ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Uddevalla tingsrätts dom den 9 november 2007 i mål nr B 3679-07, se bilaga A

PARTER (antal tilltalade 1)

Motpart (Åklagare)
Kammaråklagaren Neela Nilsson Åklagarkammaren i Uddevalla

Motpart (Målsägande)
CP

Målsägandebiträde: Jur.kand. Åsa Erlandsson Advokatfirm an Kj ällgren
Box 363
451 18 Uddevalla

Klagande (Tilltalad)
TE, 77xxxx-xxxx

Ombud och offentlig försvarare: Advokat Peter Haglund Box 74
521 02 FALKÖPING

SAKEN
Våldtäkt

HOVRÄTTENS DOMSLUT
Med ändring av tingsrättens dom ogillar hovrätten åtalet och målsägandens ska-deståndsyrkande.

Vad tingsrätten förordnat om sekretess ska bestå.

Peter Haglund tillerkänns ersättning av allmänna medel med 123 667 kr, varav 79 994 kr för arbete, 15 920 kr för tidsspillan, 3 020 kr för utlägg och 24 733 kr för mervär¬desskatt.

Åsa Erlandsson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 36 005 kr, varav 22 701 kr för arbete, 4 975 kr för tidsspillan, 1 128 kr för utlägg och 7 201 kr för mervärdes¬skatt.

Staten ska svara för kostnaden för försvararen och målsägandebiträdet liksom för kost¬naden för en tidigare förordnad offentlig försvarare.

YRKANDEN I HOVRÄTTEN
TE har yrkat att hovrätten ogillar åtalet och till följd därav CPs skadeståndstalan.

Åklagaren och CP har motsatt sig ändring.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Utredningen i hovrätten.
I hovrätten har nya förhör hållits med CP och TE. Vidare har omförhör hållits med EE och uppspelning skett av förhöret i tingsrätten med AL. På begäran av åklagaren har vittnesförhör hållits i hovrätten med JN, tidigare väninna till CP, och på begäran av TE med dennes fader KE, med kriminalinspektören CS samt med underläkaren MG. Skriftlig bevisning har åberopats.

CP, TE och EE har berättat i huvudsak i enlig¬het med vad som antecknats i tingsrättens dom med följande ändringar och tillägg.

CP: När hon gick hem till TE den aktuella kvällen hade hon inte tagit sina mediciner eftersom hon inte brukar göra detta i samband med alko¬holförtäring. Som hon berättade i tingsrätten började TE smeka henne i soffan och hon slog bort hans hand. När de rest sig upp kom hon att stå så att bordet blockerade vägen för henne så att hon inte kunde komma därifrån. När TE sedan drog ner henne på soffan och höll henne fast med vänster arm satt hennes trosor och strumpbyxor kvar nerdragna på ena vristen. TE hade sina byxor och kalsonger nerdragna till knäna. Han "vevade" med benen för att få henne att hamna grensle över honom. Hon skrek inte men TE måste ha hört att hon flera gånger högt sade "nej". Eftersom hon efteråt blödde mycket i underlivet drog hon slutsatsen att blödningen måste komma även från ändtarmen. Hon har under ut¬redningens gång ändrat och lagt till vissa uppgifter efterhand som minnet återkommit. När hon hördes av polisen första gången trodde hon att hon bara behövde berätta huvuddragen av det som inträffat.

TE: Han tyckte om att prata med CP men han tyckte hon hade en konstig bild av män. Det var en trevlig stämning mellan dem under kvällen och de ville båda ha samlag. Han hade endast druckit lite vin och var inte ens salongs¬berusad. Om CP sagt nej skulle han ha uppfattat det. De försökte ha samlag på det sätt som han berättade i tingsrätten men han kom in endast ytterstiite. CPs stönanden började övergå i snyftningar och de avbröt försöket. Något analt samlag var det överhuvudtaget inte tal om. Det var först när de avbröt samlagsförsöket som det kom ett nej från CP. Han blev handlingsför¬lamad. CP sa sedan att hon "måste sticka". Efteråt var TE orolig över hur CP mådde. Han försökte få kontakt med henne via telefon och sms, men hon svarade inte. Hon glömde kvar bl.a. en tröja och en cd¬spelare hos honom. Eftersom hon sagt att hon skulle sluta sitt arbete tyckte han inte det var konstigt att hon inte kom tillbaka till arbetet på måndagen efteråt.

EE: När CP berättade att hon utsatts för en våldtäkt beskrev hon inte hur den skulle ha gått till och EE frågade inte om detta. EE har idag ingen uppfattning om saken.

Kriminalinspektören CS har vid förhöret i hovrätten berättat bl.a. att hon höll det inledande polisförhöret med CP, att det var ett viktigt för¬hör samt att hon inte uppmanat CP att endast berätta "i grova drag". Förhöret avbröts när CP inte orkade mer och innan CS fått tillfälle att beröra olika detaljer i händelsen.

KE har vid förhöret i hovrätten berättat att TE är hans adop¬tivson och att TE har sin bostad i en del av KEs villafastighet. KE har vidare berättat bl.a. att han var hemma den aktuella kvällen, att han visste att TE hade en gäst samt att han inte hört något skrik eller något annat misstänkt ljud trots att huset är mycket lyhört.

Underläkaren MG, som utfärdat rättsintyget, har vid förhöret i hovrätten bekräftat de uppgifter ur rättsintyg och journalanteckningar som återges i tingsrättens dom. Han har vidare uppgett att det av honom utfärdade rättsintyget borde ha innehållit uppgift om att inga skador konstaterats vid anus samt tillagt att den läkare som utförde undersökningen nog skulle ha sett om det förekommit en blödning där.

JN har vid förhöret i hovrätten berättat bl.a. följande. Hon var klasskamrat med CP första året i gymnasiet och de har därefter träffats till och från. Numera har de inte längre kontakt. JN kommer ihåg att CP under våren 2007 berättade att hon träffat en kille hon var intresse¬rad av och att hon skulle hem till honom. CP verkade mycket glad över detta men även spänd och nervös. Senare ringde hon till JN mitt i natten och var mycket ledsen och upprörd. JN tror inte att CP då nämnde ordet våldtäkt. JN fick vid samtalet uppfattningen att CP och killen hade påbörjat en sexuell aktivitet och att CP sedan inte ville fortsätta.

Hovrätten gör följande bedömning.
Åtalet grundas i huvudsak på målsägandens berättelse om vad som har hänt. Vidare förekommer stödbevisning i form av uppgifter från personer målsäganden talat med efter händelsen samt viss medicinsk utredning.

Från försvarets sida har framhållits att det påstådda övergreppet anmälts till polis först den 26 juni 2007, att det då inte var CP som stod som anmälare utan Akutteamet vid Kungälvs sjukhus samt att TE fick kännedom om anmä¬lan först när han hämtades till förhör den 15 oktober 2007 och därefter anhölls.

Av utredningen framgår att det inledningsvis under kvällen den 14 april 2007 rådde god stämning mellan parterna. Även om CP känt visst obehag när TE förevisade en kniv, är TEs förklaring till att han visade kniven, som ingick i en samling, fullt rimlig. Det har inte heller framkommit eller gjorts gällande att CP på något sätt skulle ha känt sig tvingad eller inte vågat säga nej till att sätta sig i soffan och låta TE lägga sitt huvud i hennes knä. Detta utesluter dock självklart inte att TE därefter kan ha gjort sig skyldig till ett sexuellt övergrepp.

Vad gäller det fortsatta händelseförloppet har CP efterhand under ut¬redningen gjort vissa ändringar i sin berättelse som dessutom innehåller vissa inslag som framstår som svårförståeliga. Från försvarets sida har framhållits att CPs uppgift att hon reste sig upp ur soffan och att TE sedan drog ner henne inte lämnades vid det första polisförhöret samt att händelseförloppet i denna del då beskrevs något annorlunda. Att uppgiften om att CP rest sig upp tillkommit först vid efterföljande polisförhör förringar inte berättelsens tillförlitlighet. Vid förhöret i tingsrätten och även i hovrätten har hon emellertid berättat att inte bara hon utan även TE reste sig upp innan TE sedan drog ner henne. CP har vidare i polisförhör berättat att hon skrek "nej" flera gånger medan hon i hovrätten berättat att hon inte skrek. CPs uppgifter att hon våldtagits även analt och till följd härav blött ur analöppningen vinner inget stöd av den medicinska utredningen. Hovrätten anser att den medicinska utredningen inte heller ger stöd för att blödningen från underlivet nödvändigtvis orsakats av att TE använt våld i syfte att betvinga CP. Blödningen kan dock vara en del av förklaringen till att CP blev uppskrämd och sedan betedde sig som hon gjorde. Till detta kommer att CPs beskrivning av hur TE fysiskt betvingade henne väcker frågor. Det framstår för hovrät¬ten som svårförståeligt hur TE med byxor och kalsonger nerdragna till knäna kunnat använda sina ben för att flytta CP så att hon kommit att sitta grensle över honom.

Vad gäller ALs och JNs vittnesmål har de bl.a. berättat att CP direkt efter att hon lämnat TEs bostad var mycket upprörd, att hon hade smärtor och att hon blödde. CP berättade dock inte närmare för dem vad som hade hänt.

Mot CPs berättelse står TEs uppgift att båda ville ha sexuellt umgänge, men att de inte lyckades fullborda ett samlag. TEs uppgifter i hovrätten har inte framstått som mindre tillförlitliga än CPs. Hans uppgifter att de påbörjat sexuellt umgänge som avbrutits vinner visst stöd av JNs vittnesmål. JN har sålunda berättat att hennes intryck av vad CP berättade för henne vid det nattliga telefonsamtalet var att TE och CP påbörjat sexuellt umgänge som avbrutits. TEs berättelse saknar inte heller detaljer. Som hovrätten tidigare anmärkt har han lämnat rimliga uppgifter som förklarar varför han visade jaktkniven. Mot bak¬grund av att CP var intresserad av hans motorcykel framstår det inte heller som anmärkningsvärt om han under kvällen pratat om folk han träffat med an¬knytning till motorcykelkretsar, TE har även berättat att han hörde att CP började snyfta och säga nej samt att de då avbröt samlagsförsöket. Hans påstående att hennes smärta kan ha haft annan orsak än att han brukat våld är inte orimligt och har inte vederlagts.

Hovrätten konstaterar sammanfattningsvis att CPs berättelse i väsentli¬ga delar innehåller oklarheter som kvarstår även med beaktande av stödbevisningen. Hovrätten anser att hennes uppgifter, ställda mot TEs berättelse, inte är tillräckligt tillförlitliga för att kunna läggas till grund för en fällande dom. Det är därför inte ställt utom rimligt tvivel att TE begått den åtalade gärningen. Åtalet och målsägandens skadeståndstalan ska på grund härav ogillas.

Övrigt
Peter Haglund har i hovrätten yrkat ersättning för arbete i 94 timmar. Målet har vad gäller bevisfrågorna inte varit av enkel beskaffenhet och krävt mycket arbete. Även med beaktande härav och med beaktande av att Peter Haglund förordnats först i hov¬rätten anser hovrätten att han lagt ner ett mer omfattande arbete än som varit påkallat. Han får därför anses skäligen tillgodosedd med ersättning för arbete i 74 timmar.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Staffan Leven, hovrättsrådet Kent Jöns¬son, referent, adjungerade ledamoten Dano Kostovski samt nämndemännen Karin Lindblad och Claes Anger.

UDDEVALLA TINGSRÄTT
DOM
meddelad i Uddevalla 2007-11-09
Mål nr B 3679-07

PARTER (Antal triltalade: 1)

Åklagare
Chefsåklagare Barbro Jönsson Aklagarkammaren i Uddevalla

Målsägande CP

Målsägandebiträde:
Jur.kand Asa Erlandsson Advokatfirman Kjällgren AB Box 363
451 18 Uddevalla

Tilltalad
TE, 77xxxx-xxxx
f n Häktet Uddevalla

Offentlig försvarare: Advokat Robert ösen Advokatfanan Credo Norra Strandvägen 5 473 34 Henan

DOMSLUT

BEGÅNGNA BROTT LAGRUM
Våldtäkt 6 kap 1 § 1 st brottsbalken

PÅFÖLJD M. M.
Fängelse 2 år

SÄRSKILD RÄTTSVERKAN
TE åläggs att betala en avgift på 500 la enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

BESLUT I ÖVRIGA FRÅGOR, SKADESTÅND M. M.
1. TE skall utge skadestånd till CP med 85 000 la jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 15 apri12007 till dess betalning sker.
2. Asa Erlandsson tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som rnålsä.gandebiträde med 14 586 kr. Av beloppet avser 2 917 k= mervärdesskatt.
3. Robert Mjösen tillerkänns ersättning av allmänna medel med 55 577 la. Av beloppet avser 11 115 kr mervärdesskatt.
4. Kostnaden för försvaret och tnålsägandebiträdet skall stanna på staten.
5. Sekretessen enligt 7 kap 22 § selaetesslagen (1980:100) skall
bestå i målet beträffande de uppgifter i läkarintyg som förebringats vid förhandling inom stängda dörrar och som återfinns i aktbil. 23 och i förhör med målsägandes.
6. TE skall stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft mot honom.
7. Tingsrättens beslut om tillstånd till restriktioner enligt 24 kap 5 a § rättegångsbalken skall inte längre gälla.

YRKANDEN M.M.
Åklagarens ansvarsyrkande, se bilaga 1.
CP, som biträder åtalet, har yrkat skadestånd av TE med 85 000 kr. varav 75 000 kr för kränkning och 10 000 kr för sveda och värk, jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från den 15 april 2007 till dess betalning sker.

TE har varit frihetsberövad, såsom först anhållen och därefter häktad, sedan den 15 oktober 2007.

DOMSKÄL
TE har förnekat gärningen och bestritt CPs ska¬deståndsanspråk. Han bar vitsordat det yrkade skadeståndsbeloppet samt ränta så¬som skäligt i och för sig.

TE har hörts över åtalet. På åklagarens och CPs begä¬ran har målsägandeförhör hållits med CP samt vittnesförhör hållits med AL och EE.

Åklagaren och CP har som skriftlig bevisning åberopat rättsintyg och journalutdrag.

CP har i skadeståndsfrågan åberopat ett läkarintyg.
Av förhören med TE och CP har framkommit att de träffades på arbetslivsenheten Sundsby på Tjörn. TE var ofta där i anledning av sin anställning inom Tjörns kommun, De kom under raster i samtal med varandra. Någon gång i början av april 2007 besökte TE CP i hennes lägenhet och övernattade där. Den 14 april 2007 kom CP hem till TE för att titta på hans motorcykel. Hon hade med sig en cd-spelare, eftersom TE hade berättat att hans var sönder, samt en flaska vin. De tittade först på motorcykeln. TE visade en jaktkniv för CP och de satt sedan och pratade i TEs lägenhet. De har båda uppgett att deras samtal var personliga och att de hade lätt att prata med varandra. Efter att ha samtalat en lång stund lade TE sitt huvud i CPs knä, därefter skiljer sig deras berättelser åt på sätt anges nedan.

CP har beträffande deras relation uppgett att hon såg TE som en potentiell vän. Hon hade uppfattat det som att TE på Sundsby gärna sökte kontakt med henne och var intresserad av henne. Hon har ock¬så beskrivit stämningen den 14 april 2007 som en "flört", men att hon rued det inte menat mer än att de skulle umgås och se vad de tyckte om varandra. Hon har vidare uppgett att hon upplevde TEs förevisande av kniven som obehagligt samt att hon fått veta att TE hade suttit i fängelse och att han under kvällen berättade om att han haft kontakt med Hells Angels.

TE har uppgett att han uppfattade sin och CPs relation som att det var hon som var intresserad av honom. Enligt honom hade CP vid ett tillfälle på Sundsby ställt en direkt fråga till honom om det var något mellan dem, vilken han hade besvarat nekande. Han har beträffande kniven berättat att han har en knivsamling som han brukar visa när någon kommer på besök, men att han avstod från att visa fler knivar från samlingen, då han såg att CP reagerade med ogillande på den första han visade. Han har förnekat att han har haft kontakter med Hells Angels eller att han skulle ha sagt det till CP under kvällen.

CP har angående vad som inträffade efter det att TE lade huvudet i hennes knä, natten till den 15 april 2007, uppgett i huvudsak följande. Hon trodde att TE somnade i hennes knä och klappade honom därför i ansiktet för att få honom att vakna. TE började då smeka henne på låren och uppåt. Hon upplevde det som obehagligt och slog bort hans hand, men han tog då tag i hennes strumpbyxor och drog i dem så att de gick sön¬der. Även hennes trosor fick en reva. Därefter ställde han sig upp, vilket hon också gjorde, varefter TE drog av sig sina byxor och kalsonger, för att sedan lägga sig ned i soffan och dra henne med sig ned. TE sparkade med sina ben så att hon kom att sitta grensle över honom. I detta skede "frös" hon efter¬som hon insåg vad som skulle hända. Hon sa upprepade gånger "nej", men blev också rädd av att den kniv TE tidigare visat låg på sängbordet. Då bon försökte gå av honom tryckte han ned henne med ett tag med sin vänstra arm om hennes rygg. TE försökte fyra till fem gånger trycka in sin snopp i hennes slida och tryckte därefter in den i hennes analöppning. Det gjorde fruktans¬värt ont och hon grät. Då TE tillfälligt slappnade av i sitt grepp om hennes rygg körde hon in sitt knä i hans sida och på så sätt komma loss. Hon tog sina kläder och sin väska och sprang ut ur lägenheten. Hon ringde sin vän som kom och hämtade henne. Så fort hon kom hem duschade hon. Dagen därpå åkte hon till Sahlgrenska för undersökning eftersom hon blödde från underlivet. Det tog några veckor innan hon kom över den inledande chocken. Det var både på grund av chocken och den rädsla hon kände som gjorde att hon inte polisanmälde händelsen.

TE har i huvudsak uppgett följande om vad som inträffade. CP smekte honom på huvudet och i nacken. Han smekte då tillbaka på hen¬nes lår och fortsatte uppåt. CP gjorde ingenting som antydde att hon ville att han skulle avbryta det. Därefter "hånglade" de en stund. CP tog av sig kläderna och han drog ned sina byxor och kalsonger, varefter hon satte sig gränsle över honom. De gjorde ett samlagsförsök men hon var väldigt trång. Efter 4-5 "juckningar", vid vilka han inte kom längre in i henne med sin penis än en halv centimeter, reste sig CP upp och sade "jag kan inte det här". Hon började gråta och lämnade lägenheten. CP gav inte dessförinnan vid något tillfälle uttryck för att hon inte var med på samlagsförsöket. - Han blev chockad direkt efteråt då han aldrig varit med om något liknande. Han har inte noterat något blod och blev mycket överraskad av att CP hade ska¬dor i underlivet eftersom det kändes orimligt att de skulle ha uppkommit efter deras samlagsförsök. Den enda förklaring han har till det är att CP, då hon direkt efter händelsen duschat, skrubbat sig så hårt att hon skadat sig själv.

CP har i anledning av TEs berättelse uppgett att hon haft samlag med andra män och aldrig haft problem med att vara för "trång".

AL har i huvudsak berättat: Hon tog på natten emot ett samtal från CP, som var helt förstörd, grät och skämdes. CP ville inte hämtas men hon begav sig ut tillsammans med sin sambo för att leta efter CP och de fann henne utomhus. CP var då jätteupprörd och uppskakad. Hon fick övertala CP att följa med dem och hon gick med in i CPs lägenhet. Där kastade CP av sig sina kläder, bl.a. genom att med en sax klippa upp bandet på sin klänning, för att omedelbart bege sig in i duschen. CP sade: "Det var hemskt. Han var överallt". Följande morgon blödde CP kraftigt från underlivet och hon fick övertyga CP om att åka till sjukhus. CP berättade den morgonen att hon även hade blött på natten. CP har inte för henne närmare redogjort för vad det var som hände men hon har förstått att TE inte hade slutat när det inte längre var okej för CP samt att det hade förekommit en kniv.

EE har bl.a. berättat: Hon är handledare på Sundsby och har där arbetat med både CP och TE. Hon lade under våren 2007 märke till att TE ofta kom in till dem och kan tänka sig att det berod¬de på ett intresse för CP, då övriga kvinnliga deltagare var äldre än dem. Senare på våren 2007 kom CP till henne och berättade att hon hade utsatts för en våldtäkt. CP sade att hon inte vågade polisanmäla det och uppgav vid samma tillfälle att hon inte ville träffa TE. Hon frågade då om det var TE som hade våldtagit henne, men CP svarade inte på den frågan.

Av rättsintyg och journalanteckningar framgår bl.a. att CP under¬söktes den 15 april 2007 på kvinnokliniken, Sahlgrenska sjukhuset och att man vid läkarundersökningen fann färska ytliga cirka en centimeter stora slemhinnebrist¬ningar i slidöppningen, varifrån det blödde. Däremot kunde inga skador konstateras i rektunn.

Tingsrättens bedötnning
Tingsrätten har uppfattat CP som trovärdig i sin berättelse. Hon har på ett sätt som framstått som självupplevt berättat om denna händelse och det har inte framkommit något skäl till varför hon falskt skulle anklaga TE. för brott. Det förhållandet att hon en längre period, långt efter det att kontakten mel¬lan henne och TE hade brutits, inte velat polisanmäla honom talar i vart fall för att hon inte har något hämndmotiv i förhållande till honom. Dena ute¬sluter emellertid inte att CP kan ha förstärkt det inträffade på olika sätt. Det bör därför, särskilt vid påstående om ett så pass allvarligt brott som våld¬täkt, ställas höga krav på att hennes uppgifter får stöd av annan utredning för att åtalet skall anses styrkt.

Här kan för det första konstateras att CPs beskrivning av upprinnel¬sen till hennes och TEs relation får visst stöd av EEs utsaga. I vart fall på så sätt att den ger anledning att ifrågasätta TEs beskriv¬ning av att det främst var CP som var intresserad av honom. Av större betydelse är dock att de skador CP hade vid läkarunder¬sökning följande dag bättre överensstämmer med att hon genom våld tvingats till samlag, än att det varit fråga med gemensam vilja genomfört kortvarigt sarnlagsför¬sök, på sätt TE beskrivit. Vidare kan ALs beskriv¬ning av CPs sinnestänining och handlingar omedelbart efter besöket hos TE svårligen förklaras på annat sätt än att CP ut¬satts för någon form av övergrepp. Slutligen ger ALs och EEs uppgifter om vad CP för dem berättat, i tiden före polis an¬mälan, stöd åt att hon här korrekt återgett vad hon utsattes för natten till den 15 april 2007.

Dessa omständigheter innebär enligt tingsrätten sammantaget att CP berättelse är så tillförlitlig att det är ställt utom rimligt tvivel att TE med våld tvingat CP till samlag, genom att mot CPs vilja och trots att hon vid ett flertal tillfällen sagt nej hålla fast CP samtidigt som han trängt in i hennes slida och också försökt tränga in i hennes anal¬öppning. Tingsrätten anser däremot inte att det är styrkt att TEs avsikt med att förevisa kniven hans omnämnande av kontakter med Hells Angels varit att framställa ett hot om våld med syfte att påtvinga sig samlag.

Den gärning tingsrätten funnit styrkt är att bedöma som våldtäkt. Detta brott har ett straffvärde motsvarande minimistraffet för våldtäkt, dvs. fängelse två år. Vid ett så högt straffvärde är annan påföljd än fängelse utesluten. Fängelsestraffets längd bör bestämmas i enlighet med straffvärdet.

Yrkat skadestånd är, även med beaktande av att visst gärningsmoment ogillas, skä¬ligt. TE bör därför förpliktas att utge skadestånd till CP i enlighet med hennes yrkande.

Då det inte är uppenbart att skäl för häktning saluras, bör TE stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft mot honom.