Widar Nord

Reaktionerna på min post om piratlobbyn har inte låtit vänta på sig. Även om kommentarerna inskränkt sig till ett fåtal, så har reaktionerna på IRC varit desto fler.

Den första att dyka upp med invändningar var brokep, som var sur för att jag publicerat hans efternamn i samband med ThePirateBay. Det är lite förvånande att en människa som av så starkt ideologiska skäl tror på nätbaserad informationsfrihet och yttrandefrihet väljer att på egen hand försöka censurera Internet. Likaså är det alltid intressant att möta människor som konsekvent lyckats undvika att behöva ta ansvar för sina egna handlingar och där kopplingen mellan handlande och konsekvens sedan länge upphört att fungera. När kammaråklagare Håkan Roswall skulle gripa de tre personerna bakom ThePirateBay i våras, lyckades han förväxla brokep med köpingsjuristen Mikael Viborg. Trots att en hel drös med tidningar, bl.a. IDG, har skrivit om ifrågavarande Peter från Skåne, så har ingen massmedia gått ut med hans namn. En sökning på Google på hans namn + ThePirateBay ger exakt 0 träffar. Det är fascinerande.

Från annat håll än Malmö har kritiken gått ut på att jag inte förstått skillnaden på Piratpartiet, Piratbyrån och ThePirateBay. Jag har fått veta av diverse anonyma bloggare, pirater mm. att tankefelet här består i att de tre organisationerna inte har ett dugg med varann att göra. Jag ska erkänna att jag har svårt att se skillnaden, då det i princip är samma personer (brokep bl.a.) som ingår i såväl Piratbyrå som ThePirateBay.

Kommentarer som konkret bemött kritiken har dock inte framkommit. Att avskaffa upphovsrätten skulle få svåra följder för såväl musik som film och mjukvarubranschen. Att upphovsmän ska ha rätten till sina verk framstår idag som något av en självklarhet. Bara för att det kommit teknik som gör det praktiskt enkelt att kopiera, betyder det inte att kopieringen blir mindre problemfri.

Piratlobbyn har visserligen en viktig funktion som kritiker av industrin, då de senare inte sällan utnyttjar sin position och där en allt mindre del av pengarna går till de verkliga upphovsmännen (t.ex. artisterna). Emellertid visar mycket av piratdebatten att det rent allmänt finns en motvilja mot att betala för immateriella rättigheter. Varför skulle annars Piratbyrån och Piratpartiet vara så starkt kritiska mot förslaget om en STIM-liknande avgift på bredband?

Man får känslan av att det, inom ThePirateBay och Piratbyrån, också finns någon slags inställning att moral rent allmänt är ointressant. Tankefelet i att alla ska kunna ladda ned kultur gratis, men samtidigt vägra en beskattning som gör det möjligt för kulturen att skapas, är helt enkelt inget man behöver förklara. Det är lätt att ladda ned och det är lätt att skylla på de stora dumma bolagen som utnyttjar artister, och vem bryr sig egentligen då om att resonemanget ska hålla hela vägen?

Så länge piraterna klagar för att de helt enkelt inte vill betala för sig, snarare än av ideologiska skäl, lär de stanna kvar i sandlådan.

Vecka 10 är det mest klassiker som vanligt. Äldst är Dions Runaround Sue, vars text för tiden var en ganska rättfram beskrivning av den slampiga exflickvännen. Den är med pga ett medelkärt återseende som jag gjorde på McDonalds Sveavägen i måndags. Har även sett Walk The Line, filmen om Johnny Cash, med helt fantastiska imitationer av originalet. På listan är också några bra rader av Dylan och Hendrix Voodoo Chile.

Eftersom våren plötsligt är här så är lite gladpop med, i form av fyra år gamla Alright med The Lost Patrol och Lisa Miskovsky. Det tuffaste med den låten är egentligen videon - en enda scen från Hökarängens centrum. Det är förutom vår också IT-yra och högkonjunktur, varför underbara Peace and Love i Sthlm City, skriven av Stefan Sundström under mitten av förra IT-yran, får avsluta den här listan!

Stefan Sundström

the lost patrol feat. lisa miskovsky - alright (kolla videon)
johnny cash - folsom prison blues
bob dylan - desolation row
dion - runaround sue
johnny cash - ring of fire
pink floyd - comfortably numb
janis joplin - me and bobby mcgee
jimi hendrix - voodoo chile
bob dylan - tangled up in blue
stefan sundström - peace and love i sthlm city

Jag läser en DN-artikel om svenskkurdiska flickan Tugba Tunc från Falkenberg, som skjöts av sin släktings bäste vän i Turkiet 2006. Idag sitter hon i rullstol. Skotten avlossades efter att hon haft den dåliga smaken att inte vilja gifta sig med släktingen. Möjligheten att få vittna om händelsen från Sverige, när de ansvariga nu står inför rätta i Turkiet, verkar begränsade. Turkiet har av någon anledning svårigheter att finna sig i det här med utländska vittnesmål.

I flera månader har hon försökt vittna till den turkiska rätten via videolänk från Stockholms tingsrätt. I Turkiet gör man dock allt för att på byråkratisk väg hindra vittnesmålet. Första förhöret ställdes in och i fredags var det dags igen. När videolänken skulle aktiveras fick man besked från Turkiets regering att man valt att ställa in förhöret. “Sådana förhör är bara tillåtna inom Turkiet” förklarade man.

Flickans advokat menar att det nu är dags för den svenska regeringen att ingripa och se till att flickan får en rättvis rättegång. Man kan inte annat än häpna när så faktiskt sker, och inte i några milda ordalag. Turkiet ska se till att styra upp sin rättssäkerhet, annars kommer Sverige att verka mot ett turkiskt inträde i EU:

- Ingen kan ju säga att den här flickan inte ska få ge sin version av det som hände, säger Beatrice Ask.

- Sverige för ju ständigt samtal för att EU ska vidgas och att de som ska bli anslutna måste ha ett fungerande rättsväsende. Inte minst måste de visa en vilja att skapa rättssäkerhet för medborgarna.

- Inom EU försöker vi bistå varandra. Så vitt jag förstår är ju Turkiet intresserat av att komma in i EU, säger Beatrice Ask.

Med en knäpptyst utrikesminister är det rejält förvånande med en sådan internationell handlingskraft från regeringen Reinfeldt. Även om utrikespolitiken nu förs från justitiedepartementet så är engagemanget imponerande. Jag måste erkänna att mitt förtroende för justitieminister Ask är oändligt mycket större än för den socialdemokratiske föregångaren Thomas Bodström.

Tog en sväng till rådhuset idag och bevittnade en rättegång mot F.A. gällande hets mot folkgrupp och ofredande i Stockholms tingsrätt. Alltså inte HMF alt. ofredande utan åklagaren hade valt att försöka få en enskild gärning att leda till dom för båda brotten, vilket man lyckades med.

Bakgrund

För ungefär ett år sedan hade F.A. med två vänner besökt Kista galleria för att handla. På hemvägen får man syn på två ordningsvakter som patrullerar gallerian. I sällskapet om tre personer, varav ingen på något sätt utgör “den skarpaste kniven i lådan” rent allmänt, uppstår en diskussion av modellen “F.A, jag lovar att du inte vågar gå fram och skrika sig heil framför ordningsvakterna”.

Av okänd anledning bestämmer sig F.A. för att bevisa att detta vågar han visst, så i form av något slags internt skämt springer han ikapp ordningsvakterna, säger “ursäkta, det här är ingenting personligt”, varpå han med handen gör en s.k. romersk hälsning och säger “sig heil!”

Föga oväntat tar ordningsvakterna ett stadigt tag om F.A. och låser in honom i spörummet, där han emellertid inte får stryk den här gången. Polisen kommer till platsen och F.A. blir anmäld för ofredande och hets mot folkgrupp.

Rättsläget

I frågan om hets mot folkgrupp valde försvaret att inrikta sig på spridningsrekvisitet i lagtexten, dvs. att vid det uttalande av missaktning som måste ha skett, ska också en åhörarskara finnas om inte uttalandet sker till allmänheten. I annat fall är det alltså inte frågan om hets mot folkgrupp utan möjligen ofredande. Åklagaren menade att den folkgrupp som missaktningen uttrycktes mot var ordningsvakterna, som olyckligtvis råkade vara en kurd och en turk (man får anta att åklagaren här menade invandare eller muslimer i allmänhet även om det inte framgick om exempelvis turken var kristen). Ordningsvakterna lyckades dock inte redogöra för sina relationer med staten Israel eller judar i allmänhet, varför den kränkning som åklagaren menade ägt rum inte riktigt framstod i klar dager.

När det gäller just hets mot folkgrupp så ska man komma ihåg att detta är en skyddslagstiftning som är avsedd att förhindra främst nazister och rasister från att gå ut i exempelvis media och hota, förnedra och uttrycka sig grovt nedvärderande om minoriteter. När en eller två enskilda personer själva är föremål för nedvärderande uttryck som sägs direkt till dem behövs inte hets mot folkgrupp, då vanliga gamla paragrafer som förtal, förolämpning och ofredande gör det möjligt att problemfritt döma folk som uttrycker sig nedvärderande ändå. I fallet mot F.A. var det inte styrkt att någon spridning ägt rum. Vittnen som hört händelsen saknades och även om väktarna menade att någon kommti fram efteråt och frågat “vad hade han gjort?”; så är det fullt möjligt att denna person reagerat på gripandet, som i vanlig ordningsvaktsordning innefattade våld, snarare än F.As uttalanden. HD har prövat saken i ett liknande fall från 1999 och kommit fram till att hets mot folkgrupp kräver en bevisad åhörarskara.

Det är i och för sig fastställt av HD (NJA: 1996 s.577) att nazistiska hälsningar och symboler kan innebära missaktning av typen hets mot folkgrupp. Emellertid måste man fråga sig om skämt av den här typen kan anses falla inom rekvisiten. Vi har ju på TV bland annat sett kända komiker springa runt i hakkorsförsedda naziuniformer utan att bli fällda för hets mot folkgrupp. Om en nära nog tonåring som F.A. bestämmer sig för att göra en personlig satir över väktare och väktarvåld, genom att gå fram till två uniformerade sådana och göra en fascisthälsning, är det svårt att se skillnaden. Om väktarnas etniska härkomst hade haft något med saken att göra hade det naturligtvis varit annorlunda, men det måste vara tillåtet att parodisera en yrkesgrupp som representerar diciplin, nattväktarstat och ordnung offentligt, även om en sådan parodi innefattar en fascisthälsning som enskilt och i ett annat sammanhang skulle kunna tolkas som missaktning mot folkgruppen judar.

Frågan är sedan om handlandet kan innebära ofredande. Det är trots allt obehagligt att någon skämtar och driver med en i ens yrkesroll. När det gäller poliser och väktare har vi dock i en rad av liknande fall sett folk bli friade från allt ifrån att ha spottat väktare i ansiktet till mycket grövre tillmälen. Det finns redan skyddslagstiftning modell hot mot tjänsteman och våld mot tjänsteman, samt den godtyckliga våldsamt motstånd att använda om man som ordningsvakt vill sätta dit folk för dumheter riktade mot en i tjänsten. Muntliga tillmälen och protester som denna, riktade mot deras yrkesroll, får de dock finna sig i enligt praxis.

Domslut

Utan vidare motivering valde emellertid tingsrätten att helt gå på åklagarens linje och döma F.A. till dagsböter för både hets mot folkgrupp och ofredande. Just eftersom rättens ordförande ansåg att behovet av motivering saknades i sin muntliga framställan av domslutet framstod det hela som mycket märkligt för oss åhörare. I väntan på domen, som blir tillgänglig om någon vecka, får vi dock avvakta med justitiemordstämpeln även om jag håller den ständigt beredd.

De senaste årens piratdebatt har förgiftat kulturrappotereringen i så gott som varje dagstidning. Det är vansinne. I nästan alla större kulturmagasin har kända “pirater” tillåtits sticka fram nosen och vädra sina åsikter fritt. Tyvärr är det inte bara piratkopiering det handlar om.

Piratlobbyns toppnamn i Sverige består av ett gäng skattesmitare, profitörer, extremhöger, gatstensvänster och en bloggande bögpedofil från Stockholm. Likt feminismen driver var och en den så kallade “piratfrågan” av helt egna intressen och på piratpolitikens agenda smyger sig allt fler egenartade punkter fram.

Pirat eller profitör?

Ta det här med avlyssning, till exempel. Det faller sig föga naturligt att övervakning av datatrafik och avkriminalisering av piratkopiering är frågor som per automatik ska gå hand i hand. Avkriminaliserar man nedladdningen så försvinner ju piraternas omedelbara problem med att bli avlyssnade.

Emellertid hyser ju piratlobbyns toppskikt många förbrytare inom helt andra områden än piratkopiering. De ägnar sig åt brottslighet av helt annan karaktär och verkar, vid sidan av piratfrågan, för avkriminalisering av allt från barnporr till narkotikainnehav.

Naturligtvis måste man fundera på med vilket allvar piratlobbyns agenda i det så kallade Piratpartiet ska betraktas. Har avlyssningsfrågorna hamnat där för att Oscar Swartz vill kunna surfa barnporr utan att störas av polisen? Har frågan om delad kultur och fri nedladdning möjligen hamnat där för att Peter “brokep”, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm vill tjäna pengar på The Pirate Bay? Finns det över huvudtaget någon fråga i Piratpartiet som man driver av rent ideologiska skäl?

Piratpartiet måste rensa ut förslagen som passar i princip alla kriminella, oavsett om det är barnporr, piratkopiering, skattefusk eller knark man sysslar med. Rickard Falkvinge måste ta avstånd från de pedofilbloggare, högerextremister och piratprofitörer som idag samlas runt partiet.

När man nu satsar på att samla röster från vanliga svenskar inför det kommande EU-valet, måste meningen vara att skydda fildelande barn och ungdomar från hot om miljonskadestånd och fängelse. Man kan inte fortsätta att istället samla ett gäng 30-åringar, som bevisligen hör hemma i fängelse, för att fritt driva sina egna frågor på kultursidorna under den tveksamma partibeteckningen “pirater”.

Falkvinge måste helt enkelt rensa ut slöddret.

Jag tänker inte göra det till en vana att citera mig själv, men nedanstående är saxat från Mikael Viborgs och min artikel.

Vad säger media om Anna Sjödin? Vad säger svensken i allmänhet? Vi har hört väldigt få som ifrågasatt vad man kommit fram till där borta på Scheelegatan. Alla vet visserligen att ordningsvakter, speciellt runt Stureplan, gillar att släppa in sextonåriga och slampiga småbrudar och snubbar med backslick och kriminellt förflutet, men gärna nöjer sig med att spöa skiten ur fetton från SAP och bråkiga killar utan stålar. Ändå ifrågasätter man inte en svensk tingsrättsdom. Så är det bara.

Ni hittar artikeln i sin helhet på Tankebrott.se

Varje vecka postar jag de 10 låtar som snurrar oftast i min mobiltelefon. Alltså kan somliga låtar hänga kvar i flera veckor. Som ni kommer att märka är det en blandad kompott och alla som inte lyssnar på rena dåligheter (typ rnb, hiphop eller trance) bör alltså kunna hitta nåt kul här.

Christian Kjellvander är veckans etta med albumet Faya. Foto: MTV

Här är veckans lista:

christian kjellvander - chose the city
tunng - code breaker
stefan sundström - dina händer
janis joplin - move over
lars winnerbäck - julgröten
mark knopfler - back to tupelo
the cardigans - couldnt care less
jimi hendrix - bold as love
tom waits - flowers grave
bob dylan - visions of johanna

Bild/text: Stureplan.se

(det ska sägas att Alsing och Schulman jobbar för samma arbetsgivare, SAFs Mix Megapol)