Widar Nord

Radiotjänst låter insinuera att jag skaffat TV. Man gör det brevledes och tycks på något vis - utan att ange orsaken - vara helt övertygad om att jag struntat/glömt att anmäla detta mitt TV-innehav. De förväntar sig min omedelbara åtgärd och upplyser om att det “vid straffansvar” är olagligt att inte betala TV-licens.

Haha, säger jag, och postar glatt ett brev tillbaka. <-- länk!

Andra bloggar om: tv-innehav, tv-licens, tv, teve, radiotjänst, glesbygden, tv-pejlare, flyg

Sofo den 28:e juli 2004. Exakt tre år sedan. Jag är vid Skanstull och har varit och tittat på en lägenhet på Östgötagatan med en vän. Vi bestämmer oss för att ta en kaffe någonstans och kliver in på ett litet ruffigt skitställe med texten “Svaj” på en plåtskylt utanför.

Stället erbjuder det vanliga sortimentet för Stockholms konceptcaféer med ångestladdat trendkomplex: En trave torra formfranska med namn som foccacia, mozarella-, deli-, pesto-, ciabatta och så vidare. Bakom disken står ett kvinnligt emo i övre tonåren och blänger på mig.

- Får jag be om legitimation? säger flickstackarn.
Något frågande tar jag fram plånboken och räcker henne plastkortet från Posten.
- Det går inte. Vi har 25:årsgräns. Välkommen tillbaka om 5 år.
- Ursäkta?

Jag tror att hon driver med mig, men icke.

- Vad är det för försök till pretentioner? Får jag inte köpa en cocacola mitt på dagen i den här jävla stadsdelen om jag inte är över 25?
- Det har varit så mycket problem med de under 25.
- Som vadå? Att de inte vill slösa sitt studiebidrag på smörgåsar som kostar 79 kr? Hejdå och vi ses fan inte om fem år.

Förnedring.

Väl hemma försökte jag komma på om den var laglig och jo, det var den. Åldersdiskriminering får man tydligen syssla med som näringsidkare, då ungdomar inte alls anses vara någon utsatt grupp. Det är tydligen fullt OK att dra alla under 25 över ett bräde för en företagare som vill kränga delirätter för hundralappar istället för tråkigt svart kaffe till studenter. Det senare tjänar man ju inga pengar på, då det maximalt kan kosta runt 32 kronor per kopp exkl. påtår 15 kr, som brukligt i den här förbannade stan.

Sett i ett lite större perspektiv så är det inte det pretentiösa söderfiket som är problemet, utan hela innerstaden som sådan, som är så totalt missanpassad för ungdomar. När man börjar förbjuda yngre medelst ordningsregler på näringsställena är det bara ett tecken på att något gått för långt.

Stockholm är i allt väsentligt en stad anpassad endast för handikappade, invandrare, missbrukare och pensionärer. Att se till att man har en stad som fungerar även för ungdomar, det är tydligen helt ointressant.

Jämför man Stockholm med andra universitetsstäder så ser man skillnaden. Frånsett bostadssituationen, som faktiskt är lysande i Stockholm så länge man pluggar, så saknas fördelarna. Till skillnad från Linköping, Umeå, you name it, där varje lokal pizzeria har studentrabatter, så finns det noll studentrabatter i Stockholm. Inte ens den förbannade kollektivtrafiken ska vara rabatterad för de som behöver den mest. Här erbjuder man studenterna en privatkår av blåklädda kriminella som slåss, står i vägen och är otrevliga - trots att man betalar för sig - istället. Det är tydligt att man hellre fyller stan med bostadsrättsägande 30 och 40-talister än oss som ska ta hand om det hela i framtiden.

Jag har dock kommit på ett motdrag.

Jag kom på det idag när jag skulle handla en filmjölk på ICA Rosenlundsgatan. När jag gått in genom butiken dröjer det inte mer än två sekunder så har en 40-talistkärring kört fram en matvagn, full med kärringmat, så att jag inte kan gå vidare.
- Ursäkta?
Noll reaktion.
- Kan ni flytta vagnen?
Efter ytterligare noll reaktion trycker jag med våld bort både kärringhelvete och vagn för att smidigt passera. Väl framme i kassan möter jag 20 meter kö, bestående av den huvudsakliga klientelen i Stockholms innerstads butiker:

Kvinnor som fött barn
Med skrikande ungar och fullastade matvagnar står de och suckar och stånkar, gärna ivägen för alla som vill gå förbi. Detta för att de behöver få lite uppmärksamhet förmodligen. Hela världen handlar om dem och deras ungar, vilka (endast i moderns egen fantasi) lider av allehanda allergier, överkänsligheter och farliga sjukdomar.

30-40 talister
De utgör alltid 80% av varje matkö. De har alltid minst varor med sig, eftersom de handlar en gång varje dag. Dock tar deras inköp alltid längst tid. De ska nämligen:
- Dela upp betalningen mellan kontant och ICA/Coop bonuskortet samt minst ett annat kort varav de glömt koden till alla. De kan inte heller fatta att magnetkortet måste dras HELA VÄGEN från höger till vänster i kortläsaren - istället för att slitas upp halvvägs - för att fungera.
- Dividera om rabatt med kuponger från direktreklam
- Av nån anledning alltid bråka om priset i minst 5 minuter. Tvistemålet brukar röra ett kapitalbelopp mellan 0.50 och 5 kronor

Manliga familjefäder
Min egen kategori om 10 år. En grinig jävla 40årig farsa med osnutna äckliga skitungar och en fru man på långt håll ser slutade ge honom sexuell tillfredsställelse ungefär samtidigt som brölloppsnatten var över och parternas tillgångar förblev slutligt och ömsesidigt fördelade. Han gnäller högt och tydligt om hur “jävla lång tid allting tar”, hur “jävla bråttom vi har” och hur “jävla varmt det är”. Vi normala människor ser ju till att ta ut vår ilska någon annan stans, men det gör inte familjefadern. I brist på egen blogg eller ens egna kompisar att gnälla med, tar han ut sin ilska här och nu. I ICA-butiken. På Rosenlundsgatan.

Lösningen?

Jag ska köpa upp en ICA-butik någon gång i livet och FÖRBJUDA ALLA ÖVER 60 SAMT KVINNOR MED BARN ATT HANDLA DÄR. Det vore så skönt. Slippa matköer bestående av horder av pensionärer med spretande kryckor, rullatorer och bonuskort. Inga morsor med münchenhausen by proxy, inga snoriga ungar, barnvagnar, enorma icakassar eller skräpiga patrask iförda kläder köpta på Coop i Kungens kurva.

Det borde vara legalt. Om man får förbjuda ungdomar att besöka ens trendiga fik så ska man sannerligen få förbjuda pensionärer att handla på ICA också.

Andra bloggar om: fjollträsk, stockholm, urban retardation

Den invandrartäta stockholmsförorten Södertälje har ju aldrig gjort sig känd för att bidra med något intressant till länet som helhet. Mest uppseendeväckande är förmodligen Södertäljes egen tidning, som ett stort skämt namngiven “Länstidningen”, som i dagarna försökt blåsa upp en nyhet utan nyhetsvärde till enorma proportioner. Det handlar om att socialtjänsten i Nykvarn, långt utanför Södertälje kommun, tvångsomhändertagit en 8-åring i 2 veckors tid, och att länsrätten sedan hävt omhändertagandet. Galningarna på LT leker Vimmerby Tidning och försöker likt Janne Josefssons vetlandafall skapa sitt eget, “Fallet Beatrice”.

Länsrätten undersökte socialtjänstens agerande i efterhand och klandrar inte socialkontoret för att ha tvångsomhändertagit barnet. Omhändertagenden sker på ”en preliminär bedömning, ofta gjord i tidsnöd och på ofullständigt underlag” konstaterar länsrätten, och det är inte det minsta ovanligt att en sådan hävs när länsrätten prövar saken.

Socialtjänsten i Nykvarn tvångsomhändertog barnet i mars efter att föräldrarna inte dök upp på ett möte på de lokala socialkontoret. Socialen begärde då handräckning hos polisen och två dagar senare anlände fem poliser och två socialsekreterare till huset och tog med sig dottern.

En anonym uppgiftslämnare hade tipsat socialtjänsten om att barnet for illa i huset där de bodde, som var ett renoveringsobjekt och inte en säker plats för små barn. När socialtjänsten anlände såg man att förhållandet var miserabelt med ett stort diskberg, sopor och ett stort antal katter och kattskit på olika ställen i bostaden.

Den 8-åriga dottern placerades på jourhem på hemlig ort och föräldrarna fick först efter 2 veckor träffa henne i en timme under bevakning. Det gick sedan en vecka till innan de återigen fick träffa henne och frågan togs upp i länsrätten.

Frågan är hur Länstidningen vill att socialen ska hantera pundare som missköter sina barn. Ska man låta det gå som i Vetlanda, och lyssna på föräldrarna när dessa säger att “det inte är något problem”. Risken är att det är just det som länsrätten i Sörmland nu ägnat sig åt, och att tvångsomhändertagandet i själva verket var korrekt.

Efter att ha tittat hur det gick i Vetlanda så bör man väl komma fram till att ett omhändertagande för mycket är bättre än ett för lite. I Nykvarn rörde det sig dessutom om ett solklart gränsfall. Att kräva socialchefernas avgång så fort deras talan inte vinner bifall i länsrätten kan inte liknas vid annat än storm i ett vattenglas.

Sexköpare som polisen fått tag i har tydligen kunnat få post med delgivningar och kallelser i ärendet skickade till en annan adress än den där de bor med fru eller sambo. Moderatkvinnorna rasar en aning och kräver att länspolismästarna runt om i landet går ut och kräver att posten skickas hem till familjen.

“De ska få veta”, anser moderatkvinnorna, på grund av att de utsätts för en “smittorisk” i och med att deras man betalat för ett ligg.

För det första är jag tveksam till att det vore mer smittsamt att köpa sex för pengar, än att till exempel köpa det för en drink på någon äcklig nattklubb, men sak samma. Det är idiotin bakom delgivning genom andras post som utgör ett hot mot rättssäkerheten.

Moderatkvinnorna är medvetna om att de flesta fruar eller kvinnliga sambor inte klarar av att låta brev till sin partner ligga orörda om polisens eller den lokala tingsrättens vapen är tryckt på kuvertet. Alltså kommer frugan öppna brevet, trots att det är postat til hennes man, och således göra sig själv delgiven om att hennes man köpt sex.

Delgivning skickad till jobbet, snart ett minne blott.

Vad är det för rättsvidrigt genvägstänkande? Lagstifta om delgivning av familj och barn i smittskyddslagen istället, och skicka ut ärendet till de vanliga remissinstanserna som kommer att skratta åt “moderatkvinnornas” påstådda smittorisk i samband med köp av sexuella tjänster. Dessutom måste lagförslaget godkännas av Riksdagen, som brukligt i en demokrati, och inte enbart av moderatkvinnorna.

Praxis är ju faktiskt att post som uppenbart riskerar att få brevhemligheten röjd ska skickas rekommenderad eller till en säkrare adress. Varför ska polisen strunta i det bara för att det är “rätt åt” torskarna om deras familjer splittras?

Vi kanske borde kriminalisera otrohet i allmänhet och föra in en delgivningsparagraf även för detta brott i smittskyddslagen?

Eller så kanske torskarna kan sätta dit sin respektive för intrång i förvar, ett bra mycket värre brott än köp av sexuell tjänst:

Intrång i förvar:
§ Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till böter eller fängelse i högst två år. (BrB 4:6)

Köp av sexuell tjänst:
§ Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader. (BrB 6:11)

Smaka på den. Vill moderatkvinnorna alltså att hela familjen ska sitta i fängelse?

Andra bloggar om: moderat, politik, sex, sexköp, torskar, horor, köp av sexuell tjänst, posthemlighet, brevhemlighet, rättssäkerhet, sexualbrott, feminism

Nej, det är inte jag som skriver på metrobloggen “Piraten”. Fick ett MSN-meddelande från Peter på TPB imorse som gjorde gällande att jag var misstänkt för att vara upphovsman till det hela. Så är dock ej fallet. Vill jag skriva skit om TPB så skriver jag det helst här.

“Några av dom jag kommer att ta upp är Rickard Falkvinge, Christian Engström, Marie (Emma) Andersson, Rasmus (rsms) Fleischer, Peter (Brokep) Kolmisoppi, Gottfrid (anakata) Svartholm, Fredrik (tiamo) Neij och andra piratvänner där ute.”

Jag lyckas faktiskt inte haja vem det är själv. Gänget runt TPB börjar väl bli en smula för stort för att man ska veta.

Well well, en smårolig blogg är det.

Av alla de oskyldiga män som spärrats in under Eva Lundgrens härjningsår på 1990-talet, börjar nu ett fåtal få sina domar omprövade. Idag kom beskedet att en av våldtäktsfanatismens offer blivit friade efter resning.

Det handlar om en man som dömts för “grov våldtäkt” och suttit oskyldigt dömd under 7 år i fängelse. Förutom att en kvinnlig läkare förväxlade en missbildning i målsägandes underliv med ärrbildning från den påhittade våldtäkten, hade den 8-åriga målsägande också utsatts för “ledande frågor” under förhören.

Ledande frågor och psykoterapeuter som intygade att vittnesmålen från underåriga var riktiga utgjorde i kombination den största bristen i svensk rättssäkerhet sedan häxprocesserna. I takt med att Thomas Bodström får mindre och mindre medieutrymme och den intellektuella nivån höjs i sexualbrottsdebatten kan vi kanske se fram emot ett och annat ytterligare friande av oskyldigt dömda män. Trots att det är knäpptyst i SVD och DN så har i alla fall Aftonbladet låtit bli att mörka händelsen. Det är inte tabu att berätta om oskyldigt dömda sexualbrottslingar längre.

Feminismens offer ser dagens ljus.

Andra bloggar om: feminism, våldtäkt, våldtäktsfanatism, thomas bodström, juridik, genus, genusforskning, feminist, postfeminism

Jag verkar inte vara ensam om att ogilla hyckleriet från The Pirate Bay. Nu är det snart bara en liten grupp fanatiker som gråter när “Peter Sunde” och gänget förlorar stora delar av sina nattsvarta inkomster.

Till följd av att gänget bakom TPB vägrat att censurera tonårsporr har nu ECPAT sett möjligheten att lägga in TPB i sitt barnporrfilter.

Även om det är väldigt enkelt att kringgå filtret, genom att använda icke ECPAT-censurerade namnservrar, så sabbar filtret en hel del för TPB ändå. Majoriteten av deras användare är ju rena blåbär och erhåller sina DNS-inställningar genom DHCP-svar från exempelvis Telia. Alltså torde sajten förlora en hel del användare och med det stora annonsintäkter.

Så kan det gå.

Andra bloggar om: tpb, the pirate bay, peter sunde, pirater, piratpartiet

Så har jag då lik förbannat tvingats läsa Jens Lapidus debutroman “Snabba cash”. När temat ska vara Stureplan, brats och fixeringen vid lyxkulturen så inser jag per automatik att det hela riskerar att bli väldigt förutsägbart. Jag läste Jan Guillous bok Tjuvarnas marknad för något år sen och det höll på att bli den första bok som jag inte över huvud taget orkat ta mig igenom.

Där Guillou misslyckas har dock Lapidus sett till att ha sin styrka: I sakkunskaperna och erfarenheterna av bratkulturen och den undre världen. För även om Guillou råkar ha en bostad inom gångavstånd från Stureplan så betyder det inte per automatik att han kan berätta något intressant om kulturen där. Det kan däremot en halvbrattig juriststudent och dagdrivare som Lapidus, med något år som tingsnotarie i forumet för brottsmål rörande Malmvägen samt en och annan festnatt på Riche i bagaget.

När man läser Snabba Cash förstår man att författaren med största sannolikhet både festat på Kharma, testat kokain och träffat en och annan hobbybrat som sysslar med koksförsäljning. Som ung stockholmare är det naturligtvis självklart att man kan skaffa sig mer erfarenhet av stadens undre värld och krogliv än vad Jan Guillou någonsin kan lyckas med.

Sakfel och rena dumheter saknas dock inte, vilket kanske är extra känsligt för en bok som ger sken av att vara hämtad direkt ur verkligheten. För lika självklart som det kan tyckas att Lapidus snortat koks och köpt trendriktiga märkeskläder, framgår det också med all önskad tydlighet att han varken blandat alkohol med viagra, spelat poker eller varit i Robertsfors (man blir inte kåt av Viagra, man kan inte höja en syn i poker och man kan inte åka tåg till Robertsfors).

Det är måhända förlåtligt, men när juristen Lapidius börjar prata om taxerad inkomst för spelvinster och blandar ihop skatterättsliga begrepp blir det svårt att hålla sig för skratt. Boken har ju hyllats för att ha trovärdiga skildringar av juridiken. Ändå lyckas Lapidius sitta uppe på affärsjuristernas egen stjärnadvokatbyrå Mannheimer & Swartling och inbilla sig att spelvinster beskattas i Sverige och att skönstaxering innebär värdesäkring/utmätning av preliminärskatt. Det är riktigt pinsamt. Att beskylla gangsteradvokaten Thomas Martinsson för att jobba åt juggemaffian, när han i själva verket är verksam åt konkurrenterna Hells Angles, är förmodligen däremot ett medvetet misstag och ett riktigt kul sådant.

Själv känner jag annars igen mycket i boken som faktiskt stämmer. Wannaben och kokslangaren JWs personberskrivningar är som hämtade från en verklig person med anknytning till Stureplan. Dock har bokens karaktär måhända högre IQ än vad gemene koksdealer, inklusive denne ytlige bekant, har.

Jag har diskuterat icke hemliga delar av juggemaffian med en av Joksos närmsta män, som dock trappat ned på torpedaktiviteterna sedan den gamle juggebossen blev skjuten. Ingenting talar för att bokens bild av juggarna är överdriven, snarare är den förskönad en smula. Även om intrigen inte är hämtad ur verkligheten så har den en och annan liknelse med morden på två prostituerade i Brandbergen utanför Stockholm under 2004.

Det märks att Lapidus försökt göra något nyskapande med boken både språkligt och i själva intrigen. Med korthuggna och egentligen grammatiskt felaktiga meningar gör han språket så hårdkokt att motstycke saknas i Sverige. Det blir kul men känns stundtals lite överdrivet. Om ambitionen är att skriva nollnolltalets bästa samstidsskildring så lyckas han inte. Däremot har han måhända skrivit den mest realistiska.

Läsare som letar efter en språkligt och allmänt litterärt intressant bok har alltså inget att hämta i Snabba Cash. Längar du däremot efter en realistisk och lärorik roman om Stockholms undre värld så kan du absolut nöja sig med Snabba Cash.

Summa summarum: Boken får 3 nötter av 5 möjliga.

Andra bloggar om: snabba cash, juridik, jens lapidus, lapidius, bokrecensioner, recensioner, böcker, litteratur, deckare, thrillers, kriminalromaner, kriminalitet, stockholm, undre världen, dörrvakter, krogar, ordningsvakter, brottslighet

Jag har druckit Coca-Cola sedan trettonårsåldern i till och från mycket överdriven mängd. Någon diabetes eller övervikt har jag inte utvecklat, men en oförmåga att arbeta en hel dag utan att minst 2 liter Coca-Cola passerar min kropp har blivit en realitet sedan några år tillbaka.

Några försök att dricka kaffe istället har prövats, men jag tycker att kaffehelvetet ger mig dålig andedräkt och en så äcklig bismak i munnen att jag inte pallar med det. Jag prövade att dra ned på intaget av Coca-Cola under tre månader i höstas, och fick då kontinuerliga migränanfall 2-3 gånger per vecka. Jag härledde detta till koffeinberoende och köpte koffeintabletter på apoteket.

Nu har jag märkt att koffeintabletter gör att min bukspottkörtel börjar jävlas otroligt, och en svag smärta mellan revbenen uppstår när jag äter dem. Dessutom blir jag trött av skiten istället för pigg. Helt värdelös effekt av bara koffein således. Hittade följande fakta om att Coca-Cola kanske inte direkt är någon hälsodryck:

Vad händer med din kropp om du dricker en Cola just nu?

• De första 10 minuterna: 10 teskedar socker går rakt ut i ditt system. (100% av rekommenderat dagligt intag.) Du spyr inte omgående av den otroligt söta smaken eftersom fosforsyra är tillsatt för att bryta smaken.
• 20 minuter: Ditt blodsocker skjuter i höjden och får din bukspottkörtel att överproducera en massa insulin. Din lever svarar på detta genom att börja omvandla allt socker den kan till fett. (Och det finns gott om det i detta ögonblick.)
• 40 minuter: Allt koffein är nu absorberat av kroppen. Dina pupiller vidgas, ditt blodtryck skjuter i höjden, och som ett svar på detta dumpar din lever ut mer socker i ditt blodomlopp. Adenosinreceptorerna i din hjärna är nu helt blockerade och förhindrar att du blir sömnig.
• 45 minuter: Din kropp ökar dopaminproduktionen och stimulerar därigenom välbehagscentrena i hjärnan. Det här är för övrigt samma effekt som heroin har på kroppen.
• 60 minuter: Fosforsyran binder kalcium, magnesium och zink i tarmen, och skapar därmed ytterligare en rush i ämnesomsättningen. Detta ackompanjerat av höga doser socker och artificiella sötningsmedel som också ökar utsöndringen av kalcium i urinet.
• 60 Minuter: Koffeinets vätskedrivande egenskaper kommer nu igång. Allt uppbunded kalcium, magnesium och zink som var på väg till ditt skelett kommer du nu kissa ut tilsammans med natrium och vatten.
• 60 minuter: Kaoset i din kropp börjar dö ut samtidigt som du börjar få en ordentlig “sockerkrasch”. Du kan bli irriterad och/eller slö. Du har dessutom, vid det här laget, bokstavligen kissat ut allt vatten i Colan. Men inte utan att först ha mättat det med viktiga näringsämnen som din kropp behövde för att t.ex. bygga starka ben och tänder.

Jag har förmodligen lyckats bli sockerberoende av koffein och fosforsyra under så lång tid. Överaktiv bukspottkörtel. Kul. Hur blir man nu av med det här? Jag har märkt att den kriminaliserade drogen efedrin tar bort mina migränattacker helt. Nästa vecka handlar det alltså om en annan centralstimulant i Veckans uppåttjack här i bloggen: Efedrin.

Väl mött då!

Andra bloggar om: droger, kaffe, koffein, narkotika, knark, efedrin, narkotikapolitik, knarkare, missbrukare, uppåttjack