Widar Nord

SvD har varit på plats i Stockholms tingsrätts säkerhetssal och tittat på stureplansprofilrättegången. Hittar följande äckliga resonemang i morgontidningens intervju med en ROKS-medlem man pratat med på platsen:

- Jag är här för att stötta den här tjejen och ta upp en plats för de som inte borde vara här, säger hon och syftar på att flera av de åtalades bekanta närvarade vid tingsrättsförhandlingarna (hovrättsförhandlingarna i Stockholms tingsrätts lokaler, min anm.)

Att jag inte kunde se rättegången i Svea hovrätt igår hade alltså en högst politisk förklaring. Feministerna vill tydligen se till att våra sexprocesser inte bevittnas av utomstående. Ifrågavarande feminist kan ju dessutom inte gärna ha grunnat ut det där själv. Att båda sidor ska få bevittna en rättegång, liksom vi som bevittnar neutralt, är tydligen en främmande tanke för ROKS.

Om ROKS gör allvar av sin blockering av svenska domstolar, så att inte de åtalades vänner och anhöriga får bevittna rättegången, måste någon ingripa. Vad ROKS-tanterna i så fall gör, genom att parkera sina feta feministarslen på allmänhetens platser i varje tingsätt, är att blockera varje kritisk röst från att se vad som faktiskt händer. Ett tydligare uttalat hot mot öppenheten och rättssäkerheten i svenska domstolar har jag inte hört från landets “män är djur”-organisation hittills.

En annan reflektion är att varken målsägande eller “stureplansprofilerna” har önskat att rättegången ska hållas bakom stängda dörrar. Varför klarar inte ROKS att i alla fall visa kvinnan i sammanhanget respekt för sitt beslut?

Jag vet inte varför varken MV eller “Stureplansprofilerna” begärde att deras våldtäktsmål skulle hållas bakom stängda dörrar. Bratsen har ju fått utstå ett och annat hot, både från feministhåll, allmänhet, miljöpartiets språkrör Peter Eriksson och idiotbloggaren Alex Schulman. Dagens förhandling i HovR:en skedde i säkerhetssalen på Kungsholmen och de tilltalade fick polisbevakning för att skyddas mot, får man anta, presumtivt feministiskt självförsvar.

Målsägande har å sin sida blivit ett än mer känt namn på Stureplan sedan gangbanget. Tyvärr också här i den så kallade “bloggosfären” (och då menar jag främst pöbelbloggarna, inte min egen adekvata blogg) där hon i eget namn och mycket upprört kommenterat vad som sagts. M.V. hade också en egen blogg där hon i början - också i eget namn - skrev en hel del om våldtäkten.

Om bratsen frias eller inte återstår att se. En tråkig konsekvens av det hela var att min egen rappportering från HovR:en uteblev. Det var smockfullt utanför tingsrättens kansli på Kungsholmen när jag idag ville bevittna den stora dagen i Svea hovrätt. Det kändes helt enkelt inte värt att uthärda en kö av 290830239823928308 arga feminister, för att högst troligen ändå få reda på att “allmänhetens platser” blivit “feminismens platser” och nu är uppfyllda.

Så det blir helt enkelt till att gå hem och vänta på ett fax från Riddarholmskansliet istället. Det kommer fler inlägg och en analys senare.

Den lilla kommunen Sundbyberg norr om stan har, sedan en tid tillbaka, visat vad man egentligen kan göra inom ramen för svensk demokrati. Till exempel kan man välja en borgerlig kommunfullmäktige, men få en socialistisk ändå.

SvD rapporterar:
Sundbyberg: Maktskifte ikväll

Justitieminister Beatrice Ask.

En anteckning om åtalsunderlåtelse har kunnat göras i det svenska belastningsregistret om en åklagare väljer att inte gå vidare till domstol med ett brott och den misstänkte går med på det. I brottsregistret har uppgiften sedan stannat kvar i 10 år, även om brottet varit snatteri och förövaren tonåring när det begicks.

Regeringen vill ändra reglerna om åtalsunderlåtelse för unga lagöverträdare så att anteckningarna i belastningsregistret gallras bort redan efter tre år i stället för tio, skriver Dagens Nyheter.

“Jag vill ge unga personer en bättre chans att skapa sig ett bra liv även om de någon gång har gjort ett misstag”, säger justitieminister Beatrice Ask i ett pressmeddelande.

Är det någon som kan tänka sig Thomas Bodström säga något liknande? Inte jag, i alla fall.

Andra bloggar om: thomas bodström, beatrice ask, brottsregistret, belastningsregistret, prickar, åtalsunderlåtelse

Jag lyssnade på radions P5 under onsdagen, några timmar efter rånet mot värdedepån i Bromma. Per telefon intervjuade man bevakningsbolagets ordningsvaktschef Thord Axelsson och hans åsikt var lika förutsägbar som den brukar vara när kostymklädda så kallade säkerhetsvakter anser sig sitta inne med lösningen på problemen med samhällsvåldet: Det behövs såklart ännu mer våld, den här gången i form av beväpnade vakter. Lösningen är att skyddsobjektsklassa anläggningarna och installera väktarpatrask med skjutvapen.

Kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki, som radion också tillfrågat, hade inte mycket till övers för idén. Han föreslog istället att väktarbolagen skulle ta itu med den obehagliga uppgiften att rensa ut uppenbarligen olämplig personal ur kåren. “Problemet i säkerhetsbranschen är alla insiders och kriminella”, konstaterade Sarnecki och sade sig inte bli förvånad om det visade sig att en väktare varit inblandad i rånet mot Axelssons värdedepå.

“Han är ute och snackar en massa skit, helt ute och cyklar”, replikerade Axelsson i upphetsat tonläge, varpå han också meddelade att insiders inte jobbar som väktare utan i så fall finns de bland de som byggde värdedepån (byggbolagen, där anställs ju vem som helst) och så vidare. Det enda man kunde erbjuda väktare var dödliga vapen och skyddsvaktsklassning. Något annat var bara att snacka skit, tydligen.

Samma bolags branschorganisation passade samma dag på att gå ut med ett pressmeddelande som krävde skyddsvaktsklassning och beväpnade väktare.

I dagens Aftonbladet har det dock framkommit att en av de tjänstgörande väktarna hos Axelsson hjälpt till vid kuppen och finns noterad i polisens spaningsregister som en del av Uppsalamaffian.

När Aftonbladet pratar med samme Thord Axelsson är han inte fullt lika kaxig:

– Vi reagerar naturligtvis med bestörtning över det här. Men så länge inget är bevisat är hon oskyldig i våra ögon.

Väktaren kommer att begäras häktad idag.

Färdigröstat.

Nu får det fan räcka. Jag föraktar Thomas Bodström mer än någon annan politiker, är inget fan av Mona Sahlin och har en smula svårt för Vänsterpartiets förminskande och fördomsfulla “feministiska” politik. Eftersom den samlade borgerligheten och dess dumliberala program - vars enda idé verkar vara att genomföra sparpaket under högkonjuktur - har alltid varit ett än värre skämt. Kvar att välja på har alltså funnits ett grönt parti i mitten med i alla fall någon intellektuell förankring. Miljöpartiet och Peter Eriksson har utgjort en kontrast till den samlade dumheten och varit ett för mig självklart alternativ. Tills nu.

Samme Peter Eriksson har nämligen tagit bladet från munnen i den förbannade våldtäktsdebatten. Han har skrivit en debattartikel i Expressen med rubriken “Stureplansprofilerna ska fällas för våldtäkt”.

Jag skulle kunna skriva tusen inlägg om varför denna populistiska dumhet berör mig (vid närmare eftertanke har jag iofs redan gjort det). Det främsta skälet är att Peter Eriksson - så vitt jag vet - inte är någon idiot. Därför är det alltså mot bättre vetande som han går ut och kräver fällande dom efter ändrad lag i ett mål som redan avgjorts, för ett brott som i så fall redan är begånget och var lagligt när det begicks. Peter är smärtsamt medveten om att en politiker inte bör gå ut och kritisera hur en domstol tillämpar svensk lag. Han gör det dock, av samma anledning som Thomas Bodström gick ut efter “Tumbamålet” och ljög om att han var “förvånad” och “upprörd” över den friande domen, enbart för att blidka den feministiska lynchpöbeln. För några billiga feministröster offrar Miljöpartiet all sin heder i rättssäkerhetsfrågan och den kunskapsbaserade debatten. Det är, i brist på bättre ord, skamligt.

För min egen del leder det här till en enkel åtgärd. Istället för att välja en regering bestående av Thomas Bodström, en kommunist och så den här norrländske populisten, kommer jag att rösta på Beatrice Ask och moderaterna i nästa val. Hon för en seriös debatt kring rättssäkerhet och juridik i allmänhet och har mitt stöd sedan hon försvarade JK mot Thomas Bodströms mediaattacker för ett halvår sedan. Det märks att Ask, till skillnad från Peter Eriksson och Thomas Bodström, inte gärna hetsar upp sig på det personliga planet och låter detta resultera i nyckfulla och ogenomtänkta utspel och lagändringar.

Läser jag i dagens Expressen så ser jag att jag knappast är ensam.

Det finns också ett videoklipp att hämta här.

Hejdå vänstern. När ni lagt våldtäktsfanatismen på hyllan så kanske vi ses igen.

Andra bloggar om: våldtäktsfanatism, våldtäkter, peter eriksson, stureplansprofilerna

För er som inte orkade ta er igenom domen i stureplansmålet eller något längre referat kan Madeliene Leijonhufvud och Miljöpartiets funderingar kring samtycke säkert låta vettigt. Att män ska kunna dömas för våldtäkt om de medelst grov oaktsamhet inte uppmärksammar att en kvinna inte vill, är helt klart en möjlig lagstiftning, även om den i princip redan existerar.

Den utgör dock, i motsats till vad både Peter Eriksson och Madeliene Leijonhufvud låter påskina, ingen lösning på problemet med att Stureplansprofilerna, trots sin “dåliga kvinnosyn”, slapp undan en fällande dom.

Stockholms City körde också en längre harrang under parollen “ett nej är ett nej“, där man på fullt allvar krävde omvänd bevisbörda i våldtäktsmål.

Problemet är emellertid att i Stureplansfallet var M.V. till en början positivt inställd till lite våldssex (enl. egen utsago i rätten). När hon senare ändrade inställning på den punkten, utan att uttala “något s.k. stoppord”, kunde man inte bevisa att vid tillfället penetrerande stureplansprofil omedelbart förstod det. Den enda lösningen, som också Madeliene Leijonhufvud är inne på, är att man helt borde straffbelägga BDSM.

Mot denna lagändring torde emellertid de flesta kvinnor och en och annan man ha en del att invända, då mer eller mindre våldsamt sex faktiskt önskas av en majoritet av västkvinnorna enl. diverse lösa undersökningar¹. En roande slutsats av samma forskning är att andelen män som tänder på att utdela “hårda tag” är försvinnande liten i förhållande till mängden kvinnor som tänder på att få stryk.

Att ett nej är ett nej kan således självfallet diskuteras. Ett nej kan vara ett nej, och ett nej kan vara ett *tihi* meh nej *blink* *fniss*. Man skulle kanske kunna köpa argumentet “ett nej är ett nej”, trots detta. Huruvida vi även ska rätta oss efter föreställningen att “ett ja är ett nej” återstår dock för feministerna att förklara. Har debattörerna helt tröttnat på att få kuk eller tänker de bara inte färdigt innan ni skriver? För om man varken vill kriminalisera BDSM eller låta stureplansprofilerna gå fria så är parollen “varje samlag är en våldtäkt tills motsatsen bevisats”, det enda feminismen rimligen kan mena. Något annat är tyvärr inte tekniskt eller juridiskt möjligt.

Naw, stackars finkammad bonde har inte fått fullgod service.

En Marcus Birro, vem det nu är, har åkt tåg mellan Västerås och Norrköping. Förvånad av icke serviceinriktat bemötande från SJ-personalen och att tåget blir försenat (när ett träd faller ned över spåret) vräker han ur sig vad han tycker i en debattartikel i Aftonbladet.

“SJ måste vara ett av världens sämsta företag. Lägg ner skiten. Av mina senaste tio tågresor har sex varit försenade, fyra av dem med mer än en timme. Och, vilket nästan är allvarligare, varenda gång har jag blivit obehagligt, snäsigt och direkt oförskämt behandlad. Som om allting är mitt fel.”

Att SJ är ett skämt kan nog alla hålla med om, men det kan inte mäta sig med det övermäktigt perversa helvete som Stockholms variant på trafikbolag är. Jag tror att östgötapoeten Birro skulle pröva på en tur med SL, där personalen inte bara alltid har ett oförskämt bemötande utan dessutom i princip alltid är både våldsamma och hotfulla.

Buss- och tunnelbaneförare som stänger dörrar på folk med flit (jag har varit med om det 2 ggr), en så kallad “färdbeviskontroll” som misshandlar och hotar folk utan biljett (jag har varit med om det åtskilliga gånger) samt ett omotiverat stort antal, ofta kriminella, ordningsvakter som utgör ytterligare ett hot mot säkerheten i stockholmstrafiken. Det senaste är så kallade “betalvärdar” som - utan lagligt stöd att ingripa - ska stå och skrämma folk som försöker ta sig förbi ingångsspärrar utan att visa upp sin biljett.

Men allra roligast i hela SL-skämtet är betalnings”rutinerna”. Man får inte betala sin biljett på bussen - den ska köpas i en automat eller av en person som sitter och är otrevlig inspärrad i en glasbur av pansarglas och säkerhetsanordningar som vore det ingången till ett försvarshögkvarter. I automaten kan du bara betala med mynt, och automaten ger ingen växel. Ska du åka från Järna kostar en enkel resa 80 kronor, och en tur och returresa på över 60 minuter kostar 120 kronor. Detta ska alltså erläggas med mynt.

Nä du Birro, dålig service är naturligtvis en katastrof, men du skulle bara våga dig på att uppleva SL-cirkusen på nära håll en enda dag för att förmodligen aldrig mer åkta tåg.

Andra bloggar om: sl, sj, storstockholms lokaltrafik, tunnelbanan, färdbeviskontrollen, kontrollanter, kontrollantvåldet, ordningsvakter, stockholm, bönder, landsorten, glesbygden, östergötland, västerås

Läs också: Widar Nord: Hur man bestrider SLs tilläggsavgifter

För två veckor sedan, i mitt inlägg Skärp er eller utvisas, trodde jag att ståhejet kring Lars Vilks muhammedbilder skulle leda till att “någon på SvDs ledarsida eller i något annat korttänkt forum, önskar att man ingriper ‘med hårdhandskarna’ mot flagg- och dockbränning på gator och torg”.

Och SvD överraskar inte. Idag har man med gemensam ansträngning dragit slutsatsen att den islamistiska terrorn inte känner några gränser, eftersom någon inom Al Qaida uttalat hotfullheter mot Lars Vilks. Nu är det hög tid att “regeringen” tar i med hårdhandskarna eftersom denna alla muslimers inneboende ondska blivit allt för påtaglig på sista tiden. Hoten är inte en polisfråga menar man, utan en politisk fråga. Med andra ord är det extraordinära insatser som gäller.

Emellertid verkar det vara skillnad på vilka yttranden som behöver skyddas. När en muslimsk konstnär hyllade palestinska självmordsbombare, i en utställning på Historiska museet, var ledarredaktionen på SvD inte lika road. Den israeliske ambassadör som med våld rev ned installationen kritiserades på ledarsidan, men av någon anledning uteblev tugget om att den sionistiska terrorn inte känner några gränser.

Varför klarar inte SvD att låta världens muslimer visas samma respekt?

Andra bloggar om: islamister, muslimer, judar, svd, ledare, lars vilks, muhammedbilderna

P.S.

Farligare än såhär ser faktiskt inte anledningen till religionskriget ut. Muhammed som rondellhund: