Widar Nord

Snälla någon, Björn Ranelid behöver ett vårdintyg. Jag läser en intervju i Expressen och konstaterar att om den mannen inte är sinnessjuk så spelar han i alla fall riktigt bra.

PR-kupp eller inte - det ska sluta med tvångsomhändertagning. För varken allmänheten eller Jan Guillou önskar sig hellre att vi får uppleva en Ted Gärdestad 2.0.

Och vi som bor på Hornsgatan vill inte få en Ranelid nedramlande i skallen när vi går till jobbet.

Cityåklagarna Anna Pettersson, Anders Sundholm, Anders Halfwordson och Rolf Hillegren raljerar på SvD Brännpunkt om mediernas allt mer fanatiska rapportering kring våldtäkter. En mycket alarmerande uppgift som författarna lämnar är att åklagarna börjar vika sig för mediatrycket och påverkas i sitt arbete.

Artikeln påminner oss om att sexualbrottsmål är en av de brottmål som utreds allra bäst - trots att många påstår motsatsen. Enorma resurser har satsats på att fler män ska bli dömda för våldtäkt och att fler våldtäkter ska anmälas. Mycket litet har dock gjorts för att skydda individer från falska anmälningar eller anmälningar som saknar grund. Istället tvingas åklagarna ytterligare utreda påhittade eller inbillade våldtäkter:

“Det är närmast omöjligt att på ett meningsfullt sätt driva en undersökning med en mål­s­ägande som inte har mer att ­bidra med än att hon har en känsla av att hon våldtagits därför att hon vaknat i fel säng. Men så ser faktiskt många ­anmälningar ut.”

Media har på senare tid tvingat fram en ny trend inom åklageriet. När en utredning läggs ned blir det alltid ett vansinnigt rabalder. Då viker sig åklagarna och öppnar utredningen igen (ofta genom s.k. överprövning, då en mer erfaren åklagare river upp ett tidigare nedläggningsbeslut). När mediastormen lagt sig lägger man dock genast ned även denna nyöppnade undersökning, och slipper därmed löpa gatlopp i pressen. Återöppnandet av den mycket uppmärksammade förundersökningen mot svenska hockeylandslaget tas upp som exempel.

Professor Madeleine Leijonhufvud utvecklar i samma tidning vad hon i flera år sagt om samtyckeskrav för sex. Nu menar ju inte professorn att brist på uttalat samtycke automatiskt ska vara våldtäkt (så som Miljöpartiet föreslagit). Däremot vill hon vid sidan av våldtäktsrubriceringen (sexuellt utnyttjande/ofredande?) straffa de som av oaktsamhet inte förstår att deras sexpartner - trots att hon varken gör motstånd eller protesterar muntligen - innerst inne nog eventuellt inte vill ha sex på riktigt. Det rör sig alltså om tillfällen då kvinnan varken vill eller inte vill, men då hennes ovilja inte är tillräckligt stark för att frambringa ett tydligt nej eller att göra fysiskt motstånd. Min gissning är också att anmälningar kommer ske när kvinnan först i efterhand kommer fram till att hon nog egentligen inte ville, eller i vart fall numera ångrar sig. Att man inte kan straffa män som begår denna typ av misstag lika hårt som man straffar våldtäktsmän begriper Leijonhufvud, men däremot inte Miljöpartiet.

Professorn är ingalunda någon idiot, så hon är förmodligen medveten om att uppsåt genom s.k. “oaktsamhet” i praxis betyder att det måste ha funnits ett vanligt verkligt uppsåt, men att detta är svårt att bevisa. En och annan stureplansprofil hade i somliga journalisters fantasivärld måhända blivit dömd om en leijonhufvudsk lagstiftning blivit verklighet. I verkligheten har dock de tilltalade advokater, och sådana torde upplysa varje stureplansprofil i världen om vikten av att påstå att det kändes som om målsägande verkligen ville knulla. “Samtycke”, så som Leijonhufvud vill uttrycka saken, är inte en fråga om formkrav på en uttalad eller nedskriven överenskommelse. Det blir däremot en förändring av vem som får frågorna under rättegången.

Idag är det kvinnans uppgift att tala om för en kille som försöker ragga upp henne att hon inte vill ha sex. Om hon varken orkar knuffa bort vederbörande, gå därifrån eller, kort och gott, säga “nej” blir det normalt svårt att kalla samlaget för en våldtäkt. Detta vill Miljöpartiet, efter att ha missförstått Leijonhufvud, nu ändra på. Lagändringen skulle kunna likna den engelska varianten:

”En man begår våldtäkt, om han a) har samlag med en kvinna, som vid tiden för samlaget inte samtycker till detta, och b) vid den tiden inser att hon inte samtycker till samlaget eller är oaktsam huruvida hon samtycker till det eller inte.”

Ändringen anser man nödvändig eftersom man har föreställningen att kvinnor blir “paralyserade” av att män raggar på dem, och därigenom hamnar i ett tillstånd som biologiskt förhindrar dem att säga nej till sex. Det ska av denna anledning avkrävas en samtyckesutredning från mannens sida, då denne förvissar sig om att kvinnan egentligen och innerst inne vill. Tyvärr, får man anta, åligger det även mannen att veta om kvinnan under morgondagen, nästa vecka eller om ett år när förhållandet brakar ihop, anser att hon vid tidpunkten för samlaget faktiskt ville.

Eftersom något aktivt handlande inte avkrävs kvinnorna kommer åklagarna istället att få ställa majoriteten av sina frågor till de tilltalade istället. Då dessa har advokater, som sannolikt inte låter dem svara svävande på av vilken inbillad anledning de ansåg sig ha ett samtycke, kommer lagändringen inte att föranleda en enda ytterligare fällande dom (om vi inte inför specialadvokater). Ty för de “stureplansprofiler” och liknande som måhända skulle fällts om de sagt samma sak i rätten som de gjorde i våras, kan inte en senare stiftad lag innebära något hot.

Sexualbrottsmål är inte svåra för att det saknas förbud mot att ha sex med någon som inte vill, eller för att det krävs att en gärningsman har ett uppsåt eller beter sig oaktsamt. Brottmål av denna karaktär är svåra för att det i princip alltid saknas vittnen och bevisning.

De fyra åklagarna från City åklagarkammare ger inte mycket för idén:

“Det ska stadgas samtycke vid samlag, tycker hon [Leijonhufvud] och bidrar välvilligt med förslag på frågor som åklagaren borde ställa till den misstänkte. Man tackar! Men vari ligger det nya och på vilket sätt skulle bevisproblemen minska? En av förutsättningarna för våldtäkt är ju bristande samtycke.

Leijonhufvud talar om anpassning till verkligheten. Till denna är hon välkommen.”

Andra bloggar om: åklagare, förundersökningar, våldtäkt, våldtäkter, stureplan, feminism, genus, madeliene leijonhufvud, straffrätt, sexualbrott, thomas bodström, samtycke

Ni som läst bloggen har förmodligen noterat de arga reaktionerna på mitt påstående att över hälften av alla våldtäkter som anmäls i Sverige är falska, om man undantar överfallsvåldtäkterna.

Nu visar det sig dock att även överfallsvåldtäkter är ett mycket vanligt ämne för falska polisanmälningar, enligt en sammanställning av polisen i Örebro län.

SVT har tydligen vågat sig på en publicering:
http://svt.se/content/1/c6/90/09/99/O-2007-0904-VALDTAKT.as

Andra bloggar om: falsk tillvitelse, våldtäktsfanatism

Att utrikesminister Carl Bildt har en blogg har nog inte undgått någon. Efter att ha hoppat in på bloggen någon gång då och då i två år har jag bara en enda fråga att ställa: Varför finns den?

Efter 200 inlägg har Carl Bildt inte skrivit ett enda som handlat om moderaterna, politiken eller åsikterna han står för. Det är bara “Idag är jag på middag med Brasiliens president”, “Möte med EUs säkerhetsgrupp”, “Ännu en dag i regeringskansliet” osv som gäller. I det gamla “torsdagsbrevet”, som Carl Bildts gamla nyhetsbrev via e-post hette, så fanns det alltid med en krönika om något aktuellt ämne. I bloggen är det ett minne blott.

Var är politiken? Av Carl Bildts blogg kan man på sin höjd få en inblick i hur det är att glida runt i Europa och världen och träffa politiker. Men sakfrågorna lyser alltid med sin frånvaro.

Fram med lite åsikter, Bildt!

Peter Eriksson

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson har tillsammans med partiets feministiska talesman Esabelle Reshdouni skrivit ett blogginlägg som heter Stoppa våldtäktsmännens fribiljetter. Här är mitt svar:

Många sakfel Peter.

1. I domen mot Stureplansprofilerna finns inget läkarintyg som styrker “grovt våld mot kvinnornas underliv” eller att det “i princip blivit söndertrasat”. Vad sjukhuset konstaterade var en anmärkningsvärt stor mängd skador över hela kroppen såsom blåmärken, men att ingen av skadorna styrkte grovt våld eller i sig var speciellt allvarliga.

2. Tumbakvinnan påstod sig aldrig “ligga livlös”. Likaså visade blodprovet inte någon nämnvärd berusning. Hon redogjorde tydligt för att hon både ridit och sugit av flera av killarna, liksom att hon ringt sin väninna från lägenheten och bett denna komma förbi med orden “jag är här med tre kåta syrianer”. Hon menade att beteendet berodde på att hon var för full och dum, vilket enligt Thomas Bodström och tydligen också du anser vara en bra definition av “hjälplöst tillstånd” som automatiskt bör fälla mannen som utsätts för det för “våldtäkt”.

3. Ingen forskning finns mig veterligen som styrker din tes att kvinnor kan bli “paralyserade” av att någon bekant börjar tafsa på dem. Det vore intressant med en källhänvisning till denna påstådda och minst sagt häpnadsväckande slutsats.

4. TV-läkaren Carl Troilius har inte fått någon “fribiljett” utdelad av regeringen så som du påstår. Han fick däremot en 3,5 års fängelsedom av Malmö tingsrätt. Huvudförhandlingen avslutades i och för sig 3 timmar efter att du gjorde den här bloggposten, men att påstå att Troilius var nära att klara sig är direkt vilseledande.

Det är tydligt att vi inom Miljöpartiet är en smula överförfriskade av uppsluppenheten kring den nya möjligheten att sätta män som låter kvinnor lida emotionell skada i fängelse. Det skiner också igenom att vi kanske inte alltid är intresserade av att stävja våldtäkter, utan snarare att stärka kvinnans roll i det tillfälliga och frivilliga sexuella samspelet.

Vi måste dock se upp. Om vi bedriver feministiska häxprocesser i vår nyvunna fanatism kring våldtäkter kan eftervärlden straffa oss hårt. Ett flertal domar har ju redan rivits upp i den här frågan och fler - ta till exempel Billy Butt - kommer att rivas upp med åren.

Jag är öppen för att man, som du är inne på, kan kriminalisera män som “raggar” i Sverige. Kvinnor ska inte behöva “övertygas” om att de ska ligga med en man. Vi kan mycket väl lagstifta om att alla sexuella initiativ måste komma från kvinnan - annars krävs ett skriftligt samtycke.

Men det viktiga är straffskalorna och rubriceringen. Tafsande som övergår i en sexakt utan att något formellt avtal om samtycke slutits ska inte rubriceras “våldtäkt” och vara belagt med 10 års fängelse.

Vill vi på allvar driva igenom en lag som kriminaliserar manliga “players” så måste det ske vid sidan av våldtäktsrubriceringen. En ändring av rekvisiten för den gamla rubriceringen “sexuellt utnyttjande” och 6 månaders fängelse kan vara en bra början.

Hur som helst går det utmärkt att föra en diskussion idag om att i princip alla dåliga beteenden inom en relation, som en kvinna kan utsättas för av en man, ska rubriceras som ett sexualbrott. Detta är en enorm utveckling mot situationen blott 10 år tillbaka i tiden.

Vi behöver inte längre låtsas att vi är ute efter att stävja våldtäkter, när det i själva verket är tjat om sex, otrohet och fula killar som raggar vi vill kriminalisera. Och vi behöver verkligen inte dra till med så många sakfel och överdrifter som du råkade göra i inlägget. Vänstern, och kanske somliga kvinnor inom högern, kommer att lita på oss ändå.

P.S.
Sverige har redan idag den hårdaste våldtäktslagstiftningen i västvärlden. Samtyckeskravet finns redan i Sverige även om formuleringarna ser olika ut. Till Sverige har EU intet att säga om våldtäkt, måhända kan de börja gnälla på vår rättssäkerhet.
D.S.

Andra bloggar om: våldtäktsfanatism, våldtäkter, miljöpartiet, stureplansprofilerna, våldtäkt stureplan, tumbafallet, rättssäkerhet, tv-läkaren, peter eriksson

Moderaterna lovade att se till att alla får en tusenlapp mer i plånboken varje månad. Vägen dit är lång, men i dagarna slår man på stort och går med pompa och ståt ut och meddelar att Stockholms kommunalskatt sänks med 20 öre.

20 öre, om någon undrar, motsvarar en skattesänkning på 0,2%.

0,2 procent låter kanske inte så mycket när man hör det, men det framstår som ännu mer löjeväckande när man börjar räkna.

För en höginkomsttagare som tjänar 45 000 kronor i månaden blir det alltså under en hundralapp mer i plånboken.

Endast en resa med kollektivtrafiken, till Stockholms innerstad från ytterförort, käkar upp den kostnaden (80kr). Och då har man inte ens haft råd med returbiljetten.

Om man på allvar vill sänka skatten med exakt en tusenlapp för alla hushåll, så gör man det enklast (och billigast) genom att höja fribeloppet med 12 000 kr/år. Detta var emellertid tydligen lika ointressant för de nya moderaterna som de gamla.

Får jag välja mellan Bodström i justitiedepartementet och skattesänkningar som endast gynnar höginkomsttagare, så väljer jag fortfarande det senare. Men i valet mellan pest eller kolera ser det alltmer jämt ut. Vi får väl helt enkelt hoppas att Bodström får en stroke och att opinionen vänder till 2010.

Jaha govänner. Jag hade fel och suger tydligen på straffmätning. Redan i tingsrätten fick TV-läkaren sina dryga 3 år bakom lås och bom. Skadeståndet blev inte heller vad det brukar bli, även om det sannolikt kan sänkas ytterligare av hovrätten.

Det enda jag kan slå mig för bröstet för är väl att jag hade rätt i är väl att man redan i tingsrätten skulle döma för brott av normalgraden. Dock blev fängelsestraffet en aning lågt tycker jag.

Det ska bli intressant att se var Troilius-soppan slutar. En friande dom i HovR:en kan vi dock glömma, tack och lov.

Aftonbladet har Sveriges bästa kolumnister, därefter kommer Expressen. Det är underligt men så är det. En av de starkast lysande stjärnorna är Johan Hakelius, som äntligen sätter ned foten mot dumheterna kring kranvatten

Någon hade nämligen kommit på att flaskvatten var slöseri med jordens resurser. Så är det säkert, men i proportion till industrins övriga utsläpp torde kostnaden för att köra runt vatten vara en droppe i havet.

Men det har inte hindrat tidningarna Stockholms City, Dagens PS, Dagens Nyheter, Oskarshamnstidningen, Gefle Dagblad, Svenska Dagbladet och såklart Aftonbladet från att framställa kranvattendrickandet som lösningen på klimathotet.

Få dricker nog mer flaskvatten än de dricker kranvatten. Flaskvattnet finns där det behövs: På gymmet, på bussen, på 7Eleven. Det är en dyr lyxvara som svensken då och då unnar sig, väl medveten om att varje flaska är 2500 gånger dyrare än om den tappats ur kranen i köket.

Men av debatten kan man lätt få för sig att kranvattendrickande är något viktigt. Diverse nyttiga idioter, inte helt oväntat från landsorten och dessutom Miljöpartiet, verkar leva i samma föreställningsvärd.

Det är lite som när miljöpartister åker 20 mil ut på landet med sin Mazda 626 från 1981, parkerar bilen vid strandkanten och sedan, i någon slags miljöprotest, väljer att kryssa i segelbåt och motvind under hela semestern bara för att motorbåtar är så himmla dåligt för miljön.

Nämnde någon att motorbåtar står för under en tiondels promille av de svenska koldioxidutsläppen? Eller som Hakelius säger - en sovande människa släpper under en natt ut mer koldioxid än tillverkningen av en Ramlösa, transporter inräknat.

Miljöinsatser gör man inte genom att ha en kompost på tomten, skruva upp en lågenergilampa i köket eller att åka segelbåt istället för motorbåt fem dagar per år.

Däremot vore det bättre att lagstifta bort tusentals resor med Mazda 626, Ford Escort och Volvo 740 medelst ännu dyrare biltullar, höja flygskatten, bensinskatten och elskatten. Också skatteavdrag för investeringar i miljöbilar eller grön el skulle synas i den totala statistiken. Men att lura folk att det handlar om att dricka kranvatten istället för flaskvatten… Ptja, vad ska man säga?

När en våldtäkt faktiskt har ägt rum så finns det ingenting, i motsats till vad somliga debattörer låter påskina, som säger att det är en förmildrande omständighet att målsägande var “för full” eller, som gjorts gällande, “för slampigt klädd” eller “hade ett rykte om sig att vara lösaktig”.

Det är visserligen ingen som påstått detta i fallet med TV-läkaren, men försvaret (advokat Mikael Nilsson) är ändå inne på ett snarlikt och minst lika generaliserande resonemang.

Han har Googlat målsägande och hittat diverse slampiga festbilder, en tråd på Flashback och utskrifter (med målsägandes namn på) från diverse porrsajter. Försvaret har också skrivit ut bilder från målsägandes Facebook-profil, som hon lagt upp efter att våldtäkten hade ägt rum.

– Här ligger hon och poserar med sina nyopererade bröst, fast hon skulle må så dåligt, kommenterade Mikael Nilsson och menade att så ska ju inte ett våldtäktsoffer bete sig.

Frågan är bara hur advokat Nilsson tror att 23-åriga silikonbrudar brukar bete sig, och vad det är som kräver att sådana per automatik ändrar sin sexuellt utagerande livsstil på grund av en våldtäkt. För det går ju att tvivla på huruvida “våldtäktsoffer” verkligen är ett epitet man vill göra allt för att leva upp till som våldtagen. Behöver en våldtagen kvinna isolera sig från omvärlden, gå i terapi och käka lugnande i åratal eller finns det våldtäktsoffer som inte kräver just denna typ av behandling?

Målsägande är utan tvekan en kategori som inte tillhör snyftarsektionen. Att döma av aktiveteterna på Facebook så har det i alla fall inte varit fråga om någon period av isolering och depression sedan TV-läkaren greps. Och varför ska man kräva det? Vid skadeståndsberäkningen är det naturligtvis relevant att offret varken fått fysiska eller - vad det visat sig - större psykiska men. Men att som advokat Mikael Nilsson använda det för att bevisa någon sorts oskuld hos en uppenbart skyldig TV-läkare känns meninglöst och i det närmaste parodiskt.

För det är ju inte relevant för domstolen, vad feministerna än tror, huruvida någon hade “kort kjol”, “var en slyna” eller hade tagit slampiga bilder av sig själv och lagt ut på Facebook. Man får fortfarande inte söva ned någon med narkosmedel och köra kuken i vederbörande. Då hamnar man i fängelse - bilder på Facebook eller ej.

Andra bloggar om: slampor, feminism, tv-läkaren, facebook, fjortisbilder, silikonbröst, våldtäkt

Om TV-läkaren släpps ur häktet nu på eftermiddagen, när huvudförhandlingen i Malmö tingsrätt är över, så tyder det faktiskt på en friande dom.

Just nu pågår förhandlingarna och det bör dyka upp något på Sydsvenska Dagbladet så snart rätten sagt bu eller bä.

Edit: 19.00
Som väntat sitter herr plastikkirurg kvar i häkte, i väntan på sin fällande dom. Det här fallet avgörs självfallet inte i tingsrätten som sista instans utan kommer förmodligen hamna i hovrätten.