Widar Nord

DN har letat lite i domboken på Scheelegatan och hittat några intressanta rättsfall med vakterna från det s.k. Café Opera-målet. Vakterna som nu anklagas för mened av Stockholms Tingsrätt har i flera tidigare fall lyckats få kroggäster dömda för våld mot tjänsteman mm. utan andra vittnen eller teknisk bevisning som stöd.

DN skriver:

I några av fallen finns ingen annan bevisning än vakternas version mot gästens. En gäst dömdes 2005 mot sitt nekande till villkorlig dom och dagsböter för att ha sparkat en vakt i ansiktet. Den nu lögnanklagade 32-åringen vittnade till förmån för sin kollega. Domstolen var kritisk till den dåliga utredningen och att det inte fanns några utomstående vittnen. Men tingsrätten tyckte ändå att vakterna var trovärdiga och dömde kroggästen.

En annan av de lögnanklagade vakterna vittnade i fjol i tre fall. I samtliga fall blev det fällande dom. En 25-årig kvinna dömdes till dagsböter för våldsamt motstånd. Kvinnan nekade. Hon påstod att hon inte hade gjort något motstånd men att vakterna hade varit aggressiva. Några utomstående vittnen fanns inte men domstolen konstaterade att vakterna hade vittnat “utförligt och i stort samstämmigt” och dömde kvinnan.

Läs hela artikeln här.

PS.
Jag tror att det finns en stor risk att vakterna blir friade i den nya tingsrättsprövningen. Så det mest glädjande med hela historien är väl att den mentalstörda nämndemannen Cecilia Beckroth nu får skaffa sig ett riktigt arbete. Alltid något!

Årligen mördas runt 70 män och 30 kvinnor runtom i vårt avlånga land. I de flesta fall av dråp och mord har gärningsmannen haft anledning att känna sig provocerad eller hotad av offret. Rödebyfallet är alltså inget unikum och det är därför lite förvånande att en helt vanlig galning som skjuter några helt vanliga ungdomsligister tycks dela Sverige i två läger.

På ena sidan står en hop dumliberala villaägare som uttrycker närmast begåvningshandikappade åsikter om den “självklara rätten” att “försvara sina ägodelar och sitt hem” från hot av det slag som 15-åriga mopedister nu kan innebära.

Även Dagens Nyheter blandar ihop begreppen när de börjar yra om att nödvärnsrätten är “extrem” i Sverige, i bemärkelsen att vi ligger alltför långt ifrån den amerikanska modellen.

Men DN och deras dumma villaägare till läsare har inte förstått vad nödvärnsrätt handlar om. Man har inte och ska inte ha rätt att tillgripa dödligt våld närhelst någon inkräktar på ens tomt eller slänger ur sig tomma hot.

Det är som om svenska nyliberaler med fastighetsinnehav inte riktigt begriper att det inte är något litet privat Saudiarabien de köpt så fort de registrerat en lagfart hos Skatteverket. För även på privatägd villatomtmark tillämpas svensk lag och så länge sådan gäller är och förblir det kriminellt att skjuta redan skottskadade och flyende tonåringar i bröstet med en nyss omladdad hagelbössa.

Vidare finns hos dumliberaler och DN en något överdriven föreställning om hur det egentligen fungerar i just USA. Sant är att amerikaner har en mycket långtgående (och konstitutionsstadgad) rätt att beväpna sig. Att så många frikänns efter att ha skjutit inbrottstjuvar och liknande i USA beror emellertid inte på någon i grunden annorlunda syn på nödvärnsrätt, utan på den faktiska risken att även inbrottstjuven är beväpnad och därmed farlig.

I Rödeby kan det anses uteslutet att 15-åringarna, beväpnade med vedträ eller ej, utgjorde något hot mot en 50-åring med hagelgevär. Dessutom var det andra skottet - som ju avlossades efter att pappan genomfört en mycket omständig omladdning av geväret - en ren avrättning. De flyende och redan skottskadade ungdomarna utgjorde inte längre något hot.

Så att som dumliberalerna komma yrande om förhoppningar om “lindrigast möjliga straff” och som DN “diskussion om nödvärnsrätten” är helt irrelevant.

Men om avrättningsförespråkarna i folkpartiet är dumma i huvudet så är det inget emot vad lås-in-dem-mobben är. Nu har ju Socialstyrelsen kommit fram till att mördaren (med både tourretes och ADHD) inte var psykiskt frisk nog att ta ansvar för sina handlingar vid tiden för brottet. Däremot har han, roande nog, tillfrisknat sedan skotten och är därmed inte lämplig för psykiatrisk vård. Slutsatsen blir att han inte kan dömas till fängelse och inte heller till vård, vilket gör att han kommer att lämna rättegången som en fri man.

Lås-in-dem-mobben drar i förtret sitt favoritargument, som känns igen från deras argumentation i många sexbrottsmål, där det handlar om att “samhället” i och med frigivningen “sänder signaler” att det är ok och fullt acceptabelt att mörda folk.

Som om det vore mer rätt att låsa in någon i fängelse som egentligen inte har där att göra, bara för att andra människor inte ska få “signaler” från “samhället” som går i fel riktning. Lås-in-dem-förespråkaren Peter Eriksson tycktes tro att sådana “signaler” uppmanar människor att omedelbart gå ut och skjuta ungdomar eller våldta litegrann på Stureplan. Tilltron till strafflagstiftning blir nog aldrig mer naiv än när snacket om samhällets sändande av “signaler” kommer igång.

Vad som däremot borde vara relevant i debatten om Rödeby diskuteras inte. Hur i hela världen fick en person som lider av svåra begåvningshandikapp licens på dödliga skjutvapen? Är det någon slags politisk lögn inblandad i länsstyrelsens övervägande på den här punkten, som säger att personer med ADHD inte är mindre lämpliga än andra? Ungefär som det där påhittet att “dyslektiker är inte är dummare än andra”, som vi alla vet inte stämmer men som vi ändå tvingats lyssna på sedan barnsben. Folk med personlighetsstörningar/begåvningshandikapp ska naturligtvis inte diskrimineras mer än nödvändigt, men när det gäller innehav av dödliga skjutvapen så är det fanemej just nödvändigt. I motsats till DN ser jag gärna ett ytterligare avståndstagande från den amerikanska modellen på det här planet, inte ett närmande.

Naturligtvis kan man också fråga sig vad skolan, polisen och socialtjänsten ägnat sig åt under tiden ungdomarna terroriserade familjen. Och varför har länsstyrelsen inte dragit in mördarens vanpenlicens än idag? Såhär den 26:e januari har han mig veterligen fortfarande förfoganderätt över dödliga vapen. Det är där samhället har gjort sitt största misslyckande.

Bild från dagen efter att Carola (tv) säger sig fått veta om våldtäktsmannens (th) härjningar dagen innan. Tack Maud Blomberg för bilden, som finns i den här artikeln i GP.

För att hitta en rörelse mer meninglös än den svenska feminismen behöver man sannolikt inte gå så långt. HBT-lobbyns företrädare samlas ju vanligtvis i ungefär samma korridorer. Mest meninglös - och därmed störst - av alla frågor böglobbyn driver är den om homosexuella äktenskap.

I tidskriften Arena hittar jag en ideologiskt korrekt artikel som menar att bögar och flator “diskrimineras” juridiskt genom att de inte får gifta sig.

För åtta år sedan knoppade staten av Svenska kyrkan. Fortfarande har dock kyrkan en särställning - att förrätta vigslar är ett myndighetsutövande. Det är otidsenligt och apart att en sekulär stat låter religiösa aktörer utföra ett myndighetsutövande med rätt att diskriminera samkönade par.

Staten ska inte heller lägga någon värdering i om par väljer att binda sig juridiskt eller inte genom äktenskap. Trots det har sambor i dag inte samma juridiska skydd som gifta. Det är som om lagstiftningen på just detta område har stannat kvar i ett medeltidstänkande.

Om Arenas chefredaktör hade bemödat sig om att läsa äktenskapsbalken och lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap så hade hon förmodligen förstått bättre än att blanda ihop sambo- och parnerskapslagstiftningen. Sambolagen är nämligen en lag som ger den ekonomiskt svagare parten ett visst skydd vid spruckna, äktenskapsliknande relationer. Lagen om registrerat partnerskap ger däremot parterna exakt samma skydd som vid ett vanligt äktenskap. Skillnaderna mellan äktenskap och registrerade partnerskap är mer av byråkratisk natur, såsom att det saknas en prövningsmyndighet för att registrera partnerskap mellan parter under 18 år.

Den “viktigaste” skillnaden, för bögarna, tycks vara att svenska kyrkan inte får ägna sig åt att registrera partnerskap, men däremot att förrätta vigslar. Detta är däremot endast en pappersfråga, då en ceremoni helt i nivå med vigsel visst kan hållas i svenska kyrkor. Ordalydelsen (”tager du denna…” osv) för kyrkans välsignelse över registrerat partnerskap, liksom ceremonin i övrigt, är i princip identisk med kyrkans gudtjänstordning för vanlig heterosexuell vigsel.

Så någon skillnad mellan vigselceremoni och ceremoni över registrerade partnerskap existerar alltså inte. Inte heller har en fattig bög som försöker suga ut en rik bög när det registrerade partnerskapet väl är över sämre chanser att casha ut med tämligen god vinstmarginal än en vanlig kvinnlig golddigger som parasiterar valfri svensk industrimagnat. Vad man bråkar om, från böglobbyns sida, är alltså “rätten” att använda kyrkans beteckning “äktenskap” - själva ordet - på sin juridiskt bindande parrelation. Kyrkan och kristdemokraterna går såklart i taket eftersom ordet “äktenskap” enligt bibeln definerar samvaron mellan man och kvinna och - dessutom - nog kan ses som ett varumärke till vilket kyrkan innehar ett över tusenårigt ägarskap.

Så varför bråkar HBT-lobbyn då om “rätten” till äktenskapet? Min gissning är att 50% av de som i falsett skriker diskriminering har lika dålig insikt i den faktiska bristen på skillnader mellan äktenskap och partnerskap som en genomsnittlig socialdemokratisk chefredaktör på Arena. För om man till skillnad från mig ägnat ungdomstiden åt att pilla anal istället för att utveckla läskunnighet i svenska är det nog roligare att bli arg än att sätta sig ned och läsa hur lagen man vill bråka om faktiskt är utformad.

Den andra hälften av alla vigseldebatterande stjärtgossar därute, som alltså vet att frågan i själva verket inte förtjänar deras uppmärksamhet, är förmodligen (som vanligt när det gäller HBT-lobbyn) bara ute efter att provocera. Och visst lyckas de med det, för nog saknas i dagsläget mer effektiva instrument att reta upp kyrkan med än inskränkt religionsfrihet och påtvingad statlig tolkning av bibeln.

Men vad tidningen Arena än tycker om allt mellan himmel och jord så kommer de faktiskt till en helt rimlig slutsats. Samma som kristdemokraterna faktiskt: Ta bort äktenskapets juridiska betydelse och inför en könsneutral samlevnadsbalk.

I ett modernt Sverige borde det vara en självklarhet att endast civilrättsliga ceremonier blir juridiskt bindande. I många länder ser det just ut så - för att bli juridiskt gifta måste alla par genomgå en civil ceremoni. Sen är en religiös dito frivillig. Faktum är att det ser så ut även för många svenskar, som tillhör religiösa samfund utan vigselrätt.

Tro det eller ej, men det mest radikala förslaget i debatten om könsneutrala äktenskap kommer från kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund. Han kan tänka sig att gå med på könsneutrala äktenskap, om bara ordet äktenskap byts mot samlevnad. En könsneutral samlevnadsbalk är just det som Sverige behöver - en samlad lagstiftning som inte diskriminerar utifrån kön, val av ceremoni eller samlevnadsform.

Så kan kyrkan i framtiden förrätta juridiskt oviktiga vigslar mellan sina missionärsknullande heteropar och ha ensamrätt till det då helt meningslösa ordet äktenskap bäst fasen de vill tills helvetet brinner ned eller Messias åter stiger ned från himlen på den yttersta dagen. Bara vi som inte bryr oss slipper ta del av tramset undertiden så är jag nöjd, och sannolikt bögarna med.

Läs mer: DN, DN, DN.

Bloggar: Beta alfa, Blogge,

Andra bloggar om: homoäktenskap, homovigsel, kristdemokraterna, arena, bögar, arselpetare, stjärtgossar, korvryttare, homofiler, smygbögar, svenska kyrkan, kyrkan, feminism, genusvetenskap

PS.
Ang. Arena-människans rader

“Staten ska inte heller lägga någon värdering i om par väljer att binda sig juridiskt eller inte genom äktenskap. Trots det har sambor i dag inte samma juridiska skydd som gifta”

jag antar att jag inte missförstod henne. Eller är hon galen?

Thomas Bodström och hans projekt, Advokatfirman Borgström & Bodström, drabbades igår av ett bakslag i sina försök att låsa in “världsartisten” Tito Beltran i fängelse för våldtäkt.

Efter att Bodström oemotsagd fått avhandla skuldfrågan på en arena vald av f.d. justitieministern själv - d.v.s. i Expressens Nöjesbilaga - möter han nu vissa svårigheter beträffande våldtäktsnöjet när saken väl prövas av allmän domstol. Samtidigt ligger Expressen för 17:e gången på justitiekanslerns bord.

Onsdagen började annars bra för Bodström i rätten, då antisexlobbyisten och kristnahögerprofilen Carola Häggkvist gick ed på att hon talat med den våldtagna barnflickan just efter det påstådda övergreppet:

- Jag pratade med barnflickan själv. Hon sa att det Tito Beltran gjorde var att hans lem var inne i henne. Hon var oskuld och jag förstod vikten av att vilja behålla sin oskuld.

När försvaret frågade varför hon inte sagt ett ljud om detta i det polisförhör som hållits (i en halvtimme) per telefon viftade hon bort anklagelsen med att polisen varit “för slarvig” för att hon skulle kunna erinra sig denna lilla detalj. Strax därefter bröt fröken Häggkvist ihop och sprang med en huva över huvudet ut från rättssalen. Thomas Bodström ska enligt okritiska journalister, ha givit vederbörande ett varmt leende som tack för hjälpen.

För oss utomstående kan saken tyckas lite märklig. Varför avstår inte bara offret, utan även två utomstående kvinnor från att berätta den så kallade sanningen under närmare 10 års tid? Och varför bryter Carola ihop av att behöva tala under ed? Blir inte bara offer, utan även alla kvinnliga åhörare, “paralyserade” så fort nån andas våldtäkt numera?

Först när turnens kapellmästare, Robert Wells, lämnade sitt vittnesmål fick vi en förklaring till Carolas minst sagt märkliga vittnesmål. Tydligen hade Maria Lundqvist ringt runt till de kvinnor som var med på turnen och förklarat hur de skulle uttrycka sig i rätten för att få Tito fälld, och hur “viktigt det var” att “vi kvinnor går ihop om det här” och berättar om hans “sexuella beteende”. Robert Wells sambo, Maria Sköld, bekräftar att hon blivit uppringd:

– Maria förklarade hur viktigt det är att vi alla kvinnor går ihop och berättar om hans sexuella beteende. Jag förklarade att jag hade ingenting att berätta.

– Det är på gränsen till uppvigling att göra något sådant, sade Robert Wells.

Wells berättade också att Carola uppträtt med Tito (sjungit duett) som om ingenting hänt dagarna efter “våldtäkten”, och han sade sig ha mycket svårt att förstå både detta och Maria Lundqvists agerande:

– Hon borde absolut ha slagit näven i bordet under turnén. Jag kan för mitt liv inte fatta hur hon kan stå på scen med Tito och hålla masken.

Thomas Bodström frågar Carola om hon inte heller sagt något.

– Det tycker jag är ännu konstigare, att hon kunde stå där och sjunga duett med Tito. Jag fattar inte hur de pallade det, sade Robert Wells.

Och idag kan vi läsa att inte heller Carolas dåvarande man, Runar Søgaard, fått höra ett ljud från Carola om våldtäkten.

– Inte en enda gång nämnde Carola något om det här. Om det hade varit en våldtäkt är det väl inte något man glömmer att berätta för sin man? Det är för stort för att det inte skulle ha blivit nämnt, särskilt eftersom hon och Beltran sjöng tillsammans. …

– Dels att det här kommer upp nu, nästan nio år senare. Och dels att jag aldrig har märkt något. Jag är rätt och slätt otroligt överraskad, säger Runar Søgaard till VG.

För de flesta som betraktar cirkusen på avstånd kan naturligtvis varje tanke på en fällande dom med enkelhet uteslutas. För trots att f.d. justitieministern och numera justitieutskottets ordförande är målsägarbiträde, en expolis begår brott och stör utredningen på fritiden, en kristen antisexlobbyist och Livets Ord-medlem är huvudvittne och en gammal tantkomiker med attackfeministiska ambitioner ringer runt och uppviglar till mened, så verkar det inte gå hem den här gången. Tito kommer att bli dömd i domskälen men friad i domslutet och med det har Sverige äntligen fått sin första riktiga OJ Simpson.

Förhoppningsvis kan människoödet Tito sätta svensk våldtäktshysteri under luppen även i hemlandet. Det vore på tiden nämligen, innan hela världen stämmer in i unisont hånskratt och utländska UD sätter upp Sverige på samma varningslista som arabländerna vad gäller rättsväsendets syn på sexualitet. För vilken nation vill ha sina medborgare turistandes där varje samlag är våldtäkt tills dess motsatsen bevisats och där häktesreglerna låter dig sitta godtyckligt frihetsberövad i uppåt ett halvår om din åklagare råkar vara på semester? Inte den forna diktaturstaten Chile i alla fall, om jag förstår regeringen rätt när de sänder sin ambassadör att övervaka våra svenska sexprocesser.

Fördjupning/Läs mer:
Robert Wells vittnesmål - artikel i Aftonbladet.
Runar ifrågasätter Carolas vittnesmål - Aftonbladet.
Här flyr Carola - Expressen.
Vill de döda min man? - Titos sambo i Expressen.
Carola och ex-svärmor vittnar - Dagens Nyheter.
Vittne i våldtäktsrättegång polisanmäls - Ystads Allehanda.

Andra bloggar om: tito beltran, våldtäkt, sexualbrott, våldtäkter, omvänd bevisbörda, maria lundqvist, barnflickan, robert wells, carola

Jag har avnjutit någon slags ny jultradition som vår statsminister tycks vilja skapa, nämligen “Statsministerns Jultal Till Nationen”. Synd bara att mannen på posten, Fredrik Reinfeldt, inte direkt är någon talare.

Mellan stamningarna och de många talfelen - som i sig lockade till många hånskratt - delade vår statsminister också ut en känga till alla de intellektuella som ifrågasatt om moderaternas “hårdare tag” verkligen behövs inom brottsbekämpningen. Raderna är som följer:

Fredrik Reinfeldt: “Men även om det vi alla ser - att våldet ökar - är sant så säger vissa att det inte stämmer. Det räcker med att fråga så står Jerzy Sarnecki där och säger att våldet minskar och går ut i media med det. Att våldet, trots att vi alla vet vad vi ser varje dag på tv och i tidningarna, så minskar våldet.”

Fredrik Reinfeldt menar alltså att kriminologiprofessor Sarnecki har fel. Det är inte svårt att förstå. Om han har rätt så innebär det ju - bland annat - att hela moderaternas kriminalpolitik är fel. Låt oss därför titta på lite siffror från BRÅ.

År 2006 dödades totalt 91 personer. 2000-talets första 7 år dödades i genomsnitt 10 personer färre per år än under decenniet innan. Sedan 80-talet är minskningen i genomsnitt 17 dödsoffer per år.

Den största enskilda offergruppen är männen. Antalet kvinnor (ca 20%) har legat konstant sedan 80-talet.

Vill man fördjupa sig i hur våldet minskar i Sverige kan man läsa rapporten Dödligt våld, av Brottsförebyggande rådet (Brå). Vad gäller Fredriks jultal så duger det inte mycket som fördjupning, men har ungefär samma underhållningsvärde som idol. Det enda som saknas är en jury, som likt Peter Swartling kan rätta alla talanglösa mobboffer med ord som “Nej Fredrik, du blir aldrig någon talare. Du saknar all förmåga. Åk hem med dig”. Men trots att det mobboffer som står i centrum för Jultalet, i motsats till motsvarande stackare i Idol, faktiskt kan åka hem igen och helt sakna vetskap om sin egen uselhet, så är förnedringstv av detta slag fortfarande god underhållning. Jag kommer sannolikt att skratta gott även nästa år.