Det har blivit lite klagomål mejlledes från fröken stureplansvåldtagens kompisar. Man anklagar mig för att “lika bestämt som feminister dömer män på förhand”, vara benhårt inriktad på att M.V. ljuger och männen är oskyldiga.
För mig reser sig bara en stilla undran vilket av mina inlägg de egentligen har läst. Jag har aldrig påstått att M.V. ljuger.
Jag är inte, i motsats till Monica Johnsson, vän till de friade bratsen. Min personliga gissning har alltid varit att de två är skyldiga till just grov våldtäkt, men det är som sagt en gissning och den är inte vidare väl grundad. Hur jag eller någon annan gissar är inte heller relevant för den juridiska bedömningen. Jag delar tingsrättens bedömning och kritiserar de som hade önskat en annan utgång av målet av det enkla skälet att det finns en risk att männen dels inte förstod ett otydligt nej, och dels att M.A. eller någon annan i samma situation faktiskt ljuger.
Jag skriver om rättssäkerhet och att kvinnor faktiskt kan anmäla sin sexualpartner för våldtäkt utan att det finns någon grund för det. Hade M.V. inte haft ett så intensivt och våldsamt tidigare sexliv med de båda bratsen så hade det naturligtvis - även för mig - framstått som ännu mer osannolikt att det skulle röra sig om en falsk anmälan.
Jag tror emellertid att det rör sig om en riktig anmälan, och jag har aldrig skrivit något annat. Det grundar sig på sannolikhet och inte på fördomar, som ni tydligen bestämt er för att tro.
Andra bloggar om: stureplansvåldtäkten, våldtäkt stureplan
Write a comment