Jag har lite svårt att begripa debatten om samtyckeskrav vid sex. Det verkar inte som att debattörerna insett att lagstiftningen redan idag kräver samtycke. Man får inte ha sex med någon mot dennes vilja. Alltså får man bara ha sex med folk som vill. För detta krävs naturligtvis ett implicit eller explicit samtycke.
Det finns två, inte allt för svåra, alternativ för tjejer i situationen då en kille otvivelaktigt vill: ett där man själv inte vill och ett där man vill. Eller menar feministerna att kvinnor är några menlösa figurer oförmögna att bestämma sig för om de vill eller inte vill, “jag varken vill eller inte vill…”?
Problemet med feminismen är att den saknar tilltro till kvinnan. Man ser henne som en svag och försvarslös individ som behöver särskild skyddslagstiftning för att kunna leva ett drägligt liv och slippa bli påsatt och utnyttjad. Jag hoppas och tror att de allra flesta av verklighetens kvinnor upplever att det här är helt fel.
Eller är det möjligen så att jag missförstår vad debattörerna menar med ordet “samtycke”? Kanske ska inte ett flirtigt beteende och ett promiskuöst agerande i sänghalmen räcka för att en kille ska få tro att tjejen är med på noterna. I så fall är det rimligen formkraven på samtycket som debattörerna vill lagstifta om.
Frågan är då hur feministerna har tänkt sig och hur krångligt det ska vara att få till ett lagligt samlag. Ska en inspelad och muntlig accept räcka? Ett underskrivet avtal? Kan man signera med E-legitimation? Är det dags att signera Blankett om samtycke vid sexuellt umgänge från Skatteverket, bestyrkt och i två kopior, innan svensken ska få rulla runt i sänghalmen i framtiden?
Om konkludent handlande inte längre ska gälla i våldtäktsmål så måste ju människorna som kämpar för denna förändring rimligen ha funderat på någon annan lösning. I så fall vore det kul - i bemärkelsen underhållande - att höra vad dom tänkt sig.
Write a comment