt svart kaffe till studenter. Det senare tjänar man ju inga pengar på, då det maximalt kan kosta runt 32 kronor per kopp exkl. påtår 15 kr, som brukligt i den här förbannade stan.
Sett i ett lite större perspektiv så är det inte det pretentiösa söderfiket som är problemet, utan hela innerstaden som sådan, som är så totalt missanpassad för ungdomar. När man börjar förbjuda yngre medelst ordningsregler på näringsställena är det bara ett tecken på att något gått för långt.
Stockholm är i allt väsentligt en stad anpassad endast för handikappade, invandrare, missbrukare och pensionärer. Att se till att man har en stad som fungerar även för ungdomar, det är tydligen helt ointressant.
Jämför man Stockholm med andra universitetsstäder så ser man skillnaden. Frånsett bostadssituationen, som faktiskt är lysande i Stockholm så länge man pluggar, så saknas fördelarna. Till skillnad från Linköping, Umeå, you name it, där varje lokal pizzeria har studentrabatter, så finns det noll studentrabatter i Stockholm. Inte ens den förbannade kollektivtrafiken ska vara rabatterad för de som behöver den mest. Här erbjuder man studenterna en privatkår av blåklädda kriminella som slåss, står i vägen och är otrevliga - trots att man betalar för sig - istället. Det är tydligt att man hellre fyller stan med bostadsrättsägande 30 och 40-talister än oss som ska ta hand om det hela i framtiden.
Jag har dock kommit på ett motdrag.
Jag kom på det idag när jag skulle handla en filmjölk på ICA Rosenlundsgatan. När jag gått in genom butiken dröjer det inte mer än två sekunder så har en 40-talistkärring kört fram en matvagn, full med kärringmat, så att jag inte kan gå vidare.
- Ursäkta?
Noll reaktion.
- Kan ni flytta vagnen?
Efter ytterligare noll reaktion trycker jag med våld bort både kärringhelvete och vagn för att smidigt passera. Väl framme i kassan möter jag 20 meter kö, bestående av den huvudsakliga klientelen i Stockholms innerstads butiker:
Kvinnor som fött barn
Med skrikande ungar och fullastade matvagnar står de och suckar och stånkar, gärna ivägen för alla som vill gå förbi. Detta för att de behöver få lite uppmärksamhet förmodligen. Hela världen handlar om dem och deras ungar, vilka (endast i moderns egen fantasi) lider av allehanda allergier, överkänsligheter och farliga sjukdomar.
30-40 talister
De utgör alltid 80% av varje matkö. De har alltid minst varor med sig, eftersom de handlar en gång varje dag. Dock tar deras inköp alltid längst tid. De ska nämligen:
- Dela upp betalningen mellan kontant och ICA/Coop bonuskortet samt minst ett annat kort varav de glömt koden till alla. De kan inte heller fatta att magnetkortet måste dras HELA VÄGEN från höger till vänster i kortläsaren - istället för att slitas upp halvvägs - för att fungera.
- Dividera om rabatt med kuponger från direktreklam
- Av nån anledning alltid bråka om priset i minst 5 minuter. Tvistemålet brukar röra ett kapitalbelopp mellan 0.50 och 5 kronor
Manliga familjefäder
Min egen kategori om 10 år. En grinig jävla 40årig farsa med osnutna äckliga skitungar och en fru man på långt håll ser slutade ge honom sexuell tillfredsställelse ungefär samtidigt som brölloppsnatten var över och parternas tillgångar förblev slutligt och ömsesidigt fördelade. Han gnäller högt och tydligt om hur “jävla lång tid allting tar”, hur “jävla bråttom vi har” och hur “jävla varmt det är”. Vi normala människor ser ju till att ta ut vår ilska någon annan stans, men det gör inte familjefadern. I brist på egen blogg eller ens egna kompisar att gnälla med, tar han ut sin ilska här och nu. I ICA-butiken. På Rosenlundsgatan.
Lösningen?
Jag ska köpa upp en ICA-butik någon gång i livet och FÖRBJUDA ALLA ÖVER 60 SAMT KVINNOR MED BARN ATT HANDLA DÄR. Det vore så skönt. Slippa matköer bestående av horder av pensionärer med spretande kryckor, rullatorer och bonuskort. Inga morsor med münchenhausen by proxy, inga snoriga ungar, barnvagnar, enorma icakassar eller skräpiga patrask iförda kläder köpta på Coop i Kungens kurva.
Det borde vara legalt. Om man får förbjuda ungdomar att besöka ens trendiga fik så ska man sannerligen få förbjuda pensionärer att handla på ICA också.
Andra bloggar om: fjollträsk, stockholm, urban retardation
Write a comment