Widar Nord

Att man håller varandra om ryggen i toppen av den svenska demokratin är inget nytt, men det är hög tid att göra något åt problemet. Kulturen är djupt rotad och att misstro svenska politiker och tjänstemän anses onödigt, dumt och onödigt konspiratoriskt. I Sverige gillar vi inte skandaler, helt enkelt.

Att toppen granskar sig själv är också ett problem. DN säger att katastrofkommissionens ordförande Johan Hirschfeldt inte vill uttala sig om uppgifterna. Det är inte underligt. Hirschfeldt är hovrättspresident och vill han göra karriär till Högsta domstolen så är han beroende av regeringens samtycke.

Av denna anledning har S-regeringen ständigt tillförordnat Hirschfeldt som utredare när det verkligen krisar. När Danielsson skolkar från jobbet eller när det det smugglas vapen på Estonia är han den ende man kan lita på att inte framför mer kritik än vad som är absolut nödvändigt.

Kommer man tillräckligt högt upp är grovt tjänstefel tydligen inte grovt tjänstefel längre, och inte ens värt offentligt klander.

Carl Bildt är väl den ende som är rätt ute, i en intervju i Aftonbladet:

“I USA hade han varit på väg i fängelse”, konstaterar Bildt. “Jag är förvånad över att reaktionen på detta inte varit starkare. För mig handlar det om en grundläggande fråga om förtroendet för vårt politiska system”

Andra bloggar om: lars danielsson, konstitutionsutskottet, carl bildt, tjänstefel, demokrati, inrikes, flodvågskatastrofen, tsunamin

Somliga S-politiker tycker tydligen det. Stor humor från studentförbundet:

“Tidingen Macho har gjort ett nedslag mitt i gråzonen. Ämnet är ‘tjatsex’ — hon vill inte, men han struntar i det och får till sist som han vill. Det håller inte i rätten, samtidigt som det är sex mot tjejens vilja.”

“Tjatsexet innebär ju att sex inte handlar om frivillighet för kvinnor, utan hur mycket man vill och vågar bråka. Det är ju bara tjejen som kan transformera sex mot hennes vilja till en regelrätt, juridisk våldtäkt genom att uppfylla listan med brav i brottsbalken. Eller också bara ligga still och hoppas att det snart tar slut.”

“Någon quick fix finns knappast. Men att i lagen införa krav på explicit samtycke för sex är en början.”

- Ska vi ligga? Fram med samtyckesblanketten älskling!

Att svenskarna har sex i hälften så stor utsträckning som på 50-talet räcker inte. Med krav på en korrekt ifylld blankett (SKVFS:2008:202) om samtycke till sexuellt umgänge, bestyrkt och i två kopior, får man anta att andelen samlag kan reduceras ytterligare.

Det är tur att inte Thomas Bodström sitter kvar i regeringen, för då hade vi nog fått se de här fantasierna från studentförbundet levas ut i form av ytterligare en ändring i brottsbalken om något år.

Förvisso hade jag och förmodligen de flesta västerländska män haft en del kvinnor att anmäla om tjat om sex nu ska rubriceras som våldtäkt…

Andra bloggar om: sexualbrott, våldtäkt, feminism, genus, våldtäktsmän, thomas bodström, madeliene leijonhufvud

Blue Moon Bar, Dailys, Alis, Tiger och Sturecompagniet. De dödande skotten mot krogvakter har haglat de senaste åren i vår stolta huvudstad. En stor del av skulden ligger hos länstyrelsen, polisen och såklart krogvakterna själva.

Som vi tidigare konstaterat är det som kroggäst helt omöjligt att få en vakt dömd för olaga hot, misshandel eller ens tjänstefel. Åklagaren kommer inte finna det intressant att åtala en ordningsvakt ens om vederbörande vridit nacken av dig, gjort dig förlamad för livet och satt dig i rullstol. Även om du har en neurolog, tre oberoende vittnen och två polismän som stöder din story i rätten så läggs åtalet ned så fort åklagaren förstår att det är en ordningsvakt som är ämne för anmälan.

Naturligtvis kan man tycka att det är försvarbart av den drabbade allmänheten att skjuta av några kriminella ordningsvakter då och då för att minska beståndet, när nu vanlig hederlig inlåsning via domstol inte fungerar. Jag skulle dock vilja påstå att rådande ordning har några brister. Förutom att civila i närheten riskerar att skadas av skotten så finns det också andra problem med rättssäkerheten när vakter riskerar dödsstraff istället för vanliga dagsböter.

Dörrvakternas straffrättsliga immunitet måste avskaffas och dessa individer måste dömas på samma grunder som oss vanliga dödliga. Om polisen och framför allt åklageriet upphör att beskydda dörrvakter och istället tar sitt ansvar och sköter sitt jobb så kanske de kriminella vakterna kan låsas in istället för att skjutas ihjäl.

För även om dödsskjutningarna visserligen är bättre än att ingenting händer så finns det fördelar med att ett riktigt rättsväsende hanterar saken istället. Historiskt så har alltid den typ av anarki som ett försvagat rättsystem föder lett till att samhällets konflikter i ökad grad skapar våldshandlingar. För när rättsväsendet kapitulerar blir det Tommy Zethraeus och hans gelikar som tar över.

Andra bloggar om: ordningsvakter, väktare, krogvåld, krogvakter, dörrvakter, stureplansmassakern, jk, göran lambertz, magnus betnér

Min self promotion-blogg har fått kritik från ERK för att vara allt för kvinnoförnedrande. Jag har därför publicerat en mansförnedrande IRC-rant för att väga upp.

20:22:39 <@Nord> http://jessicanygren.blogg.se/hngla_upp_en_snll_kille_sejjor.html (”hångla upp en snäll kille tjejer”)
20:22:45 <@Nord> Nej gör inte det
20:22:49 <@Nord> Snälla killar i den här stan
20:22:56 <@Nord> Jag kan identifiera dem på håll
20:23:09 <@Nord> Dom vill så gärna ha en tjej att dom till sist lyckats skaffa en
20:23:16 <@Nord> Som då per automatik behandlar dem som skit
20:23:27 <@Nord> Eftersom de inte är män nog att vara assholes själva
20:23:42 <@Nord> Och behandla flickvännen som den lilla subba hon är
20:23:46 <@Nord> De går klädda i ullrock
20:23:49 <@Nord> Svart alltid
20:24:07 <@Nord> Är långa och klensmala, eller vältränade
20:24:13 <@Nord> Alltid välrakade och solbrända från solarium
20:24:24 <@Nord> och ALLTID kortklippt hår

Här skulle jag infoga en bild på nån kille med utseende modell FEIs “success stories” i tunnelbanan. Hittade ingen.

20:25:06 <@Nord> I sin ångest över att inte vara perfekta går de runt och räknar kalorier och funderar över hur de kan höja sin lön och köpa något fint till sin metrosexuellt inredda lägenhet (alltid i innerstan, Solna eller Täby)
20:25:22 <@Nord> Och så jobbar de ALLTID med IT eller PLUGGAR nästan
20:25:39 <@Nord> Och läser “Spelet” och tänker “sådär vill jag bli”
20:25:44 <@Nord> Och börjar raka bröstet
20:25:47 <@Nord> Men där slutar det
20:25:57 <@Nord> Ptja. Varför gillar tjejer bad boys
20:26:01 <@Nord> Vad fan är alternativet
20:26:03 <@Nord>
20:27:17 <@Nord> iofs finns glasögontypen också
20:27:23 <@Nord> Verkar vara den som åsyftas
20:27:38 <@Nord> och inte pajasarna i ullrock, borttränad dialekt och MÄRKESHALSDUK
20:28:06 <@Nord> .NET-utvecklarna med 30cm axelvidd och glasögon behöver man väl inte blogga om varför inte får några tjejer.
20:28:37 <@Nord> Det är väl för fan självklart.
20:28:55 <@Nord> Jag har t.om. som man svårt att klara av den typen.
20:29:19 <@Nord> Sitter och håller käften och flackar med blicken. Säger man “ha det bra” så säger dom “ja”
20:29:46 <@Nord> Inte för att de är otrevliga eller elaka (nej de är “jättesnälla killar”) utan för att de är dåligt uppfostrade och nervösa i den sociala situationen.
20:30:14 <@Nord> Och det där är typ majoriteten av männen teknik/itbranschen. Hehe.
20:30:36 <@Nord> Männen som jobbar som chefer eller säljare däremot.
20:30:37 <@Nord> *KÅT*
20:31:20 < Evelina> SpammarNord.
20:31:51 <@Nord> Vad säger du Evelina?
20:31:55 <@Nord> Du gillar ju killar som slåss
20:31:58 <@Nord> Varför
20:32:12 <@Nord> Jo för att är inte alternativet just någon av de två:
20:32:16 <@Nord> 1. fula killar med komplex
20:32:23 <@Nord> 2. töntsnygga killar med komplex
20:33:18 < Evelina> Snygga killar slåss och är korkade, det finns mycket att tycka om och sympatisera med dom.
20:33:41 < Evelina> Jag gillar inte killar som slåss, men det är väl dom man dras till :/ Vafan vet jag.
20:36:10 <@Nord> Ungefär som att osympatiska blondiner med stora tuttar attraherar de flesta män trots att risken att få klamydia av en sån tjej är upp till 20 gånger högre än genomsnittet
20:36:16 <@Nord> NATUREN ÄR INTE LOGISK
20:36:21 <@Nord> HELT ENKELT

Andra bloggar om: män, killar, smygbögar, metrosexualitet, företagsekonomiska institutet, kvinnor, feminism, antifeminism, bad boys, good guys

Linda Skugge - ett mobbande mobboffer.

Någon form av ironiskt drama har seglat upp i Aftonbladet. Linda Skugge har gråtit ut i sin blogg och förklarat att “näthatarna” som skickar elaka kommentarer till henne fått henne att sluta blogga. “Hur kan ni ha så mycket uppdämt hat i er?” frågar Linda sina läsare och avgår i protest.

Jag vet inte om det är ironi men jag antar att det är det, när Sveriges mest hatiska och oförskämda bloggare avgår i protest mot att de egna läsarna trollar henne. Linda har genom åren varit över gränsen omdömeslös när hon angripit alltifrån offentliga personer till barn i sina krönikor. Jag minns speciellt när hon förklarade hur det på intet sätt var synd om de fjortonåriga pojkarna som blev våldtagna i AIKs juniorlag för några år sedan, eller när Linda i en bokrecension ägnade en stor del av artikeln åt att göra sig rolig över författaren Björn Ranelids missbildade överläpp.

När människor svarar med kommentarer i nivå med fröken Skugges egen, väljer hon nu att försöka måla in sig själv i tragik-, utsatt kvinna- och mobbofferhörnet. Problemet är bara att Skugge själv är den första stora näthataren och en av de mest framstående mobbarna.

Tvåa kommer möjligen Alex Schulman, en trettioåring från Johanneshov utanför Stockholm som dock ännu inte slutat blogga. Han har i snart två år ägnat sin bloggtid åt att “störa sig på” överviktiga ^(spegel), handikappade, samer och kvinnor som ammar offentligt. Han har gjort karriär på nolltid genom att sparka allra hårdast nedåt och han fick alldeles nyligen jobb som proffsbloggare på Aftonbladet.

– Jag häpnar varje dag över vad folk är kapabla att skriva, säger Schulman.

Rubriken på Aftonbladets snyftartikel om Schulman och Skugge lyder “Får man säga vad som helst på nätet?”. Jag är osäker på om det är kommentarerna eller bloggproffsen själva som rubriken syftar på.

Att ha en provokativ blogg kräver faktiskt en aning tänkande i riktningen handling = konsekvens. När jag själv får hotfulla mail av ordningsvakter - efter att ha publicerat en provokativ krönika om yrkesgruppen - gör mailen mig mindre förvånad. Tomma hot av anonyma avsändare är på sin höjd meninglösa, men ingenting jag upprörs över.

Ett problem finns möjligen med trollens kommentarer. Lagarna om olaga våldsskildring, förtal, hets mot folkgrupp, uppvigling, olaga hot och så vidare ställer till det med juridiken. Om man vill tillåta direktkommentarer i sin blogg riskerar man som bloggare att få ta ansvar för vad som skrivs där, om man har skyddat sin blogg med utgivningsbevis och vill agera under BBS-lagen. Carl Bildt har nyligen blivit polisanmäld för kommentarer som andra skrivit i hans blogg.

Här på Widar Nord - Rader från Östermalm godkänner jag alla kommentarer som går att godkänna. Hot eller förtal som riktar sig mot mig som person godkänns - men om ytterligare personer blandas in kan jag inte godkänna dem utan att själv vara ansvarig. Det är måhända ett problem, men att ta illa vid sig av bloggkommentarerna är det inte. Man kan ju säga som Alex Schulman (visserligen felaktigt i just hans fall) uttrycker sig i Aftonbladet: “De som hatar mig är i regel idioter”.

Andra bloggar om: skugge, schulman, alex schulman, linda skugge, feminism, aftonbladet, troll, bloggosfären, stureplan, förtal, hets mot folkgrupp, carl bildt

“Upplever en kvinna att hon blivit våldtagen så ska man också döma för våldtäkt”. Vår vän Thomas hade då inte friat Grabbarna inte…

Så har det då utbrutit gråt och tandagnisslan borta på Västerbroplan igen. I Expressenhuset ondgör man sig över våldtäktsdomen mot krogprofilerna som jag skrivit om i både ett och annat inlägg förut. Tingsrättens beslut var ju nämligen att fria de båda bratsen - trots att killarna bevisligen hade både förfärligt dålig kvinnosyn och låg moral i allmänhet. Hur kunde de då inte bli dömda för våldtäkt?

Ptja, klart är i alla fall att svenska domstolar skiter blankt i vad lagstiftaren säger. I det här fallet är lagstiftaren i och för sig den synnerligen idiotiske Thomas Bodström, men han har faktiskt skrivit en mycket tydlig våldtäktslag med syftet att i princip alla män som ligger med fulla tjejer ska kunna dömas till 2 - 10 års fängelse. Bodströms nyinförda baksmällarekvisit - dvs att kvinnan ångrar vad hon gjort natten innan - ska enligt Bodström räcka för att döma mannen i sammanhanget för våldtäkt:

- En kraftigt berusad kvinna som vaknar upp dagen efter och inser att flera män förgripit sig på henne känner sig nog våldtagen. Då ska det också kallas för våldtäkt, säger Bodström i en intervju om den nya lagen.

- Upplever en kvinna att hon blivit våldtagen ska brottet också kallas vid sitt rätta namn.

I fallet Stureplan hade självfallet ingen våldtäkt ägt rum i ordets verkliga betydelse (att med hot eller våld tilltvinga sig sex). Däremot räckte det hela gott och väl för en fällande dom för våldtäkt enligt Thomas Bodströms nya lag.

Ur förundersökningsmaterialet har Expressen citerat några SMS som de båda krögarna skickade innan gruppsexet ägde rum:

”Fest. Sedan knullar vi någon.”

”Var är xxx? Vi kör henne alla tre.”

“Kvinnor förnedras”, snyftar Expressen och konstaterar att dessa “utsatta tjejer” ställer upp för att “synas”. “Det rör sig om ett systematiskt utnyttjande som vissa så kallade ”innekillar” ägnar sig åt. Många tjejer faller för deras stil. De ljuger och manipulerar tjejerna de träffar runt Stureplan. Många går på det, för att de vill känna sig viktiga och komma in på rätt ställen. Högt i rang hos tjejerna står krogägare, dörrvakter och nattklubbsvärdar.”

“Av sms:en framgår också att olika former av ”uppåt-tjack” – som amfetamin och efedrin – samt GHB-liknande preparat och stora mängder alkohol konsumeras”. Många tjejer är enligt en intervju som Expressen har gjort i samband med artikeln “wanna-bees” och umgås med knarkare och dörrvakter för att få “status”.

Frågan är då hur synd det är om tjejerna och hur utsatta de egentligen är. Som wanna-bees kan man ju inte direkt säga att de inte vet vad de ger sig in i när de börjar umgås i nämnda kretsar. Varje vecka figurerar kokstorsken Tilde Fröling i något sexprogram på TV och utgör själv med all önskvärd tydlighet ett varnande exempel på hur illa det kan gå. Tillsammans med mängder av Moore/Slitz och Café-horor är hon alls icke det enda varnande exemplet.

Naturligtvis är det tråkigt om någon av dessa tjejer blir förvånade över att Stureplans brats endast ser dem som någonting att ha sex med (feministterm: “objekt”) och inte är ett dugg intresserade av deras skarpa intellekt, nyss avslutade gymnasieutbildning eller flykt från föräldrahemmet och uppväxten i en småstad eller i förorten.

Rubriken på Expressens ondgörelse över det hela lyder “Så förnedras kvinnor bland tv-profiler och artister på Stureplan”. Jag skulle nog vilja påstå att “Så förnedrar sig kvinnor” vore en mer sanningsenlig inledning på nämnda mening. Det är ju trots allt frivilligt att hora runt på Stureplan.

Andra bloggar om: kvinnor, horor, tjejer, rättssäkerhet, postfeminism, feminism, våldtäkt, genus, genusvetenskap, feministiskt initiativ, stureplan, thomas bodström

Med anledning av justitiekansler Göran Lambertz artikel på DN Debatt, där han berättar att han äntligen ämnar granska landets ordningsvakter, tänkte jag berätta lite om mina egna erfarenheter av just den yrkesgruppen.

Hultsfred, juni 2005. Det är musikfestival och jag är på väg från konserten med Lars Winnerbäck, tillbaka till mina vänner som väntar vid områdets camping. Redan på den här tiden hyste jag ett stort förakt mot yrkesgruppen ordningsvakter, då flera av mina vänner och kolleger på den tiden jobbade i dörren på Stockholms kändiskrogar, och ofta kunde berätta hur de misshandlade kroggäster, samarbetade med polisen och ljög i rätten för att inte åka dit. Därför blev jag måttligt förvånad när jag en bit upp från stigen jag går på, i den gemytliga småländska skogen, ser en grupp ordningsvakter utdela batongpölsa på nåt fyllo i 17-årsåldern.

Bevittnade misshandel

Jag noterar att mängden våld som för tillfället utövas är långt över vad som varit försvarbart ens om fyllot kunnat röra sig, men nu är han i praktiken medvetslös och har svårt att ens stå upp. När han till sist lyckas resa sig, för att följa med ordningsvakterna till tillnyktringscell, trycker de istället ned honom mot marken igen. Jag minns speciellt hur en av dem, med en blick som vittnade om djup sadistisk njutning, höll nyptag om killens öron och tryckte ned hans ansikte i markens lervälling. Kort därefter ställer sig ordningsvakten upp, sliter tag i öronen på pojken och lyfter honom från marken genom att endast slita i örsnibbarna. Öronen sträcks ut, pojken skriker och ber om nåd, ordningsvakterna skrattar och njuter av våldet de får utverka när de släpar pojken längs med marken.

Blir själv frihetsberövad

Jag ställer mig fem meter ifrån och betraktar händelserna.

- Vad i helvete lyfter ni honom i öronen för, vad är det för jävla övervåld? Jag är ju inte den enda som ser det här

Jag säger det i ett fåfängt försök att göra ordningsvakterna medvetna om risken att de får sitta i fängelse för misshandel. Ordningsvakterna vet dock bättre, och är väl införstådda med sin statsimmunitet i svenska domstolar, och svarar med ett enkelt hot:

- Gå härifrån så du slipper se nåt, annars ska du få känna på något som gör jävligt ont
- Hörde jag ett olaga hot? Jag står bra här tack.

Det dröjer fem sekunder så har ordningsvakterna bestämt sig:

- Ta med honom också!

Ytterligare två sekunder senare har jag två testosteronstinna fetton som sliter och drar i mina armar så de hotar att gå av, när de släpar bort mig till spörummet. På vägen, som väl är 400 meter, ljuger de ihop storyn som ska få mig fälld i tingrätten. Det hela är gjort på fem minuter. De besitter en vana och yrkeserfarenhet av att snabbt och enkelt konstruera vattentäta justitiemord, som jag måste erkänna att jag imponerades av.

- Om vi säger att han hoppkickade dig i sidan, “Våld mot tjänsteman”
- Ja, och var på och slet i fyllot. “Främjande till flykt”
- Och så lägger vi en “våldsamt” (våldsamt motstånd, min anm.) på det va, haha

När polisen kommer anmäler ordningsvakterna mig i en enig skara. Tre vittnen mot ett. Jag förklarar för polisen hur situationen gått till och hur de diktat ihop det. Jag vill anmäla alla tre för falsk tillvitelse och olaga frihetsberövande och dessutom för misshandeln av killen som nu ligger i handbojor på marken. Polisen beslutar att trots tre anmälningar om tre grova brott inte sätta mig i häkte. Någonstans insåg väl även de orimligheten i att jag, tidigare ostraffad programmeringschef på ett IT-företag, skulle ge mig på tre steroidmissbrukande ordningsvakter i nyktert tillstånd under min korta semester.

Polisen vägrade säga vad ordningsvakterna hette och ville inte ta upp en anmälan. “Deras namn finns i ärendet, du får väl anmäla dem om de går vidare med det. Jag ska försöka snacka med dem”, hälsade polisen.

Frigiven av polisen trots påstådda grova brott

Hur som helst, släppt och med ett nytt tufft inpasseringsband med texten “jag har fått en andra chans” (bild) släpptes jag tillbaka på festivalen. Jag gick omedelbart tillbaka till platsen och tog upp person och telefonnummer på sammanlagt 21 personer som sett händelsen, och kunde intyga att ordningsvakterna ljög. En 35åring från Solna hade suttit och tittat på hela förloppet. När ordningsvakterna passerade hans solstol, som stod på stigen där de släpade mig till spörummet, hade han dessutom frågat en av vakterna “och vad har den där killen i solbrillor gjort?”. “Ingenting”, hade vakten uppriktigt svarat.

Jag såg fram emot att få sätta tre ordningsvakter i fängelse. En dröm jag länge haft. I och för sig vet idiotin och bortförklaringsmöjligheterna inga gränser när rättsväsendet konfronteras med ordningsvakter som är ämne för anmälan, men den här gången skulle jag minsann driva civilmål mot dem om åklagaren la ned fallet. Det fanns för mycket vittnen den här gången, de kunde inte klara sig. Med lite tur kunde jag nog få till och med poliserna att intyga att jag gjorde ett städat och nyktert intryck, och att något verkade skumt med ordningsvakternas story. Nu behövde jag bara namnen på de tre steroidmissbrukarna, sen skulle saken vara biff.

Glad i hågen vandrade jag tillbaka till mina vänner i campen och berättade om min lilla kontakt med ordningsmakten. Efter 10 minuter kom samma tre ordningsvakter gående, och jag insåg då att jag hittat ett utmärkt tillfälle att få reda på deras namn. Med digitalkameran i högsta hugg gick jag fram till dem och knäppte en bild. Nöjd konstaterade jag att ansikten syntes. Jag berättade för dem att jag samlat 21 vittnesmål mot dem och att bilderna skulle lämnas till Securitas för identifiering. “Jag ska se till att ni får sitta inne”, förklarade jag och gick därefter och satte mig i en solstol och tog en bira.

Vad som sedan hände har jag i efterhand inte kunnat förstå. Hur ordningsvakterna agerade saknar all rationell grund och måste väl ses som exempel på dålig stresshantering under steroidmissbruk snarare än någon övertro på hur långt deras straffrättsliga immunitet egentligen sträcker sig. De kunde ju inte göra något mot mig egentligen. Inte heller denna gång hade jag agerat så att ett gripande, avvisande eller omhändertagande skulle kunna försvaras. Ordningsvakterna måste ha känt till detta. Att ta kort på festivaler är tillåtet. Likaså måste de ha varit smärtsamt medvetna om att allt de görs bevakas av ett tiotal personer som jag känner mycket väl, och som inte skulle ha några problem med att vittna i både en och två rättsprocesser.

Hur som helst tog de i det närmaste reflexmässigt strypgrepp på mig och satte som på autopilot åter iväg bort mot spörummet. Mina kompisar fick panik. Flera ringde samtidigt 112, blev kopplade till polisen. För min egen del gjorde jag för första gången motstånd. Jag sparkade och satte mig i motvärn bäst jag förmådde, och mina kompisar försökte även de göra mig fri från steroidmissbrukarnas hårda nypor. Ordningsvakter samlades fler och fler för att ta hand om mina vänner och till sist hade de lyckats få ut mig ensam i skogen, långt utanför området.

Mordhot och misshandel

- Ok din lilla jävla fitta, lyssna nu. Vi känner folk i Stockholm, din fitta. Och vi kommer se till att du är likviderad om en vecka om du driver något mot oss med den där bilden. Är det förstått?
- Aha, ett gammalt hot igen. Onödigt gjort. Jävligt onödigt för er…
- Va?
- Jag sa bara att det var onödigt att ni hotade mig. Synd för er.

Därmed fick det tydligen vara slutdiskuterat. Vakterna tryckte in mig bakom en container och en av dem knäade mig med allt våld han just då kunde uppbåda i ryggslutet och mot pungen (ett knä som som tur var missade sitt mål och istället levererade en lårskada som höll i sig några veckor..). När jag hukande av smärtan släpade de ut mig från området, klippte mitt “andra chans”-band och hälsade att de skulle döda mig om jag satte min fot på Hultsfred igen.

Jag gick till polisen för att få hjälp att hämta mina saker på festivalen, något som de menade var omöjligt att hjälpa mig med. Jag övervägde länge att göra en polisanmälan, men då killarna tydligen kände dörrvakter runt Stockholms ankdamm Stureplan, liksom jag själv, riskerade jag kollegiala problem genom att driva saken vidare. Av respekt för min jobbrelation lät jag därför bli att anmäla, inte på grund av något löjligt hot.

Våren 2006 fick jag efter lite korrespondens med polismyndigheten till sist ett brev från åklagarkammaren i Stockholm som förklarade att förundersökningen mot mig, gällande främjande av flykt, våld och hot mot tjänsteman lagts ned. Eftersom jag då slutat på bolaget där alla säljare var ordningsvakter, ångrade jag att jag inte drev saken vidare.

En sak är i alla fall säker: Någon gång i livet ska jag sätta en ordningsvakt i fängelse. Det kan ni lita på.

Det är nu inte bara jk Göran Lambertz som varnar för konsekvenserna av Thomas Bodströms förändringar i sexualbrottslagen, som varit gällande sedan 2004. Flera kända brottmålsadvokater och rättsexperter slår nu larm om att rättssäkerheten i sexualmål är i allvarlig fara. Med andra ord: Oskyliga sitter i fängelse.

Naturligtvis är det inte förvånande. Bodström gjorde under sin regeringsperiod flera stora förändringar som gick åt två håll samtidigt. Kombinationen är förödande:

• Lägre beviskrav
• Strängare straff

Thomas började med att rubricera sexuellt utnyttjande och grovt sexuellt ofredande som “våldtäkt”. I de gamla rekvisiten för sexuellt utnyttjande la han explicit till “berusning” som ett skäl för att vara i hjälplöst tillstånd. Att ha sex med någon som druckit alkohol kunde således leda till allt mellan 0 och 10 år i fängelse, beroende på någon slags neutral “bedömning” och såklart kvinnans benägenhet att anmäla.

När det gäller frivilliga samlag med barn och unga ungdomar, som förut kallades “sexuellt utnyttjande av underårig”, fann Bodström att rubriceringen “våldtäkt” passade bättre. Man kunde måhända fantisera om att Bodström ämnade avskräcka pedofiler med ändringen, men ett kusligt uttalande vittnar om motsatsen. Det är nämligen “unga pojkar” som ska klämmas åt, då sådana tydligen har tydligen fått för sig att det är “ok och fullt acceptabelt att utnyttja tjejer”. Därför är våldtäktsbegreppet en tydlig “markering”, anser Bodström (Sydsvenskan 16/4 -04).

Samtidigt som lagen i princip gjorde bedömningsfråga av huruvida varje samlag var en våldtäkt eller inte, gick Bodström ut och krävde att svenska domstolar skulle döma fler för brottet. Kombinationen hårdare straff, krav på fällande domar och en våldtäksparagraf som i princip rymmer allt som har med sex att göra, gjorde inte helt oväntat att många oskyldiga nu sitter i fängelse.

Frågan om kvinnor inte kommer att uttnyttja möjligheten att anmäla sin sexualpartner för våldtäkt, viftar Bodström bort med förklaringen “Ingen tjänar på att oskyldiga människor sätts i fängelse” (Aftonbladet 6/6 -04). Och så enkelt var det med det. Om ingen gör en falsk anmälan så behövs ju ingen rättssäkerhet.

Nu görs det dock falska anmälningar, och de görs i mängder. Rent logiskt så borde kanske brottet våldtäkt vara det brott som folk falskeligen anmäler för i allra störst utsträckning. Jag tror att jag inte är ensam om att känna både en och två män som blivit falskeligen anmälda för våldtäkt. Falska våldtäksanmälningar är så vanliga, att de då och då kommer upp till mediabevakning på grund av att någon kändis blir drabbad.

Någon minns kanske en händelse 2005, när tre män strax innan nedsläpp i första matchen i Sweden Hockey Games, hämtas till förhör hos polisen. Det är våra svenska landsslagsspelare som ska ha våldtagit en 20-årig kvinna på ett hotellrum i Stockholm. Historien var självfallet uppdiktad. Kvinnan hade varit kåt och pådrivande natten innan, och berusningen nådde tydligen inte till våldtäktsnivå enligt åklageriet. Männen friades.

Politiker, forskare och en och annan feminist vägrar ta till sig att en andel av våldtäktsanmälningarna är falska. Någon utredning om hur stor den delen är finns inte, men förmodligen sitter varje polisdistrikt inne med en viss egen kunskap. Den enda kända summering som gjorts är sammanställd av polischefen i Skaraborg. Han menade för några år sedan att av det gångna årets 21 anmälningar hade hälften visat sig aldrig ha ägt rum.

Den feministiska dogm som fött förslaget till nu gällande sexualbrottslag, och motverkat undersökningar i stil med den i Skaraborg, har sedan år 2005 delvis luckrats upp. Varken Margareta Winberg eller Thomas Bodström sitter längre i regeringskansliet och på justitiedepartementet funderar man nu på huruvida den svenska sexköpslagen ska vara kvar eller inte. Justitieministern har till och med gjort något så kontroversiellt som att försvara Göran Lambertz rätt att uttala sig i media (DN 27/12) .

Det är nu hög tid för Beatrice Ask att också ta tag i brottsbalkens sjätte kapitel och göra något åt galenskaperna kring begreppet “våldtäkt”.

Andra bloggar om: våldtäkt, thomas bodström, beatrice ask, högerregeringen, sexualbrott, feminism, feministiskt initiativ, genus, genusvetenskap