Widar Nord

För att passa den breda massan har jag tagit bort lite av de onödigt nedsättande uttryck som den här bloggen tidigare varit fullständigt nedlusad med. De nya konventionerna - så ni hänger med - är som följer:

• Istället för att säga “champangehoror” säger jag nu bara “partytjejer”
• Bruket av orden “jävlar”, “helvete” och “bög” reduceras.
• Istället för att säga “den där spinkige jävla förortsfjollan” säger jag numera bara “Alex Schulman”

Andra bloggar om: alex schulman, språk, svenska, svordomar

3 981. Exakt så många människor besökte den här bloggen igår (lördag).

Jag undrar hur länge besökssiffrorna håller i sig. Bortsett från en liten klick inlägg om musik och kultur (som ingen läser) så handlar det ju bara om rättssäkerhet, ett ämne som få tycks intressera sig för i den övriga debatten.

Bloggen kommer ju fortsätta att gå hårt åt såväl steroidmissbrukande dörrvakter som svartsjuka kvinnor och näriga företag, så länge de sätter rättsäkerheten på spel. Emellertid kan rättssäkerhetssynpunkter säkert komma att uppmärksammas inom andra områden än våld mot tjänsteman och våldtäkt i framtiden.

Hursomhelst: Eftersom jag tydligen har närmare 20 000 personer i veckan som läser vad jag skriver, så ska jag passa på att prioritera upp det hela en aning på min personliga agenda. Det är inte helt lätt, då jag har ett jobb att sköta på dagarna och pluggar i smyg på kvällarna. Närmast på tur ligger, hur som helst, en granskning av 1993 års upplaga av “Stureplansprofilen”, Billy Butt.

Jag tackar er alla för uppmärksamheten och önskar trevlig läsning!

Det är inte varje dag man får det tvivelaktiga nöjet att delvis hålla med en glamourmodell och kvinnlig chef - inom krogbranschen till på köpet - i sina åsikter om sexualbrott (eller för all del någonting över huvud taget). Well, nu har det ofrånkomligen hänt och förhoppningsvis beror det på att kvinnan läser juridik och inget annat¹.

“Är det tabu att ifrågasätta en misstänkt våldtäkt? Väljer folk rätt och slätt att ha den åsikt som är enklast och ligger närmast till hands?
(…)
Under mina tonårsår har jag varit mer eller mindre ”lösaktig” i mitt sätt att tala och klä mig.
(…)
Jag har aldrig blivit våldtagen. Eller rättare sagt: Jag har aldrig ansett mig ha blivit våldtagen. Meningarna tycks ju gå isär gällande vad som definierar en våldtäkt.

Om man bortser från den vanliga självförhävande “jag är minsann ingen bimbo”-retoriken som varje regelrätt bimbo känner sig tvungen att lusa ned allt de skriver och säger med, så är krönikan ganska intressant. Den kompletterar DN’s ledarsida Flickan och rätten som det enda icke fanatiska i debatten.

¹ Då både Monica och målsägande är från samma förort i öst, ser likadana ut och dessutom är nästan lika gamla så kan det ju som vanligt, i kvinnliga sammanhang, dölja sig något personligt och känslomässigt bakom ett skenbart sakligt agerande. På Flashback gick det rykten om att målsägande och Monica hade en otrohetshistoria ihop, men jag bör nog av hänsyn till förtalsparagraferna i brottsbalken låta bli att fördjupa mig i det ämnet…

Läs debattinlägget här

Andra bloggar om: lidingö, våldtäkt, stureplan, stureplansgruppen, monica johnsson, grabbarnas

Jag läser en underhållande artikel i SvD om unga tjejers krogvanor.

“Nyss fyllda 18 år och nya i partylivet” löper de alltså extra stor risk att bli utnyttjade efter en blöt kväll på någon av huvudstadens nattklubbar. Naw. Nya i det obligatoriska och helt livsnödvändiga partylivet. Förvånande och mycket chockerande att det verkar kunna sluta med att man som tjej får kuk ibland, även av killar som kanske inte vill leva med en livet ut:

–De förnedrar tjejer och ser dem som leksaker, säger en anonym tjej från Stureplan till SvD.

Frågan som återstår för mig är: Om de här stackars 18-åringarna inte är ute efter att bli sedda som leksaker när de, hur ska jag uttrycka det, ligger runt på Stureplan, vad är det då de vill bli betraktade som?

Det är ungefär som när en ordningvakt på Hultsfredsfestivalen bryskt rättar mig med orden “det här är ingen jävla lekstuga!” i kön till värsta fylleslaget i modern tid. Jag vänder mig om, ser 100 packade tonåringar och tänker: “Ingen lekstuga? Vad fan ÄR det då?”

Nåväl. Det jag ville säga var att 16 våldtäkter mot kvinnor i anslutning till krogar anmälts under sommaren. Av dessa kan man naturligtvis räkna bort 50% som falska anmälningar. Då återstår 8. Samtidigt kan man titta på de 918 icke ihopljugna anmälningar om misshandel mot män, varav 3 med dödlig utgång, som gjorts i anslutning till Stockholms krogar under samma period.

När blev unga kvinnor de mest utsatta i Stockholms krogliv?

Andra bloggar om: tjejer, horor, kvinnor, slampor, fjortisar, stockholms krogliv, våldtäkter, ordningsvakter, våldtäkt, feminism, genusvetenskap, genus, kvinnoforskning

Ytterligare en kvinna har anmält en av de tidigare omskrivna “stureplansprofilerna” för våldtäkt. Naturligtvis är det ingen otvistig våldtäkt det handlar om den här gången heller, utan ett helt vanligt fall av typen:

• Lösaktig tjej super/knarkar med brats
• Följer med dem hem frivilligt
• Får kuk (surprise!)
• Anmäler bratten för våldtäkt

Svensk lagstiftning har ju inte ändrats så mycket på det här området, men det har däremot rättstillämpningen. Eget ansvar vid berusning i krogmiljö kan på sin höjd krävas av män som är fulla nog att inte lyda ordningsvakternas order. Blir du misshandlad i en sådan situation får du, i praktiken, skylla sig själv om du så skulle bli förlamad på kuppen. Åklagarna kommer att koka ihop vilken rapakalja som helst för att slippa driva saken vidare.

Att däremot, som kvinna, knarka eller supa ned sig och hänga med lite “stureplansprofiler” hem, för att dagen efter bli förvånad över att man tydligen blivit påsatt, trots att man inte minns något av kvällen, är inte förknippat med något eget ansvar. Då kommer tugget om att “kvinnor skuldbelägger sig själva” igång och man raljerar istället över bratsens “snedvridna” och “skeva kvinnosyn”. I många fall misstänker jag dock att både partytjejerna och bratsen har rätt i sin stundom helt rättvisa skuldbeläggning och fullkomligt befogade kvinnosyn. Min egen uppfattning av både män och kvinnor på stureplan stämmer mycket väl med den i det här fallet egna självbilden.

Hur det nu än är med den saken rent moraliskt så friar troligtvis inte juridiken stureplansprofilen igen. När tillräckligt många kvinnor påstår sig vara våldtagna av en man, brukar detta leda till att han förr eller senare fälls för våldtäkt. Se till exempel justitiemordet av 90-talets stureplansprofil Billy Butt, då så mycket som 9 (sic!) partytjejer intygade att Butt våldtagit dem och han dömdes till 5 års fängelse.

Förmodligen går 2007 års upplaga av stureplansprofilen samma tragiska öde till mötes, men man kan ju aldrig veta säkert.

PS.
Somliga kvinnor har tydligen vuxit upp och beslutat sig för att ta sitt straff och erkänna förtalet mot Butt. År 2007 beviljade Högsta domstolen Butts tionde resningsansökan och RÅ har nu beslutat att inleda en ny förundersökning. Det skedde sedan flera av kvinnorna anmält att de hittat på alltihopa.
DS.

Andra bloggar om: champangeluder, brats, stureplan, våldtäkt, mika, stureplansprofiler, stockholms krogliv

En av Sveriges tyvärr ganska stora internetleverantörer, Bahnhof, har börjat med en lite udda marknadsföringskampanj. Den går ut på att underlätta spridningen av barnpornografi på nätet och representeras av till höger insprängt nybörjarmisstag i Illustrator. Med hjälp av pedofilbloggare och så kallade pirater hoppas man locka till sig nya kunder genom att främja pedofili.

Man har nämligen beslutat att inte dirigera om adresser till hemsidor som innehåller barnporr, tvärt emot en rekommendation från Rikspolisstyrelsen. Tekniken används av alla andra stora operatörer och fungerar genom att RPS bygger upp en databas över domännamn som pekar på sajter vars innehåll är barnpornografi. Operatörerna lägger in listan i sina namnservrar som operatörernas kunder i sin tur får rekommendationen att använda.

När kunderna surfar in på en domän som normalt pekar mot barnporr, så pekas de istället om mot en varningssida hos RPS. Vill kunderna sedan ändå komma åt barnporren, trots att varningssidan informerat om att detta är kriminellt, får de helt enkelt byta namnserver.

“Internet föddes ur idén om att information ska vara fri. Det är den inte när staten och privata intressen insisterar på att reglera, styra och välja vad som är politiskt korrekt”, beklagar sig Bahnhof och refererar till FN-deklarationen om yttrande- och åsiktsfrihet. Huruvida runkbilder på småbarn omfattar de åsikter eller yttranden som FN-deklarationen syftar på är inte känt. Jag gissar dock på att världssamfundet främst var intresserade av att skydda det fria meningsutbytet, och inte rätten att surfa barnporr, när deklarationen skrevs. Bahnhof gör fel som börjar vifta med censurskylten bara för att man vill kräva lite mer aktivt handlande för att komma åt barnporren hos sina medborgare.

RPS barnporrfilter har aldrig någonsin varit i närheten av att användas för att få tyst på diverse pedofilbloggare eller andra människor som försvarar rätten att runka till bilder på nakna barn. Filtret har använts för att stoppa barnporr, inget annat. Skulle så ske, så är jag nog inte den ende som skulle börja använda en egen namnserver illa kvickt. Hittills är det dock som vanligt bara en fråga om att man förväxlar meningslösa runkbilder med åsikter av demokratisk betydelse.

Ändå ska alltså Bahnhof gå ut och göra stort nummer av att hos dem slipper du minsann bli blockerad när du surfar barnporr på nätet. Det kan måhända vara begripligt att inte lämna ut IP-nummer hur som helst till branschföreningar som “Antipiratbyrån”, inte lägga in brandväggar och övervakning i större utsträckning än vad som krävs av lagen osv, men att marknadsföra sig genom att berätta om bristen på åtgärder - det är däremot helt befängt.

Försöker Bahnhof vinna tillbaka kunder från uttalade skumraskoperatören PRQ? Försöker man locka pedofiler som inte vet hur man använder IPSec och inte vet hur man byter namnservrar till den privata kundkretsen? “Vanligt hederligt folk” som vill skydda sin integritet (för att de fuskar med skatten, laddar ned musik på nätet, är otrogna mot frugan, you name it!) klarar sig alldeles utmärkt med en ISP som Telia, Bredbandsbolaget eller något i den stilen och de vanliga sekretesskydden i lagen om elektronisk kommunikation. I vilket fall som helst så är det obegripligt hur Bahnhof resonerar rent ekonomiskt. Andelen pedofiler och kriminella kunder som man kan vinna över på sin sida kan omöjligen motsvara den andel kapitalstarka företagskunder man riskerar att förlora på att gå ut och deklarera sig som pedofil-ISP i massmedia.

Det är dock, som vanligt när det gäller Bahnhof, svårt att se att det rör sig om något annat än ren idioti.

Läs också: Hög tid för piraterna att rensa ut slöddret

Andra bloggar om: barnporr, bahnhof, pedofili, internetleverantörer, the pirate bay, porr, sex, yttrandefrihet, oscar swartz