Widar Nord

I jämförelse med ROKS/Ecpat har jag alltid tyckt att Bam Björlings s.k. Kvinnoforum framstod som en seriös välgörenhetsorganisation, som till skillnad från de två första jobbar på riktigt och inte bara bedriver extremistisk politik.

KvF framstod till och med som icke extremistiska, dvs inte helt med på den statsfeministiska linjen, när de öppet gav sig ut och kritiserade statens antisexsamordnare Gunilla Ekberg.

Nu visar det sig dock att jag hade fel. Att jobba på riktigt med människor som har det svårt var det tydligen inte tal om. De flesta uppgifter om sådant engagemang tycks ha varit påhittade.

Kvinnoforums VD var nämligen - likt Thomas Bodström - främst ute efter att tjäna pengar på våldtäktshysterin. Medan staten ivrigt plöjde ned deg i kvinnoorganisationen fakturerade Bam Björling ut lika mycket pengar igen - till sitt eget bolag!

Fakturorna avsåg “jämställdhetskonsultation” och liknande och var på åtskilliga miljoner. De miljoner som ändå blev kvar i stiftelsen brände man - på klassiskt SIDA-maner - genom att resa business class, bo på femstjärniga lyxhotell med familjen och så vidare. När Kvinnoforum slutligen var tömt på tillgångar försattes stiftelsen i konkurs.

Det finns bara ett problem med den här feministiska auktionen. Den är nämligen kriminell. Förfarandet brukar ju kallas för bolagsplundring, även om gärningsmannen i det här fallet har valt att plundra en stiftelse för våldtagna kvinnor.

För likt Gudrun Schyman, och andra kända feminister, tycks Bam Björling ha skott sig i strid med lagen. Om hon döms för mannamån, vårdslöshet mot borgenärer, förskingring eller bedrägeri återstår att se. Möjligheten finns ju också att hon, likt Gudrun Schyman, i princip frias i brist på bevis. Ni vet, det där tramset som de själva inte anser behövs när det gäller vissa andra brott…