Politik.
Under den förnumstiga rubriken Sex är också politik publicerar DN en intervju med Pridefestivalens presschef Anna Söderström. Till skillnad från hur DN sparkar bakut när andra evenemang vidtar presstyrande åtgärder, förhåller man sig nu helt okritiskt till att Pride tvingar pressen att “sköta sig” och “förmedla en bra bild av festivalen”.
Och vad är då reglerna för journalister som skriver om festivalen? I reportaget får vi veta:
Från början var festivalen främst för homosexuella. Nu omfattar den även bisexuella och transpersoner, men trots att sexualiteten på något sätt ligger i botten hela tiden har medierna stränga förhållningsregler.
Man ska helst inte ens beskriva någon som man eller kvinna. Regelbrott kan straffas med indragen ackreditering.
- Det handlar om självidentifikation för den som blir intervjuad.
Vidare får journalisterna inte beskriva festivalen som en sexuell tillställning, eftersom HBT-personer som har sex - enligt Anna Söderström - egentligen inte ägnar sig åt sex utan i själva verket ägnar sig åt politik. Så när DN frågar om det inte finns en “risk” att folk missuppfattar festivalens tunga budskap - när den domineras av aktiviteter som att “kasta dildokubb” och “spela sexspel” - förklarar Söderström det hela på följande vis:
- Det finns en viss risk för det, men sex är ju kul. Det gäller att se att sex också är politik.
Så enkelt! Då är det bara att gå hem till DN-skrapan och skriva en artikel som vinklar det hela utifrån det. Skriver man inte positivt om området innanför gränsen till Tantolunden kommer man alltså inte in där igen. Ringvägen blir alltså, publicistiskt sett, ungefär detsamma som gränsen mot Nordkorea.
Det borde inte vara ett problem. Om Pride varit en festival i mängden (som K1) så får man väl bedriva vilken Goebblestaktik man vill mot media för att höja besökssiffrorna och framställa sig i bättre dager. Men Pridefestivalen finansieras inte av besökarna, utan av skattebetalarna (via bl.a. polisen, JämO, Folkhälsoinstitutet och kyrkan) genom “sponsring”.
Att då journalister inte får granska hur våra myndigheter använder skattepengar - till att underblåsa den annars så motarbetade “sexualiseringen av samhället” - är faktiskt ganska problematiskt. Homosexualisering eller ej.
Write a comment