Widar Nord

Fast kustartilleri - lika utdaterat som FRA. Rubbet lades ned 2002.

Varför fick vi den meningslösa FRA-lagen egentligen? Jo, för att ett gäng civilingenjörsexaminerade KTH:are, som aldrig skulle få en anställning i ett vanligt företag, annars riskerade att bli av med jobbet. Tyvärr tyder allt på att det är så enkelt som så.

De är ca 650 personer, kostar skattebetalarna 570 miljoner per år och utför ett, sedan kalla krigets slut, helt meninglöst arbete. FRA var helt enkelt lika nedläggningshotat som andra delar av försvaret, t.ex. det fasta kustartilleriet. För precis som artilleriets batterier i skärgården i dessa dagar saknar tänkbara sovjetiska mål att skjuta på, så saknar FRA numera samma ryska fiende att bedriva signalspaning mot.

Tyvärr lät man inte FRA gå samma öde till mötes som kustartilleriet. Istället lät man signalspaningen byta fiende - från militär till civil.

Signalspaningen har nämligen alltid utgått från ett militärt perspektiv, och det har varit i huvudsak militära frekvenser som man avlyssnat. Att, som Tolgfors gjorde i Riksdagen, argumentera att lagförslaget bara gör “en redan tillåten avlyssning [av radiovågor] mer teknikneutral”, är inte att hålla sig till sanningen. För den största förändringen, i och med att kabelburen kommunikation nu ska sändas till FRA, är ju inte skillnaden i “teknik”, utan tvärtom skillnaden i mot vem signalspaningen riktas.

I avlyssning av militära och krypterade radiosändningar är fienden av naturen militär. Ingen annan, förutom lite för FRA ointressanta myndigheter såsom Polisen och Sjöfartsverket, kommunicerar egentligen via radiovågor. När det gäller massavlyssning av datatrafik däremot, är fienden vanliga civila, även svenska medborgare - dvs du och jag.

Men om detta talas det över huvud taget inte. Jag hörde inte någon bemöta Tolgfors lögner om att lagen bara var en “teknikneutralisering” under veckans riksdagsdebatt. Däremot framkom en del annat intressant.

Moderaten och riksdagsledamoten Charlotte Cederschiöld, som är förespråkare av FRA-lagen, står nog för det bästa citatet i hela debatten. Hon säger till SvD att själva anledningen till att lagen behövs är att FRA kommer att övervaka svensk datortrafik “i alla fall” och alltså helt “oavsett vad riksdagen säger“.

På så vis! Vi lever alltså i en militärdiktatur. För var annars hittar man en försvarsmakt som landets parlament inte anser sig kunna kontrollera?

Andra bloggar om: charlotte cederschiöld, fra-lagen, fra, försvarets radioanstalt, lex orwell, sverige, demokrati, övervakning, bodströmsamhället, 1984

Homolobbyorganisationen RFSL fördömer i en debattartikel Hultsfredsfestivalen i Småland. Anledning: Risken att unga drabbas av HIV.

Förbundsordföranden vid namn Felix König påstår att Hultsfred identifierats som “smittohärd för HIV” av Socialstyrelsen. Han fortsätter:

Hultsfred är en institution i svensk ungdomskultur, och ett fantastiskt tillfälle att lära känna nya människor och ha roligt, och att njuta av sex.

König är dock farligt nära att släppa ur sig att Hultsfred är en heterosexuell festival, och alltså en festival som i största allmänhet bör fördömas. För tittar man på risken att bli smittad av just HIV, så bör nog König och hans böglobby sopa rent framför egen bögdörr innan de angriper vanliga svenska sommartillställningar med just argumentet “hot om HIV-smitta”.

För man behöver inte vara nynazist för att begripa att det i princip bara är bögar, afrikaner och sprutnarkomaner som sprider HIV-smitta i Sverige. Det beror på att sannolikheten att infekteras vid ett vanligt heterosexuellt samlag för kvinnor är ca 1 på 300 och för män ca 1 på 1000.

Om vi således tänker oss att en HIV-smittad man skulle ha oskyddat sex en gång i veckan med en ny partner, och att snittlivslängden för en HIV-smittad är 10 år. Då får vi ca 520 samlag, och antar man då den högsta av alla smittsiffror (50 av 10 000) så skulle han alltså i snitt föra vidare smittan till ungefär 3 personer under hela sitt liv. Och då har vederbörande alltså levt som om det vore Hultsfred året om, ungefär.

Men heterosexuella män har inte 520 olika sexpartners per 10 år. De ligger istället med runt 8 kvinnor i hela sitt liv. Huruvida “König” och hans RFSL har svårt att sätta sig in i denna närmast högkristerliga avhållsamhet vet jag inte, men med verkligheten i betraktande så faller deras HIV-resonemang ganska platt. För risken att smittas blir nämligen avsevärt högre vid analsex (närmare en procent). Bara att injicera smittat blod via kanyl, så som sprutnarkomanerna gör, ger en högre smittorisk (ca 100%). Och när det gäller invandrande afrikaner så tar de oftast med sig smittan från hemlandet, där andelen smittade är mycket högre.

Alltså kan man fråga sig huruvida de av RFSL föreslagna “insatserna” mot heterosammankomster istället bör riktas mot bögfestivalen här i Tantolunden, till exempel. För till skillnad från på Hultsfredfestivalen, som har 0 konstaterade smittotillfällen, så dräller det av HIV-positiva bögar och narkomaner i vår stolta huvudstad. Och vad vill RFSL göra åt det? Tvångsinternera dem? Återinföra bastuklubbslagen? Nej, de vill börja reglera på vilket sätt vanlig, svensk, skötsam, snäll, blid, rar och heterosexuell medelklass har semester. Till ingen nytta alls!

RFSLs debattartikel: Sex, musik och HIV

Den svenska försvarsmakten har alltid varit en komisk myndighet. Mest komiskt av allt är FRA och MUST, eller IB som den senare kallade sig förut. Dvs den svenska militära underrättelsetjänsten. Dom som är SUPERHEMLIGA.

Så värst bra på att vara just superhemliga verkar de dock inte ha lyckats bli. Under 70-talet fick man rejäla problem när Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade regeringens spion- och registreringskommando, IB, som var grundlagsstridigt.

I mitten av 00-talet drabbades man av ännu ett bakslag, när det visat sig att MUSTs tuffa underavdelning KSI smugglat militärmateriel från Ryssland på civila passagerarfärjan Estonia, i september 1994, och alltså riskerat livet på tusentals människor. Regeringstrogne utredaren Hirschfeldt slog dock fast att fartygskatastrofen och regeringens underlåtenhet att utreda den, osannolikt nog, inte berodde på MUSTs smuggling utan på dåligt väder, typ.

Ungefär samtidigt som Estonia-smugglingen avslöjades lyckades Hannes Råstam, numera också han journalist på Uppdrag Granskning, avslöja hur Thomas Bodström beordrat eller sanktionerat en kidnappningsauktion av två svensk-egyptier som vistats i Sverige. Det hela utfördes av tillresta CIA-agenter, som grep egyptierna på svensk mark och iförde dem handbojor, huva över ansiktet och stolpiller i röven. Väl framme i Egypten torterades de med bl.a. elchocker i pungen och långvarig sömnlöshet. Bodström skyllde på nyss avlidna statsrådet Anna Lindh, och media lät, på grund av sedvanlig svensk mediebekvämlighet, bli att gräva ytterligare i frågan.

Och nu har Lars Borgnäs, som gjorde reportaget om Estonia, lyckats avslöja hur Försvarsmakten och FRA fabricerat bevis i ubåtsfrågan, samt släppt ut en amerikansk ubåt ur Hårsfjärden 1982.

Att de ansvariga (d.v.s. i vart fall ÖB Lennart Ljung och stabschefen Bror Stefanson) åtalas för högförräderi och får sitta av sitt livstidsstraff förefaller osannolikt. Ungefär lika osannolikt som att någon inom MUST döms för något den dag Estonia-bluffen avslöjas.

Nåväl. Det är alltid roligt att se den svenska militären bli tagen bakifrån av grävande journalister. För hur SUPERHEMLIGA man än vill vara i sin odemokratiska lilla lekstuga så lyckas man inte vidare bra.

Reportaget om Hårsfjärden

PS.
Det var också roande att “Piratpartiets” ordförande Rick Falkvinge lyckades HEMLIGT AVLYSSNA självaste FRAs överdirektör med sin bärbara mp3-inspelare. Överdirektören erkänner att FRA konsekvent och sedan länge bryter mot Europakonventionen och således svensk grundlag.

Det kan ni lyssna på här

Jan Guillou har som vanligt en teori:

– Frågan avgjordes ju av fyra borgerliga oppositionella ungdomar. Om de skulle våga rösta mot eller inte. De gick till personval på att skydda demokratin och den personliga integriteten. Men de fastnade med skägget i brevlådan. De duger inte till något annat än att sitta i riksdagen. De har ingen möjlighet på arbetsmarknaden. De skulle aldrig kunna tjäna lika mycket som de gör som riksdagsledamöter och inte få så fina pensioner. De blev en fråga om de skulle våga riskera sina politiska karriärer.

Tyvärr är det nog stor chans att han har rätt.

DN.se:

Riksdagen röstade ja
FRA-lagen gick igenom på onsdagen. 143 röster mot 138.

Välkommen!

Illusionen om Sverige som högfungerande demokrati har såklart alltid varit ett mer eller mindre stort skämt. Ikväll blir det dock extra fånigt, när den s.k. FRA-lagen (Lex Orwell), kommer att klubbas igenom.

Det är Thomas Bodströms övervakningsförslag med rötter i S-regeringen som det handlar om. Inom borgerligheten var man från början kluven, eftersom lagen innebär ständig övervakning av samtliga svenska medborgare, dvs inte bara de som misstänks för något brott. Helt riktigt tycktes lagen knappast passa liberala ideal och en lång strid uppstod mellan Beatrice Asks justitiedepartement och dåvarande försvarsministern Mikael Odenbergs försvarsdepartement.

Efter att förslaget bordlades för ett år sedan har mycket små förändringar skett. I huvudsak är det samma förslag och den huvudsakliga skillnaden mellan debatterna då och nu är att en lång rad borgerliga riksdagsledamöter helt enkelt bytt åsikt. Partipiskan har helt enkelt gjort sitt, och kritiska röster, såsom justitieministerns, har tyvärr tystnat.

För vissa verkar lagförslaget dock ha blivit ett rejält dilemma. När jag under gårdagens debatt tittade på Fredrik Federleys anförande på TV synes det som om just han fått smaka på både ett och två piskrapp för mycket. Fredrik var gråtfärdig. Han talade om dubbla lojaliteter, dels med sitt eget intellekt, liberala värderingar och väljarna, och dels om sin lojalitet med partiledningen.

Tyvärr verkar det som att de sista kritikerna, som igår lyckades få förslaget återremitterat (med remisstiden 24 timmar, vad jag förstår), nu kommer att bli tvungna att ändra sig. Försvarsutskottet har petat lite i lagförslaget, men i sak är det inte ändrat. Massövervakningen av våra medborgare kommer att bli ett faktum, fast med 3 istället för 2 kontrollmyndigheter som ska tillse att den “personliga integriteten skyddas”.

Problemet är dock att ett lagförslag, som går ut på att alla svenskar ska avlyssnas dygnet runt och året runt, per definition helt åsidosätter rätten till den personliga integriteten.

Tack och lov är rätten till ett skyddat privatliv både grundlagsfäst i Sverige (Regeringsformen) och i artikel 8 i Europakonventionens deklaration om mänskliga rättigheter.

Vänsterpartiet har KU-anmält regeringen för brott mot Regeringsformen. Någon rättshaveristisk bloggare eller liknande kommer sannolikt att försöka pröva saken också i Europadomstolen.

Huruvida det faktum att övervakningen strider mot grundlagen kan sätta stopp för lagförslaget återstår att se. Det faktum att en majoritet av riksdagens ledamöter egentligen inte tror på förslaget tycks i alla fall inte vara något hinder.

Det borde det kanske vara. Om en majoritet av de folkvalda ratar förslaget bör det, i en riktig demokrati, inte gå igenom. Man kan inte ha en konsensuskultur där det är en de facto standard att folkvalda röstar emot sin egen övertygelse, bara för att de annars riskerar påföljder från sin partiledning. Ett parlament som fungerar på det viset är nämligen inte representativt demokratiskt, eftersom idén med att folkvalda ska rösta åt folket bygger på att de folkvalda röstar som de faktiskt tycker. Problemet är dock att Sverige, som vi alla vet, inte är en riktig demokrati.

Andra bloggar om: fra-lagen, fra, försvarets radioanstalt, avlyssning, lex orwell, övervakning, bodströmsamhället, oscar swartz, bodström, odenberg, tolgfors, fra-debatten

Vilken självdistans har man om man skriver sånt här: Klart Danielsson ska ha ett jobb, Bildt.

Vilka tidningsläsare syftar skribenten på att ska gripas av medkänsla och engagera sig i sossepartiets egna och odemokratiska interna elitkarriärsfrågor?

Inte nog med att man är arrogant nog att hemligstämpla vad fanskapet gjorde istället för att arbeta, medan tusentals medborgare dog på öar i Asien. Nu förväntar man sig att svenskarna ska läsa tidningen och tycka synd om fanskapet som inte erbjuds samma karriär som andra inom sosseeliten av moderten Carl Bildt.

Det är inte ens tragikomiskt. Det är skrämmande. Artikeln skvallrar om att sosseeliten, som ändå styr landet i vanliga fall, helt saknar varje form av verklighetsinsikt.

Det finns ett enda skäl att betala TV-licensen och det stavas Uppdrag Granskning.

Den nuvarande redaktionens medarbetare står för i princip all journalistik av vikt som på senare år bedrivits i Sverige. Ta till exempel:

• Hannes Råstam avslöjar Thomas Bodströms illegala deportering av två egyptier, som kidnappades på svensk mark och torteras i Egypten, av CIA.
• Janne Josefsson får landets normalt lata, dumma och tröga medborgare att samlas på Vetlanda torg och demonstrera, efter reportaget om fallet Louise. Jag skrev om det här och här
• Lars Borgnäs avslöjar att svenska militära underrättelsetjänsten illegalt smugglade stulet försvarsmateriel från forna Sovjet till Sverige, på passagerarfärgan Estonia under september 1994, samma månad som färjan mystiskt sjönk och 852 människor dog. Närmare en förklaring till regeringens obegripliga mörkläggning av Estonia, liksom beslutet att köra över de anhöra i bärgningsfrågan, har ingen någonsin kommit. Regeringen tillsätter en utredare (Johan Hirschfeldt) som slår fast att militärmateriel smugglades, och ger Borgnäs rätt. JK Göran Lambertz öppnar en utredning om försvarsmaktens agerande, som dock läggs ned.
• Lars Borgnäs intervjuar experter i den s.k. “ubåtsfrågan”, om det var en rysk ubåt som man jagade i Hårsfjärden i Stockholms skärgård på 80-talet, eller om ubåten var en del i en svensk-amerikansk konspiration. Nuvarande utrikesminister Carl Bildt tvingas fly från Uppdrag Gransknings reportar och regeringens förste ubåtsmörkare Emil Svensson (bilden) får istället svara på frågor. Reportaget leder till att försvaret släpper hemligstämplade uppgifter om ljudupptagningar från “den sovjetiska ubåten”, som genast sågas sönder av experter.

Lars Borgnäs pekar på egna hållbara indicier samtidigt som han sågar sönder etablissemangets “bevis”. Trots att etablissemanget, bl.a. genom regeringstrogna tidningen DN, försöker finna de mest fantasifulla bortförklaringar, så gör ändå Borgnäs journalistik att en objektiv betraktare inte kan se annat än hur den svenska staten lurar, och i värsta fall mördar, sina och (när det handlar om mord) närliggande länders medborgare för att hålla de egna lögnerna vid liv.

Och i det kommande programmet, som sänds om exakt en vecka, ska vi tydligen få bevis för vilket land som kränkte svenska vatten i Hårsfjärden 1981. På Uppdrag Gransknings hemsida skriver man följande:

Nästa vecka rätar vi ut frågetecknen kring ubåtskränkningarna i Hårsfjärden 1982. Äntligen kan vi få reda på vad som egentligen hände. Reportern Lars Borgnäs följer upp Uppdrag gransknings tidigare reportage och låter oss följa med på en resa som slutar med ubåtsgåtans lösning.

Är det fler än jag som är sugna på att se det?

Andra bloggar om: uppdrag granskning, ubåtsfrågan, ubåtshotet, hårsfjärden, u137, gåsefjärden, lars borgnäs

SJ har ju inga större problem med servicenivån tycker jag. Visserligen är personalen ofta stressad och irriterad, men till skillnad från personalen inom Storstockholms Lokaltrafik så finner de inget utstuderat nöje i att kontinuerligt mobba, jävlas och slåss med sina resenärer.

Kanske vore den här charmskolan något för Sveriges mest kriminella gemensamägda bolag - SL. Tåg på riksnivå åker man ju faktiskt utan att möta vare sig mentalstörda ordningsvakter, våldsamma kontrollanter eller påtända busschaffisar, som är så vanligt här hemma i stan.