
Joy Rahman. Snart avrättad?
Precis som jag skrivit om förr så utgör Joy Rahman ett lysande exempel på hur media kan påverka våra domstolar. Som fall utgör han emellertid ett undantag, då bonnpöbeln den här gången skrikit “fria” och inte “fälla” så högt att dumheterna fått gehör. Eftersom Rahman objektivt och strikt vetenskapligt sett är så överbevisad som man bara kan bli är fallet ingalunda en fjärder i hatten för det svenska rättsväsendet.
För faktum är ju att man inte bara friade fanskapet. Man gav honom resning! Något som hundratals felaktigt våldtäkts-/incestdömda män försökt med i all evighet utan att HD eller RÅ lagt någon som helst vikt vid halsbrytande nya omständigheter, såsom att huvudmålsägande tagit tillbaka hela sin story.
Varför beviljade då HD resning i målet? Jo, HD hade blivit utsatt för mer än mediala påtryckningar. Tingsrättsdomaren som dömde Rahman hade, efter stor uppvaktning från Rahmans familj, skrivit brev till ett av justitieråden och vädjat om en ny prövning. Att målet sedan förlorades av åklagaren i Svea hovrätt kan, liksom det faktum att Christian Diesen önskat en fällande dom, visserligen tala för att Rahman ändå var oskyldig. Men då ska man komma ihåg att man bytt åklagare, återlämnat beslagtagna föremål, förstört utredningsmaterial och låtit vittnen glömma mycket sedan dess. Friandet innehåller också en överdrivet kraftig nedvärdering av vittnesuppgifterna från ett vittne (”tidvittnet”, förvisso fyllkärring) som påstod sig ha sett Rahman och på så vis utmärkt kompletterade åklagarens två tekniska bevis.
De tekniska bevisen utgjordes av en prislapp (funnen på mordplatsen) och ett kvitto (funnet hos Rahman) som band Rahman till inköp av den tändvätska han använt för att försöka elda upp sitt mordoffer. Dessutom hade själva mordvapnet (en textiltejp) blivit stulen från ett pensionärspar som Joy Rahman ofta besökte i tjänsten. “Försvaret”, dvs journalisten som “friade” Rahman, lade ned mycket energi på att bevisa att textiltejpen var ett felaktigt bevis.
Då man, på grund av ett misstag, tyckte sig få belägg för den saken gick man ut och i princip konstaterade att Rahman var oskyldig. När misstaget sedan rättades till var pöbeln med högafflarna redan i rörelse. HD tycks inte ha vågat göra något annat än bevilja mördaren resning. Rahman var ju nämligen, enligt media, dömd därför att åklagaren var rasist och så enkelt var det med den saken.
Så alla ni chipsätande villaägare därute. När ni nu läser om hur det bestialiska rättssystemet i Bangladesh (som “är uselt”) tänker justitiemörda Joy precis som vi själva gjorde för 15 år sedan - ha då i åtanke att vi faktiskt kan ha gjort rätt. Precis som Viborg och jag skrivit förr så är Sverige alls inte ensamma om att ha ett rättsystem som inte är “politiskt styrt”, såsom man påstår är fallet i Bangladesh. När det gäller våldtäkter, i alla fall, har det varit tydligt att det är politikerna och inte domstolarna som talar om hur utgången ska bli. Måhända kan landet kritiseras för sitt flitiga användande av dödsstraff, men enklast för Rahman om han inte vill bli avrättad är ju att helt enkelt inte begå mord i just länder med dödsstraff.
Läs mer: DN
Andra bloggar om: mord, oskyldigt dömda, felaktigt dömda, justitiemord, joy rahman
P.S.
Peter Althin är f.ö. också ett gott exempel på hur politiker letar sig in i domstolarna, även om hans engagemang såklart inte är lika uppenbart kafkaartat som när justitieutskottets ordförande och f.d. justitieminister Thomas Bodström ställer sig på åklagarsidan i diverse våldtäktsmål…
D.S.
Write a comment