Widar Nord

Kamera av modell Sony-DC-398-UH utanför Cafét - Behöver inget fungerande grafik-
kort. Foto: DN.

F.d. justitieminister Thomas Bodström har varit ute och pladdrat i media igen. Idag är han ledsen för alla stackars krogvakters skull, då dessa enligt Thomas har en sådan förfärlig arbetsmiljö att de inte kan arbeta seriöst. Omsorgen från f.d. justitieministerns sida är uttryckt med hänvisning till den senaste grova misshandeln utanför Café Opera, då den K1-kampsportande vaktchefen slog sönder en djurgårdssupporter så att denne fick tillbringa natten i respirator.

För det första har jag inte mycket till övers för all gråt och tandagnisslan över krogvakters så kallade förfärliga arbetsmiljö. Vad fan. När jag i min ungdoms dagar jobbade på McDonalds fanns där en restaurangchef som jobbade som dörrvakt på Stureplan. Hans huvudsakliga arbetsuppgifter på McDonalds syntes vara att ligga med alla 16-åriga anställda (ett 20-tal småbrudar, så att han klarade sig undan en falsk våldtäktsanmälan är mig mycket förvånande) och fuska med de anställdas löner så att alla fick för lite lön. Han var väl runt 40 år, rakad skalle givetvis, och hade ett mycket typiskt dörrvaktsutseende. Som vakt på numera nedlagda “Nasty”/”Bunny” har jag svårt att se vari den förfärliga arbetsmiljön bestod. Förutom att spöa folk för nöjes skull jobbar ju dörrvakter på sådana hak mest med att bli erbjudna avsugningar från svenska tjejer, som vill gå före i kön eller ha ett permanent VIP-kort¹. Lönen till vakter är ju dessutom nästan alltid svart, så det blir ju en hel del slantar i fickan. Hur detta blir “en av våra svåraste arbetsmiljöer” har jag en smula svårt att förstå, men Thomas Bodström kanske vet bättre.

Thomas förslag är nämligen att polisen ska samarbeta mer med vakterna, och även agera tillsynsmyndighet i en större utsträckning än idag. Eftersom vår käre åklagare - trots stora ansträngningar får man anta - inte lyckats hitta någon sedvanlig och helt dåraktig bortförklaring, blev han tvungen att häkta vaktchefen på misstankegraden sannolika skäl. När det handlar om ordningsvakter och sedvanliga åklagare betyder detta att vakten är skyldig bortom allt rimligt tvivel, och att han kommer att bli dömd till ett långvarigt fängelsestraff om ingen i tingsrätten har större mod än åklagaren och helt enkelt friar vakten trots att denne är överbevisad.

Thomas förslag är överflödigt av flera anledningar.

För det första dröjde det närmare en timme innan polisen kom till platsen, vilket gav god tid för vakten att utföra det vanliga ordningsvaktsarbetet efter en händelse av ovan nämnt slag. Sannolikt hann han både kamma sig, radera bilderna från övervakningskamerornas datorer samt säga till personalen på Café Opera hur de “mycket samstämmiga”, och för all del också lögnaktiga, vittnesmålen skulle lämnas i det stora huset på Kungsholmen senare i höst. Krogpersonal skyddar nämligen alltid sina ordningsvakter undan rättvisan genom mened, och hjälper också till att sätta dit oskyldiga genom samma brott. Detta visade sig bland annat under rättegången mot Anna Sjödin, då flickan i baren tog tillbaka sitt vittnesmål efter att hon blivit informerad om de straffrättsliga konsekvenserna av att ljuga i rätten.

Nåväl. När bilderna var raderade struntade polisen (åklagaren?) i att beslagta datorn som spelat in bildmaterialet. Man kan som bekant återskapa det som en K1-fajtande dörrvakt försökt ta bort, med ett fiffigt litet program som kollegorna på IT-brott förfogar över. Ändå struntar man alltså i det och nöjer sig med att begära in datorns “grafikkort”. Åklagaren konstaterar “besviket” att grafikkortet förmodligen varit trasigt, eftersom denna samstämmiga uppgift kommit från Caféets anställda och den kriminelle VD:n Abbe Ibrahim intygar att grafikkortet var trasigt.

Det finns bara ett problem med lögnen. Café Operas övervakningssystem är inte beroende av något grafikkort.

Kamerorna opererar över nätverk och bilderna sparas sedan på en centraldator med hårddisk. Ska bilderna försvinna måste någon av dessa samstämmiga uppgiftslämnare ha tagit bort dem. Svårare än så är det inte.

Vill man återskapa borttagna filer så är detta enkelt i de flesta filsystem. Speciellt om borttagningsförsöket är gjort av en idiotisk vakt med 90 i IQ, eller någon idiotisk krog-VD med 105 i IQ. Mitt tips till polisen och åklagare Fredrik Ingblad är därför att slå en signal till kollega Jim Keyser på rikskriminalens IT-brottsrotel, efter att först ha beslagtagit även hårddiskarna.

Men det lär man väl knappast göra. För även om Thomas Bodström ropar på ytterligare integrering så får man nog säga att samarbetet mellan krogvakterna och polisen fungerar alldeles utmärkt.

P.S.
Alla ni som tyckte att min “insikt om kampsport var begränsad” och skulle mordhota mig och larva er efter inlägget K1: Dörrvakter som slår ihjäl varann , var måhända söta och naiva. Tyvärr hade ni, som så ofta förr när dörrvakter uttalar sig i min blogg, åt helvete fel. Jag antar att ni vet att den nu inlåste Café Opera-dörrvakten råkar vara mästare i just K1? Precis som resten av K1-eliten sitter han alltså snart i fängelse.

¹Innan du besvärar ditt juridiska ombud för att börja leva djävulen i onödan, så tänk på följande: Förtal är inte förtal så länge jag kan bevisa mina påståenden. Och det kan jag. Gick det in?

I debatten om att män ska förbjudas att tjata om sex (det ska rubriceras “våldtäkt”, vad annars?) har de mest skrämmande åsikter framförts. Det värsta är att dårskapen uttrycks på fullt allvar av en mycket stor mängd högt uppsatta politiker. Detta ändrar dock inte på faktumet att åsikten är helt sinnessjuk.

Typfallet är att killar som får kvinnligt sällskap hem från krogen inte ska få fråga mer än en gång om tjejen vill ha sex. Ger hon med sig efter “tjat” ska ligget kallas för “våldtäkt”, med därtill hörande straffskalor. Kriminalreportern/författaren Katarina Wennstam och bloggaren “Syrran” menar att verktyget nedan skulle vara lösingen på problemet. Wennstam ironiserar i sin bok “En riktig våldtäktsman” över att många skulle kunna tycka det var oetiskt av kvinnor att använda det fiktiva våldtäktsskyddet.

Nåja, för att stävja våldtäkter är det säkert en utmärkt idé. Däremot: Är det fler än jag som tycker det är tveksamt att ragga på krogen och låta sig tjatas till frivilligt sex iförd nedanstående? Kan det inte vara enklare att bara säga nej, om man nu inte vill ligga? Eller att inte ragga upp killar på krogen? Eller i vart fall låta bli att följa med dem hem?

För mig känns det mest som att radikalfeminism behöver en egen kod i DSM-IV vid det här laget. Debatten är inte frisk längre. Katarina Wennstam, “Syrran”, Katrine Kielos, Gudrun Schyman, Mikael Nesteus, Thomas Bodström, Hanne Kjöller och många många fler behöver institutionaliseras. Våldtäktshysterin med dess kamp mot ungdomars och mäns sexualitet har tagit över all förmåga till verklighetsinsikt hos dessa. I seriös debatt och lagstiftande roll hör deras okontrollerade ilska inte hemma. Fortsätter den att husera fritt i dessa forum återstår för oss normala människor endast att fly landet.

18-åriga programledaren Nour El-Refai från TV4 blottade sig för en man i Humlegården. Händelsen var ett inslag i humorprogrammet “Raj raj” och skedde i somras. Mannen “känner sig kränkt” och har gjort en polisanmälan. Nu ska flickan tydligen åtalas, gissningsvis för sexuellt ofredande.

– Själva idén var inte att visa brösten, utan att en ung tjej blottar sig i Humlegården som är väldigt känd för manliga blottare, säger hon till Aftonbladet. Trots ursäkter och försäkran att inslaget inte skulle sändas, tog mannen så illa vid sig att han polisanmälde henne, skriver Metro.

Mina tankar går till den drabbade mannen och hans familj. Jag hoppas att samhället kan ge honom, som offer för sexuella övergrepp av det här slaget, adekvat psykiatrisk hjälp för att behandla det trauma som händelsen innebär. Och naturligtvis, som Aftonbladet skriver, så både kan och ska tjejen ha fängelse!!!

Nä men allvarligt… kränkt? Jag tror jag garvar ihjäl mig! Det här landet och dess alltid sexuellt kränkta befolkning blir ett större skämt för varje dag.

Läs allt på Aftonbladet

DNs artiklar om knarkläkarna verkar ha tagit skruv. Det är fantastiskt. Nu har en 63-årig och ökänd knarkläkare, som skrivit ut mängder av narkotiska preparat till missbrukare, blivit av med legitimationen.

“När Socialstyrelsen, vars uppgift är att granska sjukvården och garantera att patienter får en trygg och fungerande vård, krävt att få insyn i läkarens verksamhet, har läkaren vägrat att samarbeta.

Det har lett till att Socialstyrelsen vid flera tillfällen tvingats göra razzior på läkarens klinik med hjälp av poliseskort.

Då har läkaren svarat med att försöka stämma Socialstyrelsen på 14 miljoner kronor.”

Låter som en skön kille, men nu var det alltså färdigförskrivet såhär lagom till pensionen. Man kan kanske hålla med Läkarförbundet (!) om att en skärpt lagstiftning behövs.

Läs mer på dn

Hej,
jag läser dina bloggningar om våldtäkter och har en fråga. Det är så att min tjej har just dumpat mig och istället blivit tillsammans med min barndomspolare. Jag är lite sur på henne eftersom jag förlorat både henne och min bästa kompis den här veckan. Nu till min fråga. I början av vårt förhållande (april) hade vi sex på kvällen och efteråt så somnde vi ganska direkt. På morgonen vaknade jag av att hon sög av mig. Hon slutade när jag vaknade och vi gick upp och åt frukost tillsammans. Min fråga är om jag kan anmäla henne för det här? Naturligtvis var det ju bara skönt men såhär i efterhand vill jag ju jävlas med henne på alla vis. Vad säger tror du, är det kört eller?

Hälsningar från P i Örebro

Hej P,

haha. Om det är kört för någon så är det henne det är kört för. Övergreppet du har blivit utsatt för kallas sedan lagändringen 2005 för våldtäkt av normalgraden och det får absolut inte viftas bort. “En våldtäkt är en våldtäkt” heter det ju och därmed får inte skillnaderna mellan dessa “våldtäkter” och riktiga våldtäkter ens dikuteras.

Polisanmäl flickan och kräv 200 000 i skadestånd. Vi har sett män lyckas med sånt här förr, bland annat i Norge, där en kvinna fick casha av ett kännbart skadestånd och dessutom sitta i fängelse i nära ett år. Mannen, som också blev avsugen, avbröt inte våldtäkten när han vaknade utan lutade sig tillbaka och avnjöt så att säga hela akten. Ändå blev fick den, också i det här fallet, yngre kvinnan ett kännbart straff. Lagstiftningen som man har i Norge och Sverige, där alla sexbrott kallas för våldtäkt, är i princip identisk. Därmed kan kvinnor alltså våldta män.

Det är viktigt att du uppsöker en psykolog för att tala om vad som hänt. En sådan kan också ge dig förklaringar till varför du t.ex. fortsatte att vara tillsammans med tjejen, varför du inte anmält tidigare och liknande. Anteckna förklaringsmodellerna och lär dig dem utantill inför en eventuell rättegång. Några ord kan vara bra att plugga redan nu: “förträngda minnen”, “posttraumatisk stress” och “traumatisering”.

Lycka till!

PS.
Precis som i Norge använde vi i Sverige omvänd bevisbörda i våldtäktsmål. I det norska fallet hävdade ju kvinnan att mannen var vaken, men rätten ansåg att mannen hade “högre trovärdighet” än henne när han påstod att han sov, så de dömde kvinnan ändå. Precis som i Stureplansfallet alltså, där målsägandes “trovärdighet” avgjorde utgången (trots att hon ljög, ändrade sig och tog tillbaka flera uppgifter under processens gång). Dina chanser att få tjejen inlåst samt erhålla skadestånd torde alltså vara oändliga.
DS.

Andra bloggar om: feminism, genusvetenskap, genus, våldtäkter, stureplansfallet, våldtäkt, fi, thomad bodström, sexuellt utnyttjande

En smula oväntat blev stureplansprofilerna fällda i Svea hovrätt. Var och en fick 4 års fängelse för grov våldtäkt. Domen är ytterligare ett bevis på att man tillämpar delad bevisbörda i våldtäktsmål. Den här gången genom att tänja på begreppet trovärdighet.

Att det skulle bli just grov våldtäkt vid en fällande dom var väntat, eftersom Thomas bestämt att våldtäkt med mer än en gärningsman automatiskt ska betraktas som grov. Hovrätten fastslog därmed att även gruppsex, som ju av naturen involverar mer än en “gärningsman”, som övergår i övergrepp ska anses som grov våldtäkt. Lägsta straffet är då 4 års fängelse.

Efter att ha läst domen och sett ivf. halva rättegången är jag inte säker. Hovrätten har förvisso rätt i att MV framstår som mer trovärdig än bratsen, men å andra sidan har jag svårt att inte köpa tingsrättens resonemang om uppsåt. Speciellt enkelt blir detta att ta till sig då både målsägande och JK druckit en hel del.

Dessutom är flera punkter, där målsägande motbevisas av teknisk bevisning, mycket märkliga. AJ lyckas bli dömd för att ha fört upp en fjärrkontroll i analen på målsägande, trots att en teknisk undersökning av samma fjärrkontroll visar att så inte kan ha skett. Inte med ett ord förklarar hovrätten varför den tekniska undersökningen är mindre tillförlitlig än målsägandes påstående. Man har nöjt sig med att konstatera att målsägande fått en mängd mindre skador och att detta, vid sidan av att hon mycket snabbt ringer larmcentralen och anmäler våldtäkten, räcker för en fällande dom.

Det finns naturligtvis ingenting som säger att en tjej som går med på våldsamt sex en gång har någon slags skyldighet att tåla liknande behandling igen. Däremot förlorar såklart skadorna sitt självständiga bevisvärde om målsägande säger sig ha gått med på ovanligt hårdhänt sex i tidigare sammanhang. Så torde i alla fall vara fallet om dessa skador är av mindre allvarlig karaktär. Något annat än blåmärken och rodnader rörde det sig inte heller om, förutom en vaginal bristning som lett till visst blodvite. Skador som alltså, tvärtemot vad HovR:n säger, förklarats av de tilltalade. En skada, som AJ och JK också blev dömda för att ha orsakat, kan inte ens målsägande själv erinra sig om att de tillfogat henne. Det rörde rodnader som bildade ordet “SEX” någonstans på hennes lår, och som skulle ha uppkommit genom att någon nypt henne.

En annan sak som stärker de tilltalades berättelse var AJ och JKs berättelser var mycket lika, trots att de hållits isolerade i princip från och med att gruppsexet/våldtäkten skedde. Således är de, i objektiv mening, trovärdiga. Målsägande ljög i de första polisförhören om att hon redan från början motsatte sig sex. Detta tog hon sedan tillbaka och erkände i tingsrätten, under ed, att samlagen inledningsvis varit frivilliga. Hon har också ändrat sig, eller i vart fall förtydligat tidigare påståenden, som skiljer sig avsevärt mellan tingsrätt och hovrätt. Bl.a. hette det i hovrätten att hon aldrig tidigare haft våldssex med grabbarna, medan hon i tingsrätten påstod att det förekommit örfilar, bespottning och andra sadomachostiska inslag andra gånger då de tre haft sex.

En påhittig ny uppgift, som målsägande också mycket passande lyckats erinra sig först i hovrätten, är att hon försökt ta sig loss medelst “sparkar” och inte bara genom att “riva” grabbarna så att hennes “lösnaglar lossnade”. Då man varken hittat lösnaglar i lägenheten eller några rivsår på grabbarna framstår denna tämligen sent ihågkomna uppgift för mig, tyvärr, som en efterkonstruktion som det opålitliga målsägarbiträdet Elisabeth Massi Fritz, likväl som målsägande själv, kan ha hittat på.

En målsägande som ljuger för att sedan på en punkt bli överbevisad av teknisk bevisning, och på en annan helt enkelt ändra sig, ska - objektivt sett - inte anses speciellt trovärdig. Det ska däremot två tilltalade som - även om de suttit häktade och isolerade sedan gripandet - ger en mycket samstämmig berättelse. Speciellt när de är ostraffade sedan tidigare och således också borde sakna vana vid att “prata ihop sig” direkt efter ett begånget brott.

Hovrätten har alltså struntat i ovanstående och meddelat fällande dom ändå, med förklaringen att målsägande anses trovärdig. Någon motivering till varför man anser att hennes trovärdighet är avsevärt högre än grabbarnas, vilket rimligen borde krävas för att låsa in två unga människor 4 år i fängelse, orkade dock inte Svea hovrätt prestera den här gången.

Och nej, medias yranden om att HD kan pröva fallet är tyvärr ogrundade. Det är ytterst sällan som HD tar sig an bevisfrågor och i sexualbrottsmål finns redan, i motsats till vad t.ex. advokat Per E Samuelsson påstått i media, praxis kring hur bevisvärdering ska gå till. Tyvärr har man i flera fall (t.ex. Södertäljemålet, NJA 1997 s. 538 och NJA 1992, s. 446, NJA 1993, s. 68 samt 616, NJA 1991, s. 83) lagt ribban ganska lågt. Att hovrättsdomen, till skillnad från dessa prejudikat, är ett illa skrivet hastverk med illa motiverat domslut och en rad förbiseenden är förmodligen inte heller tillräckligt för att ge prövningstillstånd i HD.

• Läs den fällande hovrättsdomen här.
• Läs den friande tingsrättsdomen här

Huruvida stureplansprofilerna kan dömas utan bevis mot sitt nekande är en fråga som Svea hovrätt ska ha klurat klart på tills imorgon.

Således kan vi antingen vänta oss en fällande dom på någorlunda tveksamma grunder, eller en uppsjö av demonstrationer mot principen om rättssäkerhet.

En bra program- ledare ger själv svaren. En bra åklagare nöjer sig med att ställa frågorna.

I artikeln Kul att bli våldtagen? förvrider DN’s rubriksättare verkligheten till det yttersta. De fyra Cityåklagarna, som förstörde för våldtäktsfanatikerna genom att avslöja att kejsaren var naken, får löpa gatlopp i media och det var mycket väntat. DNs artikel bär dock ett ovanligt tydligt exemplar av idiotins mindre glamourösa prägel.

Sannolikt har man gått igenom ett mycket stort antal offentliga våldtäktshandlingar från de fyra åklagarna, i jakt på något förbiseende eller fel som kan blåsas upp. Detta har man inte hittat, så istället väljer man att misstolka en situation när åklagare Anders Sundholm i ett inledande förhör med en flicka frågar vad som hänt, “var det något kul? tråkigt?”

På så vis lyckas man få en urgammal och nödvändig rättslig princip - neutral förhörsteknik - att framstå som arrogans mot förhörspersonen och närmast ett övergrepp i sig. Vanligt hederligt folk, den här gången bestående av min egen far, skickar mig artikeln och har - helt i enlighet med DNs avsikt får man anta - uppfattat den som ytterligare ett exempel på hur illa kvinnor bemöts från rättväsendets sida när de anmäler en våldtäkt.

Varför ska då åklagaren inte säga saker i stil med “Naw lilla gumman, vad hemskt du måste må… Berätta nu för farbror åklagare hur det gick till när du blev våldtagen?”. Jo, det beror på att sådana förhör, där åklagaren så att säga lägger orden i munnen på den förhörde, strider mot god juridisk sed och sällan tas fasta på av rätten. Ledande förhör har använts i många justitiemord genom åren, bl.a. använde Sveriges troligtvis sämste åklagare, Christer van der Kwast, denna teknik när han låste in Thomas Quick för en hel rad mord som han inte begått, plus ett och annat med möjlig - men inte trolig - förankring i verkligheten.

Men vad är det egentligen som förbjuder åklagarna att likt van der Kwast leka Magnus Härenstam och göra om rättsprocessen till något slags juridiskt Jeopardy där de själva ger svaren och den åtalade på sin höjd tillåts vara frågande?

Jo, för att om en sådan förhörsteknik tillämpas kan inte åklagaren förvänta sig en fällande dom. Förhör som låter åklagaren hålla låda om vad som hänt och enbart ber förhörspersonen att bekräfta vad han redan vet ger inte intrycket av att beskriva den förhördes objektiva minnesbilder. De tillmäts därför, som juristerna säger, mycket litet värde.

Så om journalisterna vill se fler män skaka galler för våldtäkt så ska de nog låta åklagarna jobba som de alltid har gjort och försöka angripa dem på något sakligt plan istället. Tramset om att man låter “oerfarna assistentåklagare” hantera våldtäktsmål, istället för överåklagare som van der Kwast, är ett exempel på den direkta motsatsen.

Även argumentet att man borde höra den utpekade gärningsmannen i fler fall är märkligt. De gånger det inte sker är ju våldtäktshistorien antingen påhittad, ihopdrömd eller helt och hållet omöjlig att styrka. I fallet mot den s.k. stureplansprofilen, som nämns som talande exempel, hade han ju både alibi och var med yttersta tveksamhet att betrakta som “utpekad”, då han figurerade över halva internet när anmälningen gjordes.

Ändå fick stureplansprofilen roa sig med att sitta häktad duktigt länge även denna gång. Att åklagaren lät kvarhålla honom i häkte så länge, för att sedan släppa ut honom utan något förhör, tyder mer på att historien visat sig vara helt fel än att åklagaren snålat med resurserna. Häktning är ju också ett frihetsberövande och ska inte - ens i sexualbrottsmål - ske utan mycket starka skäl.

När det gäller våldtäkt hälls det ut miljoner kronor skattemedel så fort en kvinna låter antyda ett knyst om att hon nog känner att hon eventuellt kanske har blivit våldtagen. Det feministiska förslaget, att advokater inte borde tillåtas i våldtäktsmål, kan visserligen göra det hela en smula billigare. Men om alla brott hade utretts lika väl som våldtäkt görs idag, och om beviskraven hade varit lika låga, så skulle vi inte ha någon brottslighet kvar i Sverige.

Alla som begått något brott hade helt enkelt suttit i fängelse.

Och en hel del andra med.

Andra bloggar om: våldtäkt, stureplansprofilerna, stureplan, åklagare, sexualbrott, rättssäkerhet, dagens, nyheter

PS.
Och hur gick det då för Anders Sundholm i sitt mål mot de åtta gossebarnen från Afrika? Tre av dem dömdes för grovt sexuellt utnyttjande till vård inom socialtjänsten, andra hade inte uppnått straffmyndig ålder. Flickans målsägarbiträde var mycket nöjd och de 184 000 kronor i skadestånd som hon tilldömdes utgjorde på sin tid ett rekord för grovt sexuellt utnyttjande, som vanmaktsbrottet hette då. Ett sällsynt framgångsrikt åtal således, helt utan ledande förhör.

Jag har länge irriterat mig på den dåliga analytiska förmågan och den skräpiga svenskan i svenska bloggar. Dvs. de bloggar som inte skrivs av redan etablerade mediepersonligheter. Nu har jag dock surfat reda på ett undantag, som knäcker både mig och resten av den så kallade bloggosfären:

http://johannasjodin.blogg.se/

En bitterljuv högstadietjej som bloggar om det som numera kallas genusteorier. Att hon poserar topless på omslaget (barnpornografi) gör inte saken sämre.

Reservation: Bloggen är naturligtvis radikalfeministisk och det heter bl.a. att en man som tjatar på en kvinna om ett ligg ska dömas för våldtäkt. Att den är välskiven och argumenten sällsynt tydliga är dock ett faktum som inte låter sig överskuggas av de rabiata åsikterna.

Leif GW Persson gillar inte att såväl HD som underinstanser i princip inte längre dömer till vård, utan i högre grad fängelse, men med straffrabatt för “särskilda omständigheter”, såsom att mördaren var galen. Beatrice Ask vill ta tag i problemet och ifrågavarande kriminologiprofessor kommenterar initiativet i dagens Expressen:

“Vad är det som får mig att gilla Beatrice Ask? Att hon till skillnad från sin gediget imkompetente företrädare kan skilja stort från smått, väsentligheter från detaljer. Att hon inte bara låter truten gå som en vanlig varmluftsfläkt.

Och kan hon bara göra något vettigt åt alla gediget tokiga mördare som i brist på bättre ändå sätts i fängelse så lovar jag henne en puss på mun.”

Läs resten på Expressen