Jag garvar ihjäl mig.

Katrine Kielos och ett gäng andra feminister menar i DN att det är hög tid för feministerna att sluta bråka med varandra, och istället enas kring vad de nu håller med varandra om. På så sätt ska de, menar Kielos, bli starkare i sin kamp mot patriarkatet.

Jag låter härmed meddela att patriarkatet inte oroar sig. Vi vet nämligen att det alltid kommer att kacklas och kucklas i hönsgården och att alla försök att ändra på den ordningen kommer att misslyckas. Har ni själva redan förträngt hur det gick förra gången?

Så nej. Feminister kommer inte att kunna enas om en gemensam intellektuell “minsta gemensamma nämnare”, som Kielos hoppas. Istället har man att se fram emot ett evigt och olösbart bråk.

Själv undrar jag om inte fröken Kielos två hjärnhalvor också kan liknas vid ett tämligen svårförenklat polynom. Hur tänker damen när hon till exempel svarar på dessa snabba frågor från DN?

- Porr?
- Ja

- Prostitutions­lagen?
- Ja.

Sist jag kollade var män astronomiskt mycket bättre på matte. Nu ska dock sägas att patriarkatet inte får ihop ekvationen. Får ni?

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

  • Digg
  • Facebook
  • MySpace
  • del.icio.us
  • Google
  • Slashdot
  • Live
  • StumbleUpon
  • BlinkList
  • Furl
  • Print this article!
Postad den 10 mars 2008 kl 01:23.
Kategori: Debatt.

Inga kommentarer, Kommentera eller pinga

Skriv svar på “Hålla sams i hönsgården, försök 2.0”