Årligen mördas runt 70 män och 30 kvinnor runtom i vårt avlånga land. I de flesta fall av dråp och mord har gärningsmannen haft anledning att känna sig provocerad eller hotad av offret. Rödebyfallet är alltså inget unikum och det är därför lite förvånande att en helt vanlig galning som skjuter några helt vanliga ungdomsligister tycks dela Sverige i två läger.
På ena sidan står en hop dumliberala villaägare som uttrycker närmast begåvningshandikappade åsikter om den “självklara rätten” att “försvara sina ägodelar och sitt hem” från hot av det slag som 15-åriga mopedister nu kan innebära.
Även Dagens Nyheter blandar ihop begreppen när de börjar yra om att nödvärnsrätten är “extrem” i Sverige, i bemärkelsen att vi ligger alltför långt ifrån den amerikanska modellen.
Men DN och deras dumma villaägare till läsare har inte förstått vad nödvärnsrätt handlar om. Man har inte och ska inte ha rätt att tillgripa dödligt våld närhelst någon inkräktar på ens tomt eller slänger ur sig tomma hot.
Det är som om svenska nyliberaler med fastighetsinnehav inte riktigt begriper att det inte är något litet privat Saudiarabien de köpt så fort de registrerat en lagfart hos Skatteverket. För även på privatägd villatomtmark tillämpas svensk lag och så länge sådan gäller är och förblir det kriminellt att skjuta redan skottskadade och flyende tonåringar i bröstet med en nyss omladdad hagelbössa.
Vidare finns hos dumliberaler och DN en något överdriven föreställning om hur det egentligen fungerar i just USA. Sant är att amerikaner har en mycket långtgående (och konstitutionsstadgad) rätt att beväpna sig. Att så många frikänns efter att ha skjutit inbrottstjuvar och liknande i USA beror emellertid inte på någon i grunden annorlunda syn på nödvärnsrätt, utan på den faktiska risken att även inbrottstjuven är beväpnad och därmed farlig.
I Rödeby kan det anses uteslutet att 15-åringarna, beväpnade med vedträ eller ej, utgjorde något hot mot en 50-åring med hagelgevär. Dessutom var det andra skottet - som ju avlossades efter att pappan genomfört en mycket omständig omladdning av geväret - en ren avrättning. De flyende och redan skottskadade ungdomarna utgjorde inte längre något hot.
Så att som dumliberalerna komma yrande om förhoppningar om “lindrigast möjliga straff” och som DN “diskussion om nödvärnsrätten” är helt irrelevant.
Men om avrättningsförespråkarna i folkpartiet är dumma i huvudet så är det inget emot vad lås-in-dem-mobben är. Nu har ju Socialstyrelsen kommit fram till att mördaren (med både tourretes och ADHD) inte var psykiskt frisk nog att ta ansvar för sina handlingar vid tiden för brottet. Däremot har han, roande nog, tillfrisknat sedan skotten och är därmed inte lämplig för psykiatrisk vård. Slutsatsen blir att han inte kan dömas till fängelse och inte heller till vård, vilket gör att han kommer att lämna rättegången som en fri man.
Lås-in-dem-mobben drar i förtret sitt favoritargument, som känns igen från deras argumentation i många sexbrottsmål, där det handlar om att “samhället” i och med frigivningen “sänder signaler” att det är ok och fullt acceptabelt att mörda folk.
Som om det vore mer rätt att låsa in någon i fängelse som egentligen inte har där att göra, bara för att andra människor inte ska få “signaler” från “samhället” som går i fel riktning. Lås-in-dem-förespråkaren Peter Eriksson tycktes tro att sådana “signaler” uppmanar människor att omedelbart gå ut och skjuta ungdomar eller våldta litegrann på Stureplan. Tilltron till strafflagstiftning blir nog aldrig mer naiv än när snacket om samhällets sändande av “signaler” kommer igång.
Vad som däremot borde vara relevant i debatten om Rödeby diskuteras inte. Hur i hela världen fick en person som lider av svåra begåvningshandikapp licens på dödliga skjutvapen? Är det någon slags politisk lögn inblandad i länsstyrelsens övervägande på den här punkten, som säger att personer med ADHD inte är mindre lämpliga än andra? Ungefär som det där påhittet att “dyslektiker är inte är dummare än andra”, som vi alla vet inte stämmer men som vi ändå tvingats lyssna på sedan barnsben. Folk med personlighetsstörningar/begåvningshandikapp ska naturligtvis inte diskrimineras mer än nödvändigt, men när det gäller innehav av dödliga skjutvapen så är det fanemej just nödvändigt. I motsats till DN ser jag gärna ett ytterligare avståndstagande från den amerikanska modellen på det här planet, inte ett närmande.
Naturligtvis kan man också fråga sig vad skolan, polisen och socialtjänsten ägnat sig åt under tiden ungdomarna terroriserade familjen. Och varför har länsstyrelsen inte dragit in mördarens vanpenlicens än idag? Såhär den 26:e januari har han mig veterligen fortfarande förfoganderätt över dödliga vapen. Det är där samhället har gjort sitt största misslyckande.
Write a comment